Män: Våga och vinn!

Känslosnack.Den tystlåtne mannen. Vi möter honom hela tiden, i fiktionen och i verkligheten. Men varför har han så svårt att uttrycka vad han känner? Och kan han göra något åt det? Erik Centerwall är en av landets främsta mansexperter. Han har både en förklaring – och en lösning!

– Nä, något djupsnack gillar jag inte, sa fotbollstränaren och supermachon Glenn Hysén i tv-programmet Skavlan.
Exakt vad han avsåg med det blev aldrig utrett, men det ligger nära till hands att gissa att med »djupsnack« menade han helt enkelt att tala om känslor.
Sonen Anton, som också håller på med fotboll, satt mitt emot i studion. Han avslöjade att kvällen när han ”kom ut” som homosexuell för pappa Glenn hade han förvarnat en vän att han kunde behöva låna ett rum att sova i en tid framöver – i fall hans far inte tog nyheten så bra.
Då blev Glenn Hysén faktiskt skakad. Detta hade han inte haft en aning om.
– Hur kunde du tro…?
Frågan fick hänga i luften. Programmet gick vidare med nya gäster. Margot Wallström fick tala en del om sin omvittnat främsta ledaregenskap: konsten att kommunicera.
För förmågan att kommunicera är ju avgörande för att skapa goda relationer med andra – och med sig själv!
Det omvända gäller också, förstås: När relationer inte fungerar är det ofta kommunikationen som haltar. Oavsett om det gäller jobbet, grannarna, släkten eller kärleken. Kanske allra mest kärleken, eftersom bristande samförstånd på den planhalvan i livet kan få så ödesdigra konsekvenser.
Där sitter mannen tyst och sammanbiten framför direktsändningen från franska ligan.
Medan kvinnan – genom att prata, prata, prata (och kanske gråta) – desperat försöker få kontakt.
En schablonbild? Ja, men inte bara. Mäns och kvinnors olika reaktionsmönster är ett ständigt återkommande tema i all populärkultur. Så skulle det inte vara om vi inte kände igen oss.

Män har ett annat språk
Handlar det om biologi – eller om inlärda beteenden? Det är frågan.
Jag ställer den till sexualupplysaren och författaren Erik Centerwall, pionjär och numera veteran i ämnet »män och känslor« – redan på 1960-talet pratade han om mansrollen och på 70-talet startade han landets första mansgrupp. Hans svar kommer utan någon som helst tvekan:
– Jag är helt övertygad om att det är inlärt!
Män och kvinnor har samma behov av att duga och vara älskade, och vi har samma behov av att vara duktiga och kunna hantera våra liv. Men, säger Erik Centerwall:
– Män har ett annat språk än kvinnor, andra signalord, känslorna uttrycks ofta mer indirekt.

Närhet genom att göra saker tillsammans
Det som hände där i tv-studion mellan far och son Hysén är, menar han, ett bra exempel. Vi tittare såg att det fanns en värme mellan dem. Att de har en stark relation, som uttrycks genom sporten, på just det där indirekta sättet. Det är ofta så män skapar närhet: Genom att göra saker tillsammans, gärna något prestationsinriktat.
Visst, resonemanget i hela den här artikeln bygger på generaliseringar, och vi människor är individer som kan vara mycket olika sinsemellan. Men det finns ändå vissa mönster som det är svårt att blunda för. Som till exempel att män ofta har väldigt svårt att se sig själva i offer-situationer. Även när de faktiskt är det.
– Titta bara på de amerikanska tv-såporna. Varenda kväll kan man se hur det där drivs med svaga män.
Det var just det som var tanken bakom Manscentrum, som Erik Centerwall var med och startade för nästan 25 år sedan. Här skulle män få möjlighet att närma sig sin »gråzon«, som han kallar det, livets alla oundvikliga misslyckanden och tillkortakommanden. Allt det där som styr så mycket av mäns försvarsattityder.
– Män i min generation har ofta varit tvungna att stålsätta sig så mycket, säger Erik Centerwall, som själv är 69. Det var så mycket vi skulle klara av: Försörjningen, familjen, sexet, karriären. Så det är inte lätt att släppa taget.
Men på alla dessa områden finns det vad han kallar »små dörrar«, som män skulle kunna öppna.
– Och det gäller alldeles särskilt i pensionsåldern! Då får mannen en ny chans, inte minst i kärlekslivet, när trycket lättar lite och prestationskraven mojnar.

