Marie-Louise Wahlberg har bott på Östermalm i femtio år. Trots sin synskada har hon alltid tagit sig runt på egen hand i kvarteren. Men för ett par år sedan snubblade hon över en elsparkcykel som låg slängd och gjorde sig riktigt illa. Ena axeln blir sig aldrig lik igen.
– Sen dess vågar jag inte gå själv, säger hon.
Hon är en fysiskt aktiv person som tränar flera gånger i veckan.
– Jag brukar gå på gymmet tre gånger i veckan och så löptränar jag två gånger i veckan.
När det gäller träningen har hon speciella ledsagare som också springer och tränar mycket.
– Jag fick inte vara med på gymnastiken i skolan när jag var barn på grund av min synskada. Sen på 80-talet blev jag mer och mer intresserad av idrott. Nu har jag varit med på både DM och SM och sprungit 60 och 200 meter. Stött kula har jag också gjort och sprungit Tjejmilen.
Vill ogärna ge sig ut själv
Men även om det löser sig med ledsagning när det gäller träningen kan det vara svårt när det kommer till andra saker. Det har dragits ned på ledsagartimmarna och sen fallet på sparkcykeln vill Marie-Louise ogärna ge sig ut själv.
– Prata inte med mig om biståndsbeslut, då blir jag bara arg! Problemet med äldreomsorgen är att de inte kan någonting om funktionshindrade. De säger att vi ska motionera och hålla oss friska men då måste vi också få möjlighet att göra det. Som tur är finns Kaisa. När det blir problem ringer jag henne och hon hittar alltid någon som kan hjälpa mig. Väntjänst är det bästa som finns. Här behövs ingen krånglig biståndsbedömning. Det kompletterar min hjälp, säger Marie-Louise.
Roligt att få träffa människor som jag aldrig träffat annars.
Louise Wikström
Just idag är det Louise Wikström som hjälper henne och har följt med från vårdcentralen. Hon har varit engagerad i Väntjänst i tio år.
– Det är roligt att kunna hjälpa. Jag tänker också att rätt vad det är behöver jag hjälp med något själv och då känns det bra om man har hjälpt andra först. Sen är det roligt för att man får träffa så många människor som jag aldrig skulle ha träffat annars, säger hon.
Inom Väntjänst fungerar det inte så att man får samma hjälpare varje gång, Kaisa matchar ihop som det passar bäst för dagen.
Fyller en social funktion
– Sist ville Kaisa att jag skulle skola in en man som skulle börja vara hjälpare, säger Marie-Louise. Vi gick på Karlavägen och när vi kom förbi Tösses konditori tyckte han att vi skulle gå in och vila en stund. Men det tyckte inte jag. Nej, det har vi inte tid med, sa jag! Jag ville ju gå, inte sitta.
Louise som lever ensam numera tycker att det här också fyller en social funktion i hennes liv. Det tycker Marie-Louise också, även om hon träffar folk genom sin träning.
– Väntjänst har blivit en vändpunkt för mig. Och någon dag snart när det blir fint väder ska jag nog ta mig ut på Djurgården.
Kanske blir det Louise som hänger med då. Eller någon annan trevlig person.
