Bygg broar mellan vård och omsorg!

På Gotland går man före: samhällets stöd till de anhöriga ska ges samlat och snabbt.

Med hjälp av ett färskt och än så länge unikt avtal har vården och omsorgen på Gotland lagt grunden för hur det ska gå till. Båda parter – sjukvården som tar hand om den sjuke och socialförvaltningen som ansvarar för att den anhöriga ska erbjudas stöd – har utvecklat en modell som kommer att öka anhörigas möjligheter att få stöd och hjälp i tid, tror anhörigkonsulent Elisabeth Öhrling.
– Avtalet säger att de som vårdar den sjuke samtidigt frågar den anhöriga om vi som arbetar med anhörigstödet får ta kontakt för att erbjuda stöd. Det är en avgörande skillnad att ansvaret läggs på oss och inte på den anhöriga, säger Elisabeth Öhrling.
Runt om i landet organiseras vården och omsorgen av landsting respektive kommun – landstingen vårdar och kommunerna står för anhörigstödet. Det osynliga diket är ett ständigt diskussionsämne.

Sjukvården och socialtjänstens avtal

Trots att Gotland är en region är problematiken densamma. Det är fortfarande två olika förvaltningar, en för sjukvården och en för socialtjänsten, styrda av var sin lagstiftning.
För att äldre anhöriga inte ska falla mellan dessa förvaltningar och lagar slår nu vården och omsorgen på Gotland fast hur en bro ska byggas över diket. Så här står det i det två sidor korta avtalet (Veteranens kursiveringar):
”Enligt Socialtjänstlagen 5 kap 10 §, ska socialnämnden erbjuda stöd för att underlätta för personer som vårdar en långvarigt sjuk eller äldre närstående eller som stödjer en närstående som har funktionsnedsättning.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen 2c §, har hälso- och sjukvården en lagreglerad uppgift att förebygga ohälsa, sjukdom eller skada.”
– Om stress- och arbetsbelastningen blir för hög finns det ju en uppenbar risk att de anhöriga drabbas av sjukdom och ohälsa. Nu har alla tagit till sig det, säger Elisabeth Öhrling, som har jobbat med anhörigfrågor sedan år 2000.
Region Gotland skriver i avtalet att samverkan syftar till att ”anhöriga ska få adekvat information när de utför insatser till närstående”.
– Det i sin tur betyder att socialförvaltningen som står för att informera och ge själva anhörigstödet vid enstaka tillfällen också ska ha möjlighet att få personal från hälso- och sjukvården att dela med sig av medicinsk sakkunskap i anhöriggrupper, förklarar Elisabeth Öhrling.
– Att hantera läkemedel säkert och att lyfta rätt är inget man kan automatiskt från dag ett.

Anhörigvänligare vård och omsorg
På den årliga Anhörigriksdagen nyligen framträdde Arne Sjöberg, geriatriker vid landstinget i Kalmar och ordförande i Strategigruppen för en anhörigvänligare vård och omsorg vid Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (Nka). Rubriken var just ”Landstingens väg till en anhörigvänligare vård och omsorg”.
– Vi är i en sökande fas för att klarlägga vad som behöver göras. Vården har traditionellt haft ett starkt fokus på patienten, men vi inser alltmer hur viktig den närståendes hälsa är för patientens välbefinnande.
Gotlands nya avtal är mycket intressant, säger Arne Sjöberg.
– Lyckas man få det att fungera kan det få stora positiva följder för hela landet, säger Arne Sjöberg. Extra plus blir det för att man verkligen tänker samverka mellan huvudmännen. Exemplet Gotland verkar oerhört lovande, och ett steg i precis rätt riktning.
– Landstingen runtom i landet måste vakna. De anhöriga står för 75 procent av all vård och omsorg som ges till äldre överhuvudtaget.

 

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Kommentera