Förskollärare, riksdagsledamot, landshövding, och en hel del till: Eva Eriksson väntas bli ny ordförande för SPF Seniorerna. Kongressen i Gävle 13-15 juni avgör.
Väljer kongressen att gå på valberedningens förslag kommer SPF Seniorerna att fortsätta ledas av en kvinna från väst-Sverige. Precis som under innevarande period då Christina Rogestam, som väljer att kliva av efter en mandatperiod, hållit i rodret.
Eva Eriksson efterträdde också Christina Rogestam som ordförande för Stadsmissionen i Göteborg. Och även Eva Eriksson har en gudstro.
– Ja, jag ser ut att gå i hennes fotspår mest hela tiden, skrattar Eva Eriksson prestigelöst när Senioren når henne på telefon efter beskedet att hon nominerats till ny förbundsordförande för SPF Seniorerna.
Valberedningen är säker på sin sak. Eva Eriksson gillar människor. Hon är genuint intresserad av att lyssna på andra. Och hon säger själv till Senioren att det är ”en glädje att leda organisationer som består av massor av människor som har idéer, kunskaper och erfarenheter och som vill vara med och forma samhället”.
– Det är min styrka som ledare, att jag är positiv och nyfiken på vad människor har att berätta. Jag tror att jag har en förmåga att lyssna in och förstå vilka frågor som är viktiga för en stor organisation av SPF Seniorernas typ med distrikt och föreningar över hela landet.
Meritlistan är mättad: En mandatperiod i riksdagen 1994-1998 för Folkpartiet Liberalerna följdes av sex år som regionråd i Västra Götaland och ordförande i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen – ”då lärde jag mig mycket om bristerna i en splittrad äldrevård och omsorg” – varefter hon blev landshövding i Värmland 2004-12.
Allting går
Många skulle beskriva Eva Eriksson som envis. Hon visar sig också ha ett måtto om att precis allting går.
– Jag har en tomte framme hela året som jag har fått av min gammelmormor och som står på ett skåp hemmavid, och på tomten står det att allting går och det som inte går det går också, berättar Eva Eriksson med ett skratt.
– Men visst, det kan vara en svaghet ibland, för kanske är jag någon gång också lite väl otålig, säger Eva Eriksson.
Vill motarbeta diskriminering
Men valberedningen är alltså övertygad om att Eva Eriksson är rätt person för uppdraget.
Hon är ”en trygg och duktig ordförande och med stort intresse att arbeta med och få påverka i alla viktiga äldrefrågor”, skriver man i sin motivering.
Eva Eriksson är dock, som alla förtroendevalda med erfarenhet av organisationers själ och hjärta, noga med att poängtera att hon ännu inte är vald av SPF Seniorernas ombud.
Men om du får drömma, och måste välja – vilken äldrepolitisk förändring skulle du helst av allt vilja se när du far till 2020 års SPF-kongress?
– Svårt att säga, det finns mycket som behöver förbättras… men jag hoppas verkligen att vi har kommit längre i kampen mot åldersdiskrimineringen i samhället, och att vi har fått en förstärkt lagstiftning på området.
– Vi behöver få bort olika åldersgränser som är destruktiva och som så tydligt speglar hur man ser på äldre, säger Eva Eriksson och exemplifierar med 67-årsgränsens stopp för rätten att få fortsätta arbeta och 65-årsgränsen som berövar funktionsnedsatta sitt bilstöd.
Långt engagemang
SPF Seniorerna har fantastiska program på olika områden, fortsätter Eva Eriksson.
– Men ibland behöver man lägga till de där mjuka värdena. Det är viktigt för det handlar om synsätt och värderingar.
Engagemanget för utsatta människor och intresset för politik kom tidigt och liksom parallellt med vartannat.
– Jag blev politiskt aktiv efter att ha jobbat som praktikant på en särskola med funktionshindrade barn när jag var femton år.
Eva Eriksson säger att ”något tändes” i henne.
– Jag hade alltid trott och fått lära mej hemma vid köksbordet att vi bodde i himmelriket i Sverige och att alla var lika mycket värda. Men nu upptäckte jag att det är man inte alls. Jag märkte att om man hade en funktionsnedsättning eller något som inte passade in så blev man särbehandlad.
– Det där väckte mitt engagemang och det berör mig fortfarande djupt. Min värdegrund baseras väldigt mycket på att vi alla i har lika värde och också ska behandlas efter det.
Eva Eriksson
Född: 1 juni 1947 i Vara i Västergötland
Familj: Maken Leif. Dottern Maria och barnbarnet Ella.
