Depression och psykisk ohälsa drabbar allt fler äldre visar ny forskning från Umeå universitet. Samhällets attityder mot äldre kan ligga bakom, säger professor Yngve Gustafson.
Tio år har gått sedan geriatrikern och forskaren Yngve Gustafson var med i tv-serien Sveriges bästa äldreboende. Hans insatser då ledde till tusentals mejlkontakter med upprörda äldre och anhöriga och till att Seniorens läsare röstade fram honom till Årets Senior.
Yngve Gustafson ser en likhet mellan vad som hände då efter att kamerorna slocknat och hur lärdomarna efter pandemin snabbt föll i glömska. Det som blev bättre på äldreboendet med kortare nattfasta och tätare läkemedelsuppföljningar återgick snart till gamla synder. Och av de högsta politikernas löften om att rusta äldreomsorgen blev det i stället nedskärningar.
– Det bottnar i en förskräckande ålderism och hur vi ser på äldre. I synnerhet sköra och sjuka äldre, säger Yngve Gustafson.
Då gick han så långt som att hävda att Socialstyrelsen och Region Stockholm i praktiken borde hållas ansvarigt för vållande till gamla människors död.
– Jag ansåg att de borde ställas till svars när man sa att gamla människor inte skulle till sjukhus, att själva boendeformen skulle vara något som gjorde att man inte skulle få sjukhusvård. Det orsakade flera tusen dödsfall i onödan.
Sedan dess tar han inte längre plats som sakkunnig hos Socialstyrelsen eller IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Däremot har han anlitats av Institutet för mänskliga rättigheter som nyligen gav ut en svidande beskrivning av hur Sverige bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter på våra särskilda boenden för äldre.
– Det som hände under pandemin var den kanske mest extrema form av diskriminering som äldre i Sverige någonsin varit utsatta för. Att man inte fick tillgång till sjukvård för att man bodde på ett äldreboende. Där man heller inte hade möjlighet att ge den övervakning som behövdes, inte möjlighet att ge syrgas, dropp, proppförebyggande behandling, ja man hade inte läkarinsatser på plats utan ordinerade bara palliativ vård, säger Yngve Gustafson som fortfarande är ”fruktansvärt upprörd” räddade sannolikt livet på många sköra äldre under pandemin.
– Man tog inte ens prover på om det var covid. Vi hade flera fall där det visade sig att det var urinvägsinfektion men där man börjat ge palliativ vård.
Hur kan äldreomsorgen komma vidare?
– Vi har en enorm brist på kvalificerad kompetens inom äldreomsorgen i Sverige. Man måste komma ihåg att på äldreboenden i Sverige vårdar vi några av de mest sjuka i samhället. Multisjuka gamla, ofta också med demens.
Det finns ingen lagstiftning som skyddar dessa samhällets mest utsatta äldre, menar Yngve Gustafson. Den prioriteringslagstiftning som finns fungerar inte.
– Man säger det ju inte men vi kan konstatera att väntetiderna för gamla på akuten leder till dödsfall. Bristen på vårdplatser leder dessutom till kortare vårdtider vilket vi visat leder till kraftigt ökad risk att dö för gamla människor efter utskrivning från sjukhus.
Men hur kan mönstret brytas?
Yngve Gustafson suckar djupt.
– Ja, varför har vi ålderism i samhället? Varför är det inte fint att bli gammal i Sverige? Vad har vi egentligen för grundläggande värderingar? Politikerna talar om äldre som en belastning, ett köttberg… Kommunerna signalerar ständigt att man måste spara och vad är det då man sparar mest på om inte personal inom äldreomsorgen.
Vägen framåt stavas skarpare lagstiftning som verkligen skyddar äldre från diskriminering, en mycket större satsning på att utbilda personal inom äldrevård och äldreomsorg och betydligt större resurser till äldreomsorgen.
Yngve Gustafson bedriver sedan flera decennier forskning inom det så kallade GERDA-projektet. Man är något på spåren som tyder på att äldre i ökande grad drabbas av depressioner.
– Det som gör mig mest ledsen av vår forskning är att man ser att en allt större andel av mycket gamla människor i Sverige mår psykiskt allt sämre.
Vad kan ligga bakom?
– Upplever man som gammal att attityderna mot äldre blir för negativa, att vi inte längre har solidaritet mellan generationer, att politiken gör att många har en pension det nästan inte går att leva på, att särskilda boendeplatser försvinner medan antalet demenssjuka blir fler…
– Jag kan hålla på länge… Poängen är att du inte kan räkna med att samhället ger dig det stöd man fick förut och att du inte har en lagstadgad möjlighet att på riktigt kräva din rätt. Allt detta kan ligga bakom.
