Att få älska – igen!

För länge sen var Staffan och Harriet kompisar, i samma studentkretsar i Göteborg. I dag är de nyförlovade och vill flytta ihop.

Sex veckor efter att de mötts på nytt var det klippt.
– Jag blev riktigt kär, säger Staffan Wennerlund, 67, när vi möts i hans hem i stadsdelen Torpa i Göteborg.
”Det är så härligt att se er. Ni ser så lyckliga ut”, kan folk säga.

De är som 16 -17-åringar igen, enligt dem själva.
– Det är fantastiskt att det kan vara så här, säger Harriet.

Återträff

Staffan har sparat svart-vita fotografier från förr. På ett av dem kan de som var med då med viss möda känna igen sig.
På den tiden var de bara vänner. Sedan sågs de inte förrän på årsmötesträffen 2016, 38 år senare.
– Då pratade vi om allt, högt och lågt, då och nu, och det kändes så roligt, säger Staffan.
När Harriet och några vänner skulle bryta upp, krånglade han sig ut samtidigt. Han bad om Harriets mejladress. I farten fick han också en puss på mun.
– Det var gulligt. Där kände jag hopp om att jag kanske inte låg så illa till, ler han.

Intensiv mejlkontakt

När Harriet kommer hem till Grebbestad ligger ett mejl och väntar. Vill hon ses igen? Jo, visst. Men hon dras in i jobb och Staffan väntar otåligt.
Mitt i natten skriver han om att sätta sig i bilen och köra dit näsan pekar och tillägger: ”Jag tror vi skulle kunna vara bra på att resa tillsammans”.
Efter intensiv mejlkontakt ses de i Göteborg, går på restaurang Moravia och pratar i tre timmar non stop, avnjuter kyrkokonsert och vill ses igen, båda två.

En vändpunkt

Efter många mejl och telefonsamtal hälsar han på i Grebbestad.
– Jag bor över, som det stod i en del tidningar i min ungdom, skrattar Staffan stort och Harriet skakar roat på huvudet.

Den dagen man slutar ta på varandra i köket tror jag det är fara å färde Staffan Wennerlund

Sedan skilsmässan 2010 hade livet varit bra, men Staffan hade föredragit att vara i en relation, säger han. Men Harriet, som levt ensam i tio år var fullt tillfreds. Tills nu.
– Moravia blev en vändpunkt. Det kom bara krypande. Jag ville plötsligt något annat med mitt liv, säger hon.

Snabba ryck

Det har gått fort. Bara efter några veckor hade Staffan lagt ut ” i en relation med Harriet Nilsson” på Facebook.
Efter sex-sju veckor hade de avverkat en bilsemester i Tyskland och Staffan, som varit rejält flygrädd, beställde för första gången någonsin flygbiljetter – till Berlin för två semesterveckor i juni. Just där valde de på nyårsafton att förlova sig vid Brandenburger Tor.

Vad finns att vänta på?

De är särbos, mer ihop än isär, oftast i Grebbestad där Harriets katter behöver sällskap. Men planen är att hitta gemensam bostad, liksom att framöver gifta sig.
Om någon tycker de har bråttom har de svar. Vad finns att vänta på? Närmast på tur står döden, säger Staffan krasst. Innan dess gäller att suga ut det göttaste av livet.

Fysisk kontakt

Allra bäst idag är gemenskapen och närheten. Viktigt är också att hålla öppen kommunikation, enas de – och det är de duktiga på.
– Att fortsatt hålla den fysiska kontakten med varandra hela tiden är viktigt, fortsätter Harriet och Staffan håller med.
– Den dagen man slutar ta på varandra i köket tror jag det är fara å färde.

Det är en nåd

Än är de långt därifrån. Staffan blir själv tårögd när han återger det Harriet ofta får höra vid läggdags; ”Åh så gott det ska bli att få somna. Det bästa jag vet är att vakna upp bredvid dig!”
– Efter att ha vaknat upp ensam så länge är det en nåd att få ha en älskad kvinna att få pussa god morgon på.
Det är inte svårare att leva ihop som äldre. Snarare tvärtom. Det är de överens om. Till andra som tvekar inför möjligheten att hitta ny kärlek efter 65 är rådet blixtsnabbt:
– Var inte så rädda!

Staffans och Hariets bästa råd till andra:

• Var inte rädd!
• Ge dig ut där du kan träffa människor, i föreningsliv, där andra kan dela dina intressen.
• Facebook är ett fantastiskt instrument för att hitta gamla kompisar som försvunnit.

Text Karin Tufvesson
Foto Lina Ikse

Kommentera