Bor: Mellan Vättern och Vänern, på en gård vid Tidastrand i Tidaholms kommun. ”Vi sålde jordbruket och korna för sex år sedan, och nog saknar jag kolukten ibland.”
Om tiden som landshövding i Värmland 2004-2012: ”Värmlänningar är väldigt lika skaraborgare, med samma mentalitet. Man måste känna för landskapet och förstå folket – därför hade jag aldrig kunnat vara landshövding i Stockholm.”
Fritidsintresse: Inte minst litteratur, är ordförande i Selma Lagerlöf-sällskapet. Men också hunden Nilo, en kokopu (blandning av cocker spaniel och pudel), ”han är det finaste som finns”.
Just nu på nattduksbordet: ”Duktiga flickors revansch” av Birgitta Ohlsson.
Axplock från meritlistan
- Förskollärare, speciallärare, Lärarhögskolan i Göteborg
- Ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott 1994-98, då Folkpartiets talesperson i miljöfrågor
- 1999-2004 Ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götaland
- Ledamot ibland annat Skogsstyrelsen, Socialvetenskapliga forskningsrådet, Apoteksbolaget och Arbetsgivarverket
- Utredare av bland annat socialförsäkringar, jämställdhet och skogspolitik på Gotland, liksom av en ny djurskyddslag 2011 och ”Kvinnor och barn i rättens gränsland” 2012
- Har varit organisationen Famnas första ordförande, 2005-2011
- Vice ordförande i Karlstads Universitet, 2006-2013
- Ordförande i Göteborgs kyrkliga stadsmission sedan 2014
”Man görs värdelös”
Med stigande ålder har Eva Eriksson kommit att fundera alltmer på samhällets attityd till äldre och all värdefull livserfarenhet.
– Samhället kan inte fortsätta att ha sin njugga inställning, det är så dumt och orimligt att inte ta till vara seniorernas kunskaper och insikter. Det är som att man plötsligt blir indelad i en anonym grupp som inte riktigt har ett eget värde. Man görs värdelös genom att man liksom inte behöver eller får vara med.
Att ”man inte ska få jobba bara för att man har fyllt pensionär” kolliderar också med en av hörnpelarna i Eva Eriksson värdegrund.
– Och så detta man möts av så ofta att ´varför ska du hålla på så där nu när du är pensionär´.
Du låter stridslysten?
– Absolut, det är jag när det handlar om människors värde. Det är en självklar demokratisk rättighet att få vara den man är.
Ekonomi och valfrihet
Eva Eriksson kommer också att lägga mycket krut på pensionerna, bostadstilläggen och rätten att få välja boende på äldre dar, frågor hon tror kommer att dominera den äldrepolitiska debatten de kommande tre åren.
– Så länge vi har en stor grupp människor som har en pension som inte går att leva på kommer frågan att stå i centrum.
Intresset för politiken kan också spåras till ungdomsåren, runt köksbordet hemma, med mycket engagerade föräldrar. Diskussionens vågor gick höga, uppfattningar bröts mot varandra, och Eva Eriksson fick vittring på liberalismen.
Vice partiledare
Bristen på barnomsorg ledde henne in på praktisk politik, och så småningom blev hon kommunalråd i Tidaholm, 1991-1994, innan riksdagen kallade.
Politiska förebilder? Eva Eriksson var vice partiledare i Folkpartiet under 1993-2001. Hon hann arbeta med partiledarna Bengt Westerberg, Maria Leissner och Lars Leijonborg.
– Bengt Westerbergs förmåga att se och lyfta fram enskilda människors möjligheter har varit viktiga för mig, likaså hans driv i flyktingfrågan. Barbro Westerholms engagemang har också varit och är starkt inspirerande.
Tiden som vice partiledare för Folkpartiet liberalerna innebar mycket resande och många kontakter ute i partidistrikten – en av Eva Erikssons erfarenheter som hon tror kan komma till pass som förbundsordförande i SPF Seniorerna.
Trivs i naturen
Eva Eriksson motionerar gärna. Inte minst genom att gå ut med hunden Nilo. Naturen och miljön betyder mycket, hemmagården ligger nära Tidastrand, och dessutom har Eva och maken Leif ett sommarhus inte långt från klipporna i Bohuslän.
En gång också handbollsspelare men fortfarande skidåkare, och gärna utför. Så gott som varje vinter blir det en resa till Alperna.
– Jag är dålig på att springa nuförtiden. Min dotter försöker locka ut mig på såna aktiviteter, men jag tycker det är mycket bättre att åka på skidor utför, det glider mycket enklare, säger Eva Eriksson med ett gott skratt.
Text: Jan Arleij
Foto: Stadsmissionen
