Anhörigstödet kommer inte till din dörr

Lennarth Johansson är en av Sveriges främsta experter på anhörigomsorg. Nu byter han perspektiv: Samhället måste tala med de anhöriga, inte om dem.

I sin nya bok Anhörig i nöd och lust försöker Lennarth Johansson stärka självförtroendet och kamplusten hos inte minst nyblivna anhörigvårdare. Med pedagogiskt lugn och enkelt språk vill han att vi ska ta till oss tre saker:

– Alla är vi anhöriga, och nästan alla av oss får räkna med att bli mottagare eller givare av vård och omsorg till en närstående.

– Våra möjligheter att på bästa sätt hjälpa vår närstående ökar om vi inser att vi själva behöver stöd och hjälp för att orka i det långa loppet. Ensam är inte alltid starkast.

– Men hjälpen kommer inte och knackar på vår dörr. Att få stöd kräver fortfarande att du själv tar för dig, det vill säga ligger på din kommun och kräver att bli lyssnad på.

Men hur ska man orka göra det ovanpå själva bördan att vårda?
– Ja, det är nyckelfrågan. Så ser verkligheten ut. Först måste man ge sig tid att landa i den nya och ofta omvälvande situation man hamnar i när man plötsligt måste se sin livspartner som vårdbehövande och sig själv som vårdare.

Får man som anhörigvårdare hjälp och stöd i den här inledande fasen?
– Nej, oftast inte. Här fattas något grundläggande och viktigt i samhällets utbud av insatser för anhöriga. Det är viktigt att man blir bemött med förståelse och grundläggande, lättillgänglig information, och att kommunen inbjuder till kontakt.

Vad behövs då, menar du?
– En ny attityd, ett ödmjukare och mer lyssnande förhållningssätt gentemot den anhöriga. Fokus ligger alltför ensidigt på den som är sjuk. Helheten måste vägas in, alltså anhöriga måste också få beskriva sin situation. Vården och omsorgen ska inte ta för givet att den anhöriga över huvud taget vill, kan eller orkar gå in i en tung roll som anhörigvårdare. Du har rätt att säga ifrån.
Samtidigt tycks samhället gå mot en utveckling där individen alltmer måste ta reda på och ta vara på sin rätt, exempelvis genom att valfriheten växer, och att nödvändig information flyttar ut på internet.
– Så är det, och jag försöker med boken liksom mentalt rusta anhöriga att om inte slå sig fram så i alla fall förstå att det inte står något dukat bord med stödinsatser och väntar. Den som saknar internet kan ringa kommunens växel och fråga efter anhörigkonsulent eller motsvarande. De ska ge dig rätt information.

Men vi fick ju en lagändring 2009 som säger att kommunerna ska erbjuda stöd?
– Visst, men att erbjuda är inte samma sak som att verkligen ge rätt stöd som passar den enskilde individen. Som  anhörig måste du därför själv förbereda dig på att hela tiden ligga på och formulera dina behov och dina krav.

Du är i grunden forskare och byråkrat på Socialstyrelsen. Varför har du skrivit den här boken?
– Jag kände ett behov av att byta perspektiv, både personligen och för alla som är engagerade i anhörigfrågan. Det är för mycket uppifrån-ned, vi pratar om »dom«. Ska samhället komma framåt på det här området måste vi utgå från den enskilde anhöriges perspektiv. Då ser vi andra saker, uppfattar hur saker och ting hänger ihop från en annan syn-vinkel och då är jag övertygad om att vi också kommer fram till andra, ofta bättre lösningar.

Anhörig i nöd och lust  (Nätbokhandeln)

Text Jan Arleij

redaktionen@veteranen.se

Kommentera