Svårt med hundmöten? Är din hund skällig? Nu kan du ställa frågor till hundpsykologen Charlotte Swanstein på Seniorens hemsida. Maila till hund@senioren.se Nedan hittar du fyra frågor och fyra svar. Vi uppdaterar sedan fortlöpande med fler frågor och fler svar.
Hej Charlotte!
Jag har en Shihpoo, Selma på 3 år varav min pojkväns familj har en Chipom, Ella på 4. De hade sitt första möte för ca ett år sedan hemma hos föräldrarna och har ända sedan dess tyckt illa om varandra.
Att tillägga är också att deras familj har en hanhund på 10 år som går bra ihop med min hund.
Vi ses oftast hemma hos pojkvännens föräldrar och vid varje möte börjas det skälla direkt vid ankomst. Ella går till attack om vi släpper henne lös därför hålls hon ofta buren eller på annan plats i lägenheten vid dessa möten. Selmas reaktion på attackerna och skällandet är ett skällande tillbaka som för varje gång blir värre och värre.
Vi har vid några tillfällen gett ett försök på att gå promenader vilket funkar bättre men samma sak här så går Ella till attack om hon släpps lös. De kan gå i grupp men på avstånd utan att skälla på varandra.
De gånger vi testat att släppa dem lösa blir vi själva oroliga för utfallet och plockar då snabbt upp båda hundarna.
Det har kommit till en punkt att min hund blivit mer orolig i andra sammanhang, till exempel idag när vi satt på ett café, vilket vanligtvis brukar gå bra – ibland skäller hon lite på andra hundar men inte något överdrivet eller osäkert skall. Idag var det ett mer aggressivt och intensivt skall mot en förbipasserande hund som jag tänker mig kanske bygger på rädsla och kanske att det väckts efter dessa situationer med deras hund.
Vad tror du det sistnämnda kan bero på? Har det en koppling och har du tips på hur man kan få dem att gå ihop? Att släppa de lösa och låta de leta godis ihop fungerar inte för dem och en gemensam promenad ger inga förbättrade resultat.
Tacksam för svar och alla tips som går att få!
Med vänlig hälsning,
Maja.
Hej Maja!
Detta är två tikar i relativt samma ålder, det är en del av problemet, en annan del är att det inte framgår hundarnas tidigare liv med olika möten med andra hundar. Hur hundarna socialiserats, hur deras dag ser ut – vilken typ av aktivering de får, det spelar roll.
Att det fungerar med hanhunden är inte märkligt – detta är två damer som inte vill träffas, herrar som är balanserade och lugna träffar man gärna. För trots allt är det så generellt att; hundar gillar hundar.
Men att umgås utomhus ihop med hundarna är det bästa, ta alltid långpromenader ihop. Aktivera er med kul saker så som hoppa upp på stubbar – sitta kvar där och kanske vinka eller ligga, sitt. Lär hundarna att man bara får hoppa upp när det sägs så och inte heller får hoppa ner utan godkännande för det. Här är alltså några delar ni kan börja med att träna ihop på promenaden men en och en tränas själva. Ofta tycker hundar att det är inspirerande med aktivering och speciellt när den andra hunden få den uppmärksamhet det innebär när man aktiveras.
Stanna upp i naturen, ta en fika – under dessa promenader. Vid aktiveringar och fikapauser gäller att ni säger Nej – i en bestämd men lugn röst. Belöna direkt med Braa när hunden slutar morra/skälla. Ibland kan det bli Nej, Braa, Nej, Braa, huvudsaken är att ni uppför er lugnt mot hundarna och är envisare än dom.
Efter promenaden när ni kommer in till svärföräldrarna måste var hund ha sin plats så de slipper mötas. Se till att de får vatten var för sig men som sagt är relativt stilla vid ”sin position”.
Fortsättning på detta beteende från er kommer att göra livet lugnare men det går inte på en vecka – ha tålamod. Om /när löpet kommer igång bör ni inte träffas alls.
