Under de senaste åren har staten satsat gigantiska 4,3 miljarder kronor för att få rät-sida på äldrevården. En del har blivit bättre, men när det gäller att hålla samman vården och omsorgen runt den äldre, står de olika aktörerna och stampar.
Det visar en färsk utvärdering från Statskontoret. Visserligen har strukturer för samverkan byggts upp mellan kommuner och landsting. Men när det kommer till de omkring 300 000 sjuka, sköra äldre personer det faktiskt gäller, står huvudmännen handfallna.
Så här skriver Statskontoret i utvärderingen av äldresatsningen:
”Vi bedömer att vården och omsorgen inte i någon större utsträckning har blivit mer sammanhållen”. Man menar att vården varken är individanpassad eller samordnad över specialitets- och organisationsgränserna.
”Detta är en viktig förutsättning för att slutmålet om en god vård och omsorg ska kunna nås.”
För att vara skrivet av statliga experter är det kraftord:
Vård- och omsorgsprogram
Storsatsningen var alliansregeringens verk. Den leddes av Eva Nilsson Bågenholm, själv sjuksköterska och läkare.
– Tyvärr säger man att satsningen på området sammanhållen vård och omsorg inte visar några positiva resultat. Men om det beror på att vi mätte med fel indikatorer eller inte vet ingen, säger Eva Nilsson Bågenholm.
SPF Seniorerna fattade på sin senaste kongress i juni 2014 beslut om ett nytt vård- och omsorgsprogram. Som första punkt vill SPF Seniorerna se ”en sammanhållen vård och omsorg med en huvudman – vilket innebär att landstingen avvecklas.”
– Jag tror inte att man löser frågan genom att avskaffa landstingen. I så fall borde Gotland inte ha några problem, men jag upplever att det är liknande bild där som i övriga landsdelar. De har sjukvård och äldreomsorg i olika förvaltningar även om det är hos en huvudman, alltså kommunen, säger Eva Nilsson Bågenholm.
Den enskilda patientens behov
Hon tror desto mer på två andra punkter som SPF Seniorerna också lyfter i sitt vårdprogram, nämligen att äldre personer med sammansatta behov behöver en fast vårdkontakt som tar helhetsansvar för individens vård och omsorg samt dess kontinuitet. Och att vård- och omsorgsteam som är anpassade efter den enskilda patientens behov och som har tillgång till alla relevanta kompetenser från både kommun och landsting bör inrättas.
– Jag är övertygad om att om viljan och intresset finns hos berörda parter går samordningen att lösa oavsett huvudmannaskap. Man kan ändå aldrig lägga in alla delar under ett tak.
Gösta Bucht, SPF Seniorernas sakkunnige i vård- och omsorgsfrågor, är inne på samma spår.
– Att skapa vårdteam som följer med utskrivna patienter hem och som samverkar med de personer från kommunen som ska ta över vården och omsorgen till den nya vårdsituationen tror jag är helt avgörande för att skapa en bra sammanhållen och personcentrerad vård.
Förödande när äldre bollas runt
Men verkligheten varje dag är ändå att äldre patienter faller mellan stolarna eftersom landstingen och kommunerna inte gör just detta – samordnar sitt arbete.
– Det finns en organisatorisk konservatism som är förödande. Inte bara mellan huvudmännen utan också mellan olika vårdfunktioner inom landstingen. Man tänker i stuprör, man tänker en sjukdom i taget.
– Den gamle som oftast har flera sjukdomar bollas runt och behandlas som en Svarte Petter som får tas om hand av någon annan i vård- och omsorgsdjungeln. Det är ovärdigt.
Kämpar för att nå ut med budskapet
Ändå har just samordning stått högt på agendan sedan slutet på 80-talet och i allt högre grad sedan Ädelreformen infördes 1992.
Gösta Bucht och SPF Seniorerna sätter hoppet till intensivt äldrepolitiskt arbete i kommuner och landsting. Han kämpar varje vecka för att nå ut med budskapet till SPF Seniorernas ledamöter i pensionärsråden. Det blir många resor, många föreläsningar.
– Det är oerhört viktigt att vi läser på om de här frågorna och driver dem hårt gentemot politikerna. Det finns ingen annan väg.
Text: Jan Arleij
Serien ”Hur mår vården” startade i Veteranen nr 7 2015. Vill du inte missa något nummer? Bli medlem i SPF Seniorerna, så får du Veteranen som medlemsförmån.
Faktaruta
Fler äldre, färre platser
Samtidigt som stat, kommuner och landsting misslyckas med att skapa en sammanhållen vård och omsorg pågår flera processer som sätter en ökande press på gamla och sjuka i Sverige.
Allt färre platser i särskilt boende. Bara mellan 2000 och 2012 stängdes 28 000 platser. Cirka 18 000 försvann mellan 2001 och 2005, då Socialdemokraterna styrde landet. Under alliansregeringens tid försvann ytterligare cirka 10 000 platser.
Allt färre platser i sjukvården. Av EUs 28 medlemsländer hade Sverige redan 2012 lägst antal vårdplatser per tusen invånare. Trenden har fortsatt nedåt.
Demografin. Andelen personer 80 år och äldre förväntas öka från dagens 500 000 till 826 000 år 2030.
Vem tar hand om Fred?
En effekt av platsbristen på våra sjukhus är att patienter flyttas runt där det för tillfället är ledigt.
Det blir ofta till ett högt pris för den sköre äldre patienten.
– Sjukhusen fungerar som organkliniker i stället för människokliniker, säger SPF Seniorernas sakkunnige Gösta Bucht. Man tar hand om ett fel i taget i stället för att se hela människan.
– Sjukvården klarar alldeles för sällan av att ta hand om multisjuka äldre framför allt när det är en kombination av kroppslig sjukdom och psykisk påverkan, säger Gösta Bucht. Läs hans berättelse om Fred här.
”Staten har faktiskt ansvaret”
Under oktober väntas statliga granskningsmyndigheten Riksrevisionen ge besked om man ska djupdyka i äldrevården. I så fall kommer man att granska om regeringens och de statliga myndigheternas styrning verkligen bidrar till god vård och omsorg av sjuka äldre i kommuner och landsting. För även om det är landstingen som är huvudmän är det faktiskt staten som har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvården, konstaterar Riksrevisionen i en förstudie.
