Fördomar mot äldres sexualitet sitter djupt rotade. Seniorer själva kommer sällan till tals. Men nu finns forskning som ger oss nya bilder.
Det råder en utbredd ängslan för att se äldre som sexuella varelser. Varför är det så och vilka följder får det?
Forskaren Torbjörn Bildtgård har tillsammans med kollegan Peter Öberg under ett par decennier försökt hitta nya svar.
Diskrimineringen har nyligen fått ett eget begrepp – ålderistisk erotofobi, myntat av forskare i Storbritannien.
Torbjörn Bildtgård förklarar:
– Synen på äldres sexualitet innebär ofta ett tydligt exempel på ålderism. I stället för att äldre får definiera bilden av sig själva är det andra som gör det, inte sällan medelålders.
Sexualitet kopplas sedan länge till reproduktion och barnalstrande, vilket medfört att äldres sexualitet osynliggörs.
Seniorerna framställs då ofta som sexuellt avvikande i förhållande till yngre.
– Det bygger på synen på äldre som asexuella och helt ointresserade av sex men också på att de skulle vara dysfunktionella rent fysiskt.
Fördomarna får också fäste av att äldres sexualitet ofta upplevs som hotfull. Det i sin tur handlar om makt.
– Sexualitet är starkt förknippad med potens och styrka. Om äldre framställs som sexuellt aktiva kan det ifrågasätta andra föreställningar om äldre som kraftlösa och ofarliga.
Torbjörn Bildtgård och Peter Öberg konstaterar att den ålderistiska erotofobin är ett historiskt arv.
– Sexualitet kopplas sedan länge till reproduktion och barnalstrande, vilket medfört att äldres sexualitet osynliggörs. Det kan också vara en anledning till att man ofta beskriver det som mer naturligt att män är sexuellt aktiva längre än kvinnor.
Ytterligare en press kommer från den moraliska syn som fram till mitten av 1900-talet också betraktade all icke-reproduktiv sexualitet som någonting överflödigt och fult, fortsätter Torbjörn Bildtgård.
– En annan källa till den ålderistiska erotofobin är tendensen att vi ser sex i termer av ungdom. Man associerar sexuell attraktivitet med ungdom.
Men det finns dessutom ett helt motsatt perspektiv, uppbyggt under de senaste två eller tre decennierna. Enligt detta synsätt ska äldre visst kunna vara sexuellt aktiva – och det hela livet.
– Men det där med att man ska vara närmast evigt funktionell tror vi bottnar i en medelålders dröm om att ingenting ska behöva förändras. Vi ska kunna leva våra liv på samma sätt, alltid.
Det perspektivet förstärks av konsumtionssamhällets drivkrafter, menar forskarna.
– Att sträva efter evig ungdom ger försäljningsargument för gym, träning, smink, operationer och så vidare. Så kan man hålla sig evigt attraktiv och därmed sexuellt funktionell.
Det blir tydligt att man har anammat förändrade värderingar som kom med den sexuella revolutionen på 1970-talet.
Att hitta fakta om hur äldre själva ser på sin sexualitet har inte varit praktiskt möjligt. Helt enkelt för att de aldrig tillfrågats i nämnvärd omfattning.
När man i Sverige genomförde de första sexualstudierna uteslöts de äldre. Den första svenska nationella sexualvanestudien från 1967 inkluderade ingen över 59 år.
För att bidra till ny kunskap har Torbjörn Bildtgård och Peter Öberg i sin forskning därför just frågat de äldre själva. En tredje bild växer fram.
– Det blir tydligt att man har anammat förändrade värderingar som kom med den sexuella revolutionen på 1970-talet. De lever inte kvar i den värderingsbubbla de växte upp i, där sex hörde till äktenskapet, utan bejakar istället en slags kärleksideologi där sex aldrig är fel om det sker i en kärleksfull relation.
De båda forskarna har också kunnat slå fast att de flesta sexuella aktiviteterna sker inom en parrelation.
– Om ens partner är vid god hälsa och intresserad av sex är sannolikheten mycket större att man har ett aktivt sexliv än om partnern är sjuklig.
För att förstå äldres sexliv måste man alltså ta hänsyn till vilken typ av relation de lever i.
– Den kanske tydligaste faktorn bakom ett aktivt sexliv är att man inte lever i en väldigt lång relation. Har man träffat en ny partner sent i livet, kanske för fem eller tio år sedan, är sannolikheten att man har ett aktivt sexliv enormt mycket högre även om man är precis lika gammal som den som har levt i en relation i 40 år, säger Torbjörn Bildtgård.
På 90-talet var äldres lust något man kunde medicinera bort.
Väldigt ofta förändras sexualiteten i en kärleksfull relation över tid.
– Det är en helt central poäng. Även om sexualiteten inte uttrycks som tidigare i livet upphör den inte att vara viktig.
För att stoppa fobin för äldres sexualitet talar de båda forskarna om ett sexuellt medborgarskap.
– Det är en rättighet att få sin sexualitet sedd och bekräftad av det omgivande samhället, eftersom ens sexualitet är en så central del av vad det innebär att vara människa, säger Torbjörn Bildtgård.
Men föreställningar om äldre som asexuella kan få stora konsekvenser när man når den fjärde åldern och blir alltmer beroende av vård och omsorg.
– Jag har själv jobbat inom äldreomsorgen när jag var ung, på 90-talet. Då var äldres lust något man kunde medicinera bort. Mycket har nog förändrats, men jag är övertygad om att det fortfarande finns sådana här mönster, säger Torbjörn Bildtgård.
Det finns exempelvis en hel del forskning på institutionsmiljöer som visar på krocken som ofta uppstår mellan den äldre individens hem och personalens arbetsplats.
– Det fungerar inte med låsta dörrar och inte med äldre som är öppet sexuella på gemensamma ytor.
Torbjörn Bildtgård talar om att drabbas av hudsvält.
– Den ålderistiska erotofobin är problematisk. Att förneka en människa rätten till kärlek, närhet och sexualitet är att ta ifrån henne en viktig del av hennes mänsklighet.
