I Skönsmon i Sundsvall vänder man på steken: pensionärerna först och pengarna sen. Det kan vara genidraget som förlöser den krisande hemtjänsten.
De skulle kunna vara mina barnbarn. Margit Malmströms betyg åt hemtjänsten blir högt.
– Det har blivit så mycket bättre, säger Margit där hon sitter i soffan med vårdbiträdet Therese Berggrens hand i sin.
Ljuset från vardagsrumsfönstret faller in över den 97-åriga kvinnans ansikte, och fotografen Svanthe Harström bara måste berömma hennes vackra drag. Hon ler, och fortsätter.
– Förut kom så många olika från hemtjänsten till mig. Det blev oroligt och stressande.
– Man orkade liksom inte med alla dessa människor. Under en tvåveckorsperiod hade jag 35 personer här inne.
Margit får hjälp vid tre tillfällen om dagen, sju dagar i veckan. Men över tid blir det ändå inte fler än nio olika personer som kommer och går, och två av de nio står för 75 procent av tiden hos Margit.
– Nu känner jag dem allihop, fler är de inte. Det ger en stor trygghet.
Therese Berggren håller med.
– Vi har byggt upp en kontakt och ett förtroende och det gör det enklare och roligare att jobba. Jag vet vad Margit vill och behöver.
Margit Malmström intygar att just detta är en viktig del i den nya kvalitet hon upplever att hemtjänsten erbjuder.
– Jag behöver inte säga till om vad som behöver göras. De vet redan, och de ser själva. Att ständigt tala om vad man behöver hjälp med och hur man vill att den ska utföras blir oändligt tröttande, säger Margit. Man orkar inte alltid.
Hinner prata i lugn och ro
Hemtjänsten städar, handlar mat, bäddar, gör snyggt, och »sköter apoteket«, berättar Margit, som klarar sig på fyra läkemedel.
– Tiden man vinner på att inte behöva ställa grundfrågor om hur alla moment ska utföras kan i stället ägnas åt samvaro, konstaterar Therese. Så var det inte innan vi införde Skönsmo-modellen.
– Vi hinner ofta prata i lugn och ro om allt möjligt. Det är viktigt för mig som inte längre kommer ut så lätt, säger Margit sedan 40 år som bor i sin stora fyrarumslägenhet på tredje våningen i ett hus utan hiss.’
Så förbättrade Skönsmon kvaliteten
- Skönsmon är en stadsdel och ett så kallat hemtjänstområde i Sundsvall.
- Pilotprojektet startade 2012 med en arbetsmodell som byggde på den så kallade Vanguard-metoden.
- Kärnan i metoden är att man utgår från vad som är viktigt för hemtjänstmottagarna när man planerar sitt arbete.
- Metoden bygger också på att chefen tar ett steg tillbaka och att medarbetaren närmast den äldre får ta ett större ansvar.
Några resultat
Ingen pensionär har utvecklat trycksår sedan modellen infördes.
Personalkontinuiteten har förbättrats, idag behöver brukarna inte möta fler än tio personal per månad.
Antalet larmtillfällen är lägre.
Antalet vikarier har minskat men när det behövs vikarier strävar man efter att använda samma personer för kontinuitetens skull.
Massivt missnöje med stressad personal
Larmen om hemtjänst som sviker äldre är många. Medierna möter drabbade pensionärer nästan varje vecka. I höstas berättade exempelvis SVTs Uppdrag Granskning om Barbara Holsbeck i Göteborg som under två veckor fick möta 35 olika personer i sin bostad. Strokedrabbade Thomas Eriksson vittnade om hur han glömdes bort när hemtjänsten över-huvudtaget inte dök upp.
Nära 50 000 äldre är också direkt missnöjda med hemtjänsten, visar Socialstyrelsens senaste granskning: sällan eller aldrig ges undersköterskorna och vårdbiträdena tillräckligt med tid.
Brister i hemtjänst kan inte accepteras
SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam markerade under hösten i ett debatt-inlägg att om inte kommuner kan leva upp till Socialtjänstlagen måste staten skärpa tillsynen, men också formulera skarpa riktlinjer för hemtjänsten.
