Sambo efter 80

Det är aldrig för sent för kärlek. Ingvor och Frank-Bertil blev sambos, när de båda var över 80 år gamla. Att flytta ihop är något av det bästa de gjort.

– Att vara två är en trygghet, inte minst på gamla dar. Och så har vi så roligt tillsammans, säger Ingvor Samuelsson, 84.
Till tonerna av slagdängan ”Den gamla dansbanan” dansar Ingvor och Frank-Bertil med varandra i sitt hem i Åtvidaberg. Dansen är deras stora gemensamma intresse. Det var också genom den som de träffade varandra och blev ett par.

– Jag är lite blyg. Jag funderade länge innan jag vågade bjuda upp henne, säger Frank-Bertil Kindgren, 85, och tittar leende på Ingvor.
I dag hyr de en lägenhet på fyra rum och kök på 90 kvadratmeter. Hit hör också en trädgård med gräsmatta, fruktträd och blommor.
– Vi var ute och gick när vi plötsligt fick syn på det här huset, berättar Ingvor. Mannen som ägde huset stod och målade på balkongen. Så jag frågade om det var ledigt eftersom jag såg att det inte fanns några gardiner i fönstren. Du kan få hyra nu om du vill, blev svaret.

Kändes tokigt

Det blev startskottet för Ingvor och Frank-Bertil att äntligen flytta ihop. Tidigare bodde de i samma hyreshus, men i varsin tvåa.
– Vi umgicks med varandra hela dagarna. Men när det blev kväll gick Frank-Bertil hem till sin egen kuppe. Det kändes så tokigt, berättar Ingvor.

De träffades på en dans för 15 år sedan. Då var Frank-Bertil nybliven änkling och bodde i en villa i Linköping. Ingvor bodde i Åtvidaberg och var frånskild sedan länge. De berättar att det var något där, som gjorde att de fastnade för varandra. Och så dansade de så bra ihop.
– Jag tyckte Ingvor var så söt den där gången när jag bjöd upp henne, säger Frank-Bertil.
Ingvor skrattar.
– Och Frank-Bertil var precis ingen gubbe med ölmage. Han var snygg och proper. Han klär sig alltid i skjorta och slips.

Våra barn sa inte ett dugg. Och vi frågade dem inte heller. De ska inte lägga sig i. Ingvor Samuelsson

Efter dansen bjöd Ingvor hem Frank-Bertil på en fika och de hade trevligt ihop. Sedan väntade hon på att han skulle ringa. Veckan gick, men ingen Frank-Bertil hörde av sig. Så Ingvor bestämde sig för att ringa honom.
– Precis när jag ringde, satt Frank-Bertil vid telefonen för att ringa mig. Då hade han sin son hemma som sagt åt honom att han så klart måste ta mod till sig och ringa den där trevliga tjejen han hade träffat i Åtvidaberg.
Så började deras kärlekshistoria. Frank-Bertil besökte återigen Ingvor. Med sig hade han en flaska vin och en ros. Och när det blev en lägenhet ledig i samma hus som Ingvor bodde i sålde han sin villa och flyttade till Åtvidaberg.

Kände igen varandra

En liten rolig sak i sammanhanget är att de faktiskt har träffats tidigare.
– Det var på en dans när vi var i 40-årsåldern. Frank-Bertil frågade sin fru om han fick bjuda upp mig, berättar Ingvor.
Den gången blev det bara den dansen. Men både Ingvor och Frank-Bertil kände igen varandra när de träffades på nytt, 30 år senare.
– Livet går upp och ner. Då visste vi inte att vi skulle träffas igen, säger Ingvor.

Förutom dansen har de också sången och musiken ihop. Både Ingvor och Frank-Bertil sjunger och spelar dragspel. Under flera år turnerade de runt på olika äldreboenden och uppträdde tillsammans. De har till och med skrivit ett par sånger ihop.

Sade inte ett dugg

Några reaktioner från deras anhöriga på att de flyttade ihop blev det inte.
Tillsammans har Ingvor och Frank-Bertil både barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
– Våra barn sa inte ett dugg. Och vi frågade dem inte heller. De ska inte lägga sig i. De har sitt, slår Ingvor fast.
De berättar att det gick förvånansvärt lätt när deras två hem skulle förenas till ett. Möblerna och de tunga sakerna fick de hjälp med. Allt annat bar de själva.
– Vi bar vårt bohag i två kassar vardera de 150 metrarna över torget som det var till vårt nya hem. Det tog 74 gånger och gick på lite över en vecka, berättar Ingvor.
Visst var det arbetsamt. Men de jobbade på.
– Vi visste ju att vi skulle få det bättre sen, säger Ingvor.

Medaljer och konst

Både Ingvor och Frank-Bertil har bra kondition Och så går de också långa 1,5 timmes promenader om dagarna. Frank-Bertil berättar att han alltid har hållit på mycket med sport.
I sitt yrkesliv arbetade han som snickare och reparatör åt BPA. Men hans stora fritidsintresse var löpning, skidåkning och cykling. Bland annat har han sprungit Stockholm maraton tolv gånger och åkt Vasaloppet tio gånger. Ett av rummen är alldeles fullt av olika medaljer och pokaler som han har fått i sin idrottsutövning. I lägenheten finns också mycket tavlor. Ingvor som arbetat som undersköterska inom äldrevården, är mycket konstintresserad och målar bland annat själv.
– Lilla rummet med alla medaljerna är Frank-Bertils. Och ena halvan av vardagsrummet består av hans möbler och andra halvan av mina. Vi fick plats med allt utom Frank-Bertils köksmöbler, berättar Ingvor.
Värre var det med alla köksredskap, prydnadssaker och allt annat småplock. Av det gick elva lådor till Röda korset och Frälsningsarmén.
– Sådant man inte använt på tio år är det bara att göra sig av med, menar Frank-Bertil. Nu äter vi på mitt finaste Hackeforsporslin.

Delar på sysslorna

Ingvor och Frank-Bertil försöker unna sig saker och njuta av livet så mycket de kan. I garaget står deras cabriolet som de brukar göra utflykter med.
– Det är bara att trycka på knappen så åker taket av, säger Ingvor och skrattar.
Och till middagarna blir det ofta ett glas gott vin.
– Ingvor lagar så god mat, berömmer Frank-Bertil.
Ingvor står för matlagningen och Frank-Bertil för diskningen. Städning och andra hemsysslor delar de på.
– Numera har vi diskmaskin. Men det händer att jag ändå diskar, säger Frank-Bertil.

Gör det bästa av livet

De kan inte hitta en enda nackdel med att bo ihop. Visst kan det vara så att man under ett långt liv har hunnit skaffa sig vissa vanor och rutiner som den andre kanske inte gillar. Då får man kompromissa. Det är viktigt att man accepterar och försöker förstå varandra.
– Vill Frank-Bertil äta ärtsoppa så får jag också göra det, säger Ingvor och skrattar.
Ingvor och Frank-Bertil har inga planer på att gifta sig. De tycker att de är för gamla för giftermål. Och det är ändå bara ett papper.
Deras råd till andra är att vara rädda om varandra och försöka göra det bästa av livet.
– Livet är kort. Och vi vet alla att det en dag tar det slut. Det gör det för oss alla, säger Ingvor.
– Vi är glada för att vi har varandra och att vi får några år tillsammans.

Text: Marita Andersson

Kommentera