Emma Holmgren gick igenom en sorgeprocess när hennes bästa vän försvann. Till slut skrev hon också en bok om det.
För femton år sedan förlorade Emma Holmgren sin bästa vän. Inte så att vännen dog eller flyttade långt bort, men hon mer eller mindre gjorde slut med Emma och bara försvann ur hennes liv. När Emma ringde sin man för att tala om vad som hänt trodde han först att någon dött, så ledsen lät hon.
– Och det var nästan så det kändes, jag förstod heller inte varför hon var så besviken på mig. Jag tänkte på det dagligen, jag drömde om henne. Men det dröjde ett tag innan jag insåg att det var en sorgeprocess jag gick igenom, berättar hon.
Säkert är det många som känner igen sig i det här. Vänner försvinner, ibland glider de bort för att ens liv tar olika vägar, men det händer också att det blir mer abrupta slut. Och trots att det är så smärtsamt är det inte något vi pratar särskilt mycket om.
– När jag började leta märkte jag att det fanns en hel del skrivet om när man bör lämna en vän, om det är någon som får en att inte må bra. Men hur man ska hantera att man blir lämnad hittade jag nästan ingenting om, förutom en fin krönika av Björn Wiman i DN där han berättar om hur hans liv rämnade när hans bästa vän försvann.
Under en kvällspromenad fick Emma idén att själv skriva en bok om det här, vilket hon också gjorde. En liten bok om förlorad vänskap heter den. Emma hade vid det laget läst och tänkt så mycket att det mesta av stoffet fanns redan inne i huvudet.
– När min vän lämnade mig tog jag på mig all skuld själv. Jag trodde att jag hade gjort något fel, något som gjort henne arg eller besviken. Ett tag försökte jag lägga locket på och trycka undan det, jag kom ändå ingen vart med tankarna. Men det var svårt och dessutom påverkade det här nya vänskapsrelationer. Jag kände en rädsla; pratar jag för mycket om mig själv nu, lyssnar jag tillräckligt?
Vänskapsrelationer skiljer sig från kärleksrelationer på många sätt, menar Emma. I en kärleksrelation kan man ofta bortse från partnerns mindre smickrande sidor och hon tror att man också är mer benägen att ta upp det som skaver. I en vänskapsrelation däremot är det risk att problemen ligger och pyr under ytan vilket gör att relationen sedan kan avslutas ganska plötsligt och utan några större konsekvenser. Friheten som finns i en vänskap gör den också skör.
– Man har ju inte så mycket praktiska saker som binder en ihop, oftast äger man ingenting tillsammans, man har inga barn, inga blodsband. Just därför kan det också rämna så fort. Det gör det lätt att bara gå om något skaver.
Något Emma förstått genom all research hon gjort är att även vänskapsrelationer måste förändras i takt med att livet förändras.
– Det är många olika faktorer som spelar in och sällan bara en orsak när det blir problem i en vänskapsrelation. Om livssituationen för den ena förändras, förändras också villkoren för vänskapsrelationen. Om den ena mår väldigt dåligt innebär det också att balansen rubbas. Ibland upplever den ena att den får ge mycket mer än den får tillbaka.
Med åldern tycks vänskapen bli mer avslappnad. Emma menar att avundsjuka då ofta bytts ut mot beundran och vänskapen innebär inte längre någon konkurrens.
– Samtidigt finns samma inslag som man ser genom hela livet, som att någon blir utfryst. Det här icke-inkluderandet när man hävdar att en stol redan är paxad, och så vidare. Det har jag själv sett när jag tidigare arbetade inom äldreomsorgen.
Och hur det gick med Emmas förlorade vän? Hon kom faktiskt tillbaka, efter flera år.
– Det kom ett brev, det hade gått tio år då så jag trodde inte längre att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Men så damp det ned, och hon hade skrivit FÖRLÅT med stora bokstäver. Även hon hade tänkt på mig mycket och med tiden insett att det hon känt då, en gång i tiden, hade mer med henne själv att göra. Det är inte alltid så lätt att inse det när man är mitt inne i något jobbigt. Hon har alltid känt att hon får ta hand mycket om andra. Det var egentligen inget jag gjort fel, men hon tyckte då att hon gav mer än hon fick.
De har ännu inte träffats igen, eftersom de bor långt ifrån varandra. Men Emma tror att de kommer att göra det framöver.
– Det känns jättefint att vi har kontakt igen, säger Emma.