Socialstyrelsen har redan tagit fram nya riktlinjer för bemanning och individanpassning på särskilda boenden, påminde Christina Rogestam – just för att det på många håll fanns betydande brister.
– Men det finns minst lika stora missförhållanden i hemtjänsten. Därför bör Socialstyrelsen ta fram liknande riktlinjer för personalkontinuitet, individanpassad omsorg och uppföljning inom hemtjänsten.
Med assistans går det att komma ut med rullatorn, men vintertid känns det alltför tungt, säger Margit.
– Det är tur att jag har min stora lägenhet som jag kan gå runt i. På så sätt håller jag igång lite i alla fall.
Tack vare hemtjänsten får veckan ett rikare och roligare innehåll, säger Margit som visserligen har barn och barnbarn, som dock inte kan hälsa på med samma täta regelbundet som hemtjänsten.
Det börjar närma sig tolvslaget. Dags att förbereda för middag. Margit och Therese går ut till köket och börjar skala potatis och morötter.
– Det blir hemlagad mat varje dag vilket är alldeles nödvändigt för mig som har opererat tarmen. Jag kan inte äta riktigt vad som helst, säger Margit.
Samtalet pågår där vid spisen och diskbänken. Margit berättar att hon fick sluta med bridgen för ett knappt år sedan.
– Jag har spelat i 40 år, men nu räcker inte krafterna längre till för mig att sitta ner i tre, fyra timmar och vara alldeles koncentrerad.
– Men skärpan och minnet har du kvar, säger Therese, som också uppskattar stort när Margit berättar om sitt långa liv. Uppväxten i Härnösand och livet under andra världskriget är två favoritteman.
Hemsjukvården fungerar bra
Skulle hälsan svikta känner Margit att hemsjukvården fungerar väl, i alla fall sedan kommunen tog över ansvaret för hemsjukvården och anställde egna distriktssköterskor.
Therese kan också enkelt nå distriktssköterskorna som finns i samma lokaler där hemtjänsten har sin bas, i Allégårdens servicehus en bit bort från Margits lägenhet.
– Genom att vi träffar färre pensionärer oftare ser vi snabbt om de blir dåliga eller om något särskilt verkar ha hänt. Det gör det tryggare både för oss som jobbar i hemtjänsten och för pensionärerna.
– Jag har haft mycket tur. Det hela fungerar så bra att jag faktiskt inte kan önska mig något bättre, säger Margit och ser milt på Therese.
Tiden man vinner på att inte behöva ställa grundfrågor om hur alla moment ska utföras kan i stället ägnas åt samvaro Therese Berggren, hemtjänsten i Skönsmon
Tilliten och förtroendet som både Margit och Therese tror växer fram mellan hemtjänstens personal och pensionärerna i Sundsvall skapar grund för en ökad flexibilitet i samarbetet dem emellan.
– Det går år båda håll. Hinner jag inte städa på tisdagen en vecka, utan på torsdagen, är det inte något problem. Och vill en pensionär hellre ta emot en släkting när det är tvättdag, så är jag lyhörd för det. Det går nästan alltid att byta till nya, bra lösningar.
Det blir ett givande och tagande också vid spisen, säger Therese.
– Ibland får jag intressanta mattips av Margit.
– Jag tror faktiskt att jag har lärt er alla att laga omelett, skrattar Margit och Therese nickar.
Snart dags att äta lunch. Men innan vi lämnar Margit och Therese blir det svårt att komma förbi frågan om hur Margit har lyckats bli så gammal, och med sin vitalitet i behåll.
– Jag får ofta frågan, ler hon.
– Jag brukar säga att 40 års bridgespelande har gjort sitt. Mycket politiskt och ideellt arbete har jag också bakom mig, säger Margit som varit ledamot i nästan varje kommunal nämnd i Sundsvall, jobbat mycket för Röda korset och dessutom startat en av Sundsvalls SPF-föreningar.
– Jag har varit mycket social. Där har du en hel del av min ålder.
Text Jan Arleij