Viktigt att bryta tystnaden
Vi är inne på ett riktigt tabuämne nu: Mannens svaghet. Som han för sitt liv inte vill kännas vid. Särskilt inte inför en kvinna.
Men inför andra män – som på Manscentrum – kan det vara mycket befriande. När män, kanske för första gången, vågat ge uttryck för det de stoppat undan – och blivit bekräftade av andra män.
»Så här rädd och ängslig och svag är jag faktiskt! Också. Det är ingenting jag behöver skämmas för, eller skämta om.«
Ja, genom att tala om sin svaghet – kan mannen paradoxalt nog hitta tillbaka till sin styrka.
Men om man aldrig har pratat om känslor förr – hur sjutton börjar man?
Erik Centerwall vill gärna slå ett slag för »det obevakade samtalet«, de små replikerna, de som avslöjar mer än man kanske i förstone hade tänkt sig. Gärna fällda i förbigående, samtidigt som man gör något tillsammans; promenerar, kör bil, diskar.
– Det viktiga är att man bryter tystnaden. Man måste få ur sig det man har på hjärtat. Som att sexet inte funkar, till exempel. Och det mesta går faktiskt att nysta upp, bara man börjar prata.

Box av gamla rutiner
Som föreläsare och sexualupplysare brukar Erik Centerwall ofta ta upp hur lätt det är att man murar in sig i en box av gamla rutiner – med ensamhet, frustration och erektionsproblem som följd.
– Det är en sådan presterande tid nu, suckar han. Både för män och för kvinnor. Det är så hetsigt. Det ska vara så märkvärdigt. Nu hoppas jag att min generation kan släppa taget lite grann!
Det låter lite läskigt…
– Nej, varför det? Jag tycker män ska släppa taget lite grann på alla områden. Det vore skönt för dem. Också rent sexuellt! Våga vara passiv, ta emot. Pröva något annat.
Har du gjort det själv?
– Ja, det tycker jag nog. Det har jag gjort sedan länge. Ta min relation. I vårt första samtal, över telefon, sa hon till mig: »Varför pratar du bara om saker som du vet?« Den repliken har förföljt mig, ända till i dag. Jag insåg genast att med den där attityden skapar jag ingen upptäcktsresa! Jag skapar bara bekräftelse av mig själv i förhållande till henne. Det är inget liv, tänkte jag. Det är ju bara en ängslighet, en försvarsattityd.
Han bestämde sig för att backa… och inleda »en sällskapsresa«, som han kallar det, bara hon och han. En resa där man tala mycket om allt man inte vet.
– Jag tror man kan hitta nya sätt att prata på – om man släpper taget, säger han.
Så här kanske: »Jag vet inte säkert vem jag är. Men jag vill gärna upptäcka vem jag är – tillsammans med dig.«
Det kräver mycket kärleksfullhet, tillit och omsorg, förstås. Men man kan börja i det lilla. Tala om vad man gillar och inte gillar – och sedan gå vidare från det, steg för steg.
Och precis som det aldrig är för sent att börja träna sin kropp, är det heller aldrig för sent att börja öva sig på att samtala, hur ovant det än må kännas.
Det gäller att bestämma sig för vem man vill vara. Försöka släppa på prestigen, bjuda in.
Till exempel så här: »Jag har aldrig lärt mig att laga mat. Kan vi inte försöka tillsammans?«

Ökad livskvalitet
Ja, till och med Glenn Hysén berättade i tv-programmet att han på sistone, som singel, har lärt sig att både tvätta och stryka. Och så la han till, med illa dold stolthet:
– För andra kanske det låter fjantigt, för sådant kan väl en sjuåring. Men för mig är det en stor sak.
Så långt komna i vårt samtal, Erik Centerwalls och mitt, är det dags att ta bort machostämpeln från förebilden Glenn Hysén.
– Han har ju kommit långt!
Vi närmar oss en slutsats: Det är kanske inte i första hand pratet det kommer an på. Utan mer att försöka vara på ett annat sätt, ett mer nyfiket, undersökande sätt. Också ett litet steg i den riktningen kan innebära ett stort kliv mot ökad livskvalitet. Både för mannen själv och för hans relationer.

Text Catarina Baldo Zagadou

Mer om Mancentrum finns på www.manscentrum.se

Kommentera