Gensvaret blev enormt när två undersköterskor i en av hemtjänstens nattpatruller i Göteborg slog larm om den hårda verkligheten för äldre som bor kvar hemma.
”Listan kan göras så lång, så lång. Mannen som inte hade några lakan kvar efter kräksjukan, eftersom firman som tvättar inte tar emot SÅÅ smutsig tvätt och hemtjänsten inte hinner för deras tvättid är ju bortrationaliserad. Han fick ligga mellan några gamla gardiner.
Kvinnan som fått bistånd till gångträning efter en fallolycka men det blev aldrig av så nu är hon rullstolsbunden.
Dagpersonal blir sjukskrivna för utbrändhet och känslan av att aldrig räcka till. Vi måste själva betala parkeringsböter om vi råkar ställa oss lite fel när vi skyndar oss till någon som har ramlat eller ska öppna för ambulans. Ja, ni har hört det förut.”
Så lyder ett avsnitt ur debattartikeln som ville visa verklighetens inom hemtjänsten i Göteborg.
– Vi skrev den inte för att sätta dit någon, utan för att vi ville göra våra röster hörda. Det vi såg och ser kom inte fram och vi tror att de som bestämmer behöver undersköterskornas ögon, både för att kunna fatta bättre beslut och spara pengar, säger Kristina Westerlund och Gunilla Pålsson.
Överraskande stort gensvar
Det är ledig dag och arbetskamraterna sedan 13 år möts över en kopp kaffe. Det har gått en tid sedan deras text publicerades i Göteborgsposten och reaktionerna fick bägges mejlboxar att sprängas. De ångrar ingenting. Ilskan och frustrationen finns fortsatt kvar, men blandas med nöjda skratt och försiktig förhoppning.
– Vi har fått gensvar som vi aldrig vågat drömma om. Folk har ringt, vi har fått blommor, vykort, brev. Det verkar finnas en enorm hunger efter någon som säger som det är, berättar Kristina Westerlund.
Inga reaktioner har varit negativa. I stället har alla hållit med. Anhöriga, kollegor, äldre som är tillräckligt klara för att följa med och engagera sig, personal inom förskola och skola har uttalat sitt stöd. Och så har politiker och chefer hört av sig.
– Många har sagt ”Att ni vågar” och det är ju skrämmande. Men när vi fick inbjudan till ett blixtinkallat möte med alla chefer, från stadsdelsdirektören till vår närmaste chef, samma dag som artikeln var i tidningen kände även jag mig litet rädd och tänkte ”Hoppas vi inte får sparken nu”, säger Gunilla Pålsson.
De som bestämmer vet inte hur det ser ut i vardagen för de äldre
Vi backar till den 28 februari. När Kristina Westerlund satte sig ner och skrev artikeln hade hon och Gunilla Pålsson nyss träffat ansvariga politiker.
All personal i nattpatrullerna i Majorna-Linné hade bjudit in ”dem som bestämmer” till lokalen som dagtid är dagcentral på Gråbergets sjukhem. Här – där de vid 21-tiden på kvällen brukar inleda passen med att hämta nycklar till de 20 till 25 äldre som ska besökas på natten – kokade man kaffe för egna pengar och konstaterade besviket att en rad egna chefer uteblev.
Men Anna Johansson, socialdemokratiskt biträdande kommunalråd med ansvar för äldreomsorgen i Göteborg, och stadsdelsnämndens ordförande Ingrid Andreae (s) kom.
– Det var vi glada över. Men efter mötet insåg vi att de som ska bestämma verkligen inte hade en aning om hur det ser ut i vardagen för oss och de äldre vi möter. Det var närmast en chock. Samma natt satte jag mig ner och skrev. Det kändes så skönt, säger Kristina Westerlund som stämde av med kollegan innan texten gick iväg.
År 2000 började de två i Trygghetsjouren i Göteborg, Gunilla Pålsson som nyligen färdigutbildad undersköterska, Kristina Westerlund från början som sjuksköterska.
– Det var så roligt att vara i det sammanhanget. Folk visste verkligen vad de gjorde, minns Kristina Westerlund.
– Det var väldigt roligt och så tycker jag fortfarande om själva jobbet. Man vet aldrig riktigt hur det ska bli. Det är litet spännande, fyller Gunilla Pålsson i.
Men bristerna som började märkas efter några år har blivit allt större.
De som får hemtjänst är fler och sjukare
De äldre som får hemtjänst är mycket sjukare och många fler. På 80-talet, när de bägge började inom vården, fanns tid att sitta ner hos de äldre, prata med dem och fika.
I dag märks den allt mer slimmade tiden för hemtjänstens dagpersonal även på natten. Många har ofta inte fått den hjälp de behöver på dagen, har inte fått städat, inte fått duscha, inte kommit ut, och är allt mer oroliga.
Det vet deras tidigare arbetskamrat Halima Ljungqvist, som arbetar dag och kväll i hemtjänsten Majorna–Linné.
– Man drar in på biståndstid och på kringtiden. Vi hinner inte göra våra arbetsuppgifter på arbetstid. När det fattas personal får vi inte ta in vikarie förrän det fattas mer än två personer.
Vi har gått på helgschema många vardagar, alltså ta hand om fler vårdtagare på kortare tid. Våra äldre behöver egentligen mycket mer tid i dag än för tio år sedan och det händer oförutsedda saker varje dag, berättar Halima Ljungqvist.
När något blir fel når det inte fram till någon
Den ständiga stressen märks hos henne och kollegorna som ont i magen, ont i huvudet och sömnproblem. Den färgar också av sig på de äldre, som när personalen tvingas titta på klockan för att hålla förkortad duschtid.
Kristina Westerlund och Gunilla Pålsson, som i snitt tillbringar 15 minuter hos varje vårdtagare, hinner bara det allra nödvändigaste. Men mest lider de av att ingen högre upp i hierarkin verkat bry sig.
– När vi ser att någon fått fel hjälpmedel, att makar som vårdar varandra håller på att gå in i väggen och behöver avlastning eller att en kvinna som inte kan gå flyttat tillbaka till tredje våningen utan hiss så når det vi ser inte fram till någon. Vem tänker? Läser någon ens lapparna vi sätter in i pärmen? suckar de.
Hoppas att fler vågar säga ifrån
I dag förvånas de över genomslagskraften i debattartikeln. ”Så välformulerad. Har de verkligen skrivit den själva?” har de hört folk på vårdcentralen fråga sig.
– Så är det att vara längst ner på skalan, säger Gunilla Pålsson och skakar på huvudet.
Samtidigt har chefer i fyra led nu beslutat om uppföljningsmöte om tre månader. Och politikerna återkommer om ett år.
– Än så länge är det mycket ord. Men när det gäller ord har det i alla fall hänt mycket, säger Kristina Westerlund nöjt.
– Det känns bra, det vi gjorde. Nu hoppas vi fler vågar säga ifrån, för det finns bara saker att vinna. Ett roligare, mer meningsfullt jobb, att våra äldre får det bättre och på sikt även sparade pengar, fortsätter Gunilla Pålsson.
För bägge är svaret på frågan ”Aktuellt projekt?” givet.
– Förändring. Och förbättring!
Text Karin Tufvesson
redaktionen@veteranen.se
Debattartikeln av Kristina Westerlund och Gunilla Pålsson var införd i GP den 11 mars 2013. Du hittar den på gp.se om du söker på ”Lyssna på oss och ta ansvar”.
Hemtjänst
Göteborg hamnar på plats 273 av 290 kommuner, strax efter både Malmö och Stockholm, i den senaste rikstäckande undersökningen av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänst och äldreboenden. Bland brister som påtalas i Göteborg märks att en av fyra tycker sig få för litet tid. Nästan hälften av de gamla vet inte vart de ska vända sig med klagomål. Bara tre av tio gamla känner sig mycket trygga med hemtjänsten i Göteborg. Var tredje med hemtjänst klagar också över bemötandet från personalen.
Källa: Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? Socialstyrelsen 2012.
Anmälningar om bortglömda äldre
Under 2012 gjordes så kallade Lex Sarah-anmälningar, som personalen själv gör, inom alla stadsdelar utom Västra Göteborg. Här finns flera fall av äldre som helt glömts bort av hemtjänsten och exempel på stöld och kränkande behandling.
Färre platser på äldreboenden
Sedan 2000 har antalet platser på äldreboenden i Göteborg minskat från 5 800 till 4 200. I riket har antalet sjunkit från 115 500 till 90 500 under perioden 2002–2012 – mer än var femte plats har alltså försvunnit.
Många serviceboenden har omvandlats till trygghetsboenden och seniorboenden, dit äldre kan flytta utan biståndsbedömning. Samtidigt har allt fler hemtjänst, en ökning med 5 procent. Anhörigstödet har ökat drastiskt.
Jämfört med en plats på äldreboende är hemtjänst i snitt 15 000 kr billigare per år för kommunen.
Källa: Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst – Lägesrapport Socialstyrelsen 2013 och SKL:s öppna jämförelser 2012.
