Många äldre människor får inte hjälp med sin rehabilitering. De prioriteras bort trots att lagen står på deras sida.
– Det finns bara en väg ut ur det här och det är att patienterna kräver att få den rehabilitering man har rätt till, säger smärtläkaren Björn Bragée.
Känd för många som den arge doktorn i TV och numera krönikör i Senioren driver Björn Bragée sedan tio år en smärtklinik i Stockholm. Tillsammans med sin fru Britt som är fysioterapeut och övriga medarbetare har de hunnit hjälpa tusentals patienter.
Många av dem är seniorer som upplevt sig närmast övergivna av den ”vanliga vården” på vårdcentralen och i stället använt sig av möjligheten att skriva en egenremiss för att få specialisthjälp.
– Det är tyvärr en alldeles för okänd väg att komma fram till rätt vård, men jag vill verkligen informera fler om egenremiss om man har stora behov, har blivit utredd av sin vårdcentral men inte får en läkarremiss till specialistrehabilitering, säger Björn Bragée.
Ingen läser lagen och ännu värre är att ingen bryr sig
För det gäller att slåss för sin vård. Ett av många bevis för att äldre ställs åt sidan är Socialstyrelsens kartläggning av strokevården i Sverige:
Efter en stroke är det mer än tio gånger vanligare att patienter under 65 år får specialistrehabilitering än de som är äldre än 80.
Ett annat bevis:
Bara 300 av 6 000 registrerade patientdeltagare i nationella registret för smärtrehabilitering var ålderspensionärer.
Britt Bragée tror att en starkt bidragande förklaring är synen på människors ekonomiska värde.
– Fördomarna mot äldre upprätthålls också av tjänstemän och politiker. Anledningen är naturligtvis att de har ekonomin för ögonen. Det måste de ha. Det är inte så konstigt. Men de ekonomiska frågorna kan förblinda. Seniorer bedöms kanske inte kunna bidra till ekonomin. De betraktas inte som lönsamma nog om de inte jobbar i samma utsträckning som yngre.
Men det finns så mycket annat som kostar, infogar Björn. Samhällets ålderism kostar inte bara drabbade äldre ett stort och onödigt lidande. Även stora ekonomiska resurser går förlorade när patienter lämnas utan hjälp.
– Rehabilitering sparar in dyr vård som annars blir oundviklig, säger Björn och räknar snabbt på fingrarna vad kostnaderna blir för ett akutbesök och några vårdtillfällen med en smärtläkare jämfört med rehabilitering som förebygger bakslag.
Det är inte lagen det är fel på, understryker Björn. Den temperamentsfulle agitatorn tittar plötsligt fram, och han deklamerar fritt ur lagen:
– Du har rätt till vård på dina egna villkor. Du har rätt att få upplysning om din sjukdom, vid varje besök hos läkare, inte bara om vad den doktorn kan göra utan också vad vården i övrigt kan göra och doktorn har till och med skyldighet att upplysa om vilken vård du kan få i hela EU.
Ändå prioriteras äldre bort.
– Det utgör också lagbrott. Det finns fyra prioriteringsgrupper i vården och redan i den första gruppen är det akut livshotande sjukdom och patienter med långvariga, kroniska tillstånd som ska gå först.
Björn Bragée säger med glimten i ögat att det är vackert skrivet.
– Men ingen läser lagen och ännu värre är att ingen bryr sig.
Det kommer att förändras, tror han.
– Då krävs det alltså att patienterna tar den makt man har rätt till. Här tror jag att patient- och seniororganisationer har en oerhört viktig roll att spela.
Kunskap finns – men satsning uteblir
Det finns stark evidens från forskningen att rehabilitering för äldre har effekt. Både på sjukhus och i hemmiljö – och det för många olika diagnosgrupper.
Det säger Låtta Hasselgren, specialistsjukgymