Den 15 april skärps tonen. Alla kommuner ska förstå att nattpersonal är en fråga att ta på allvar. Men vad innebär de nya reglerna egentligen?
Sedan skandalen i Piteå 2010, då det uppdagades att demenssjuka lämnades ensamma och inlåsta på natten har Socialstyrelsen gång på gång presenterat nya föreskrifter om nattbemanning, men stött på patrull. SKL, Sveriges kommuner och landsting, har kämpat mot strängare krav och de kostnader det skulle medföra. 2013 uppmanade organisationen rent av medlemmarna att bryta mot Socialstyrelsens föreskrifter – vilket kan jämställas med att bryta mot lagen.
Förtydligande
Nu har regeringen tagit över frågan och 15 april träder äntligen en ny förordning i kraft. Men det handlar mer om ett förtydligande än en skärpning.
– Det som förtydligas är att det är den enskildas aktuella behov som ska styra tillgången till personal. Det ska finnas tillgång till personal dygnet runt, och man ska uppmärksamma behov utan dröjsmål, säger Kent Löfgren, ämnesråd på enheten för familj och sociala tjänster på Socialdepartementet.
Situationen avgör
– Förut har en tidigare behovsbedömning fått styra längre än det har varit motiverat eller försvarbart. Nu går det inte att göra så. Du måste ha en aktuell bedömning, punkt slut.
Vad innebär ”utan dröjsmål”?
– Det är situationsbetingat. På ett boende där ingen är svårt sjuk och alla kan kalla på hjälp blir behovet ett annat än om alla har demenssjukdom och inte förstår vad ett larm är. Beroende på situationen kan du ha teknik till hjälp och personal på olika avstånd, men du ska alltid kunna utföra de insatser som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.
En tydlig signal
IVO, Inspektionen för vård och omsorg, ansvarar för tillsynen. Anna-Karin Nyqvist, enhetschef på IVO mitt, tror inte att det arbetet påverkas.
– Vi ställer redan i nuläget krav på bemanning, framför allt nattetid. Det här är mer en stark signal till kommunerna och verksamheterna att det här är viktigt.
Vad betyder ”utan dröjsmål”?
– Man får ta ställning i varje enskilt fall. Vill någon ha hjälp med någonting som faktiskt kan vänta – som hjälp att hämta någonting – kan man klara en längre väntan än om man behöver gå på toaletten eller är ledsen och orolig.
Hoppats på mer
SPF Seniorerna har varit försiktigt positiva till den nya förordningen och kallat den för ett steg i rätt riktning, även om man hoppats på mer.
– Man ska övervaka och ingripa om något händer. Detta till skillnad från Socialstyrelsens förslag som var proaktiva – ta reda på de äldres behov och bemanna och utforma omsorgen därefter, skriver Gösta Bucht, sakkunnig i omsorgsfrågor.
Olika tolkningar
Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet, tolkar förordningen som att det blir nödvändigt för många boenden att öka personalstyrkan nattetid. Greger Bengtsson på SKL tar fasta på att individens behov avgör, och ser det som att man inte behöver ha bemanning stand by, utan kan jobba med till exempel ambulerande nattpatruller.
Kan en situation som den i Piteå 2010 uppstå igen?
– Jag hoppas verkligen att det inte ska hända igen. Men vi har över 300 000 äldre i Sverige i behov av insatser varav ca 100 000 personer på särskilt boende, så det kan tyvärr inträffa misstag, säger Greger Bengtsson.
– Jag skulle inte bli förvånad om man skulle bryta mot den här lagstiftningen eller mer eller mindre ignorera den, säger Yngve Gustafson.
Lång väntan på nya regler
2010
* I september visar SVTs Uppdrag Granskning ett skakande reportage från Öjagårdens äldreboende i Piteå: de gamla med demenssjukdom är inlåsta och personal saknas.
* I november gör Socialstyrelsen en nattlig tillsyn av 94 demensboenden och finner att sex av tio boenden står obemannade under kortare eller längre del av natten.
* Riksdagen pressar regeringen att ge Social-styrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för bemanning i demensvården.
2012
* I februari kommer en ny signal från ett enigt socialutskott: Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utfärda föreskrifter om bemanning på särskilda boenden för alla som bor där, inte bara demenssjuka.
* I november beslutar Socialstyrelsen att de regler som gäller för demenssjuka från 1 januari 2014 också ska gälla för övriga äldre i boendena.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) protesterar häftigt.
2013
* Försening nummer 1 – tolv månader: I september kommer besked om att kommunerna får ytterligare ett år på sig att uppfylla Socialstyrelsens tvingande föreskrifter om bemanning i särskilda boenden. Först i januari 2015 ska de nya reglerna gälla.
2014
* Regeringen beslutar om en ny förordning som träder i kraft under sommaren. Den tvingar Socialstyrelsen att göra en ekonomisk konsekvensutredning av föreskrifterna. Konflikten mellan Socialstyrelsen och SKL tycks därmed ha lyfts upp på finansministernivå.
* Försening nummer 2 – tre månader: I december kommer besked att bemanningskraven på landets särskilda boenden ska träda i kraft först 31 mars 2015.
2015
* Försening nummer 3 – tolv månader och två veckor: I slutet av januari ger Socialstyrelsen besked om att föreskrifterna inte kan träda i kraft heller den 31 mars. Regeringen behöver betänketid, konstaterar Socialstyrelsen.
* Myndigheten överlämnar föreskrifterna till regeringen i april.
2016
* Den 11 februari bestämmer sig slutligen regeringen. Föreskrifter om detaljerade biståndsbeslut läggs i papperskorgen. Men i Socialtjänstförordningen skrivs in att det ska finnas »tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp. Den boende ska ges det stöd och den hjälp som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.«
* Förordningen träder i kraft den 15 april.
Text: Jan Arleij
