Hur kommer man egentligen på idén att börja sportdyka när 60-årsdagen är inom synhåll?
För Catharina och Gunnar Söderbergh från Järfälla började det i mitten på 1990-talet med snorkling i vattnen utanför Costa Rica. Visst var det härligt och spännande. Men varför inte ta ett steg till och använda lufttuber och annan utrustning som tillåter djupare färder och längre tid under vattenytan? Och dessutom slippa de kallsupar som är varje snorklares lott.
Väl hemma i Sverige anmälde de sig därför till en grundkurs, som omfattade teori, praktik med grundövningar i en pool samt dykning utomhus från brygga och båt i havet. Det resulterade 1997 i var sitt dykcertifikat. Därefter följde en fortsättningskurs som bättrade på såväl kunskaper som färdigheter – och gav en trygghet som sedan dess utvecklats genom över 200 dyk runt om i världen.
Friluftsmänniskor
Catharina och Gunnar är vana friluftsmänniskor med segling, långfärder på skridskor och skidåkning som stora intressen. Men de påpekar att dykningen inte är särskilt fysiskt påfrestande, bortsett från det tunga moment när man med all utrustning ska ta sig ner i vattnet. Väl där upplever sig sportdykaren som tyngdlös och kan stanna uppemot en timme.
– I början dök vi en hel del i svenska vatten, berättar Gunnar. Men ofta är de ju ganska kalla och det finns heller inte särskilt mycket att se. Därför prövade vi ganska tidigt att åka ned till Röda havet och där var det mycket lättare och roligare. Varje år försöker vi ägna en vecka åt dykningen, och även om Röda havet är favoritmålet så väljer vi ibland andra platser på jordklotet.
– Eftersom vi inte gillar att slappa i solen på en badstrand utan vill vara aktiva så passar det här oss utmärkt, säger Catharina. Man gör dagsutflykter i båt med guider och hinner i allmänhet med två dyk under en tur. Det brukar kosta runt 500 kronor per person, ungefär som en greenfee för golfare.
Åldern inget hinder
Catharina fyller 70 i år och tänker liksom Gunnar, snart 67, fortsätta med dykningen.
Några olyckstillbud eller andra incidenter har de aldrig upplevt. Roligaste minnet är för Gunnars del när han simmade bredvid två stora sköldpaddor. Catharina minns med förtjusning när hon mötte en haj som var lika lång som henne.
– Vi var nog båda lika överraskade och skildes åt utan att hajen verkade bry sig om mig.
Vad tycker då de vuxna barnen Åsa, Ylva och Björn om att föräldrarna ägnar sig åt dykning i stället för mindre äventyrliga pensionärsnöjen?
Uppenbarligen är de positiva – eftersom alla tre också tagit dykcertifikat och gör egna dykresor till varma och spännande vatten.
Text: Bosse Tolander
Börja med en grundkurs
För att få följa med på utfärder och resor eller hyra dykutrustning måste man ha ett dykcertifikat. Vägen till detta är att gå en grundkurs hos någon av de många arrangörer som går att finna på nätet eller i telefonkatalogen. Det finns kvällskurser, intensivkurser under en helg eller dagskurser.
Kostnaden brukar ligga mellan 2 000 och 4 000 kronor. Utrustning får man i regel låna.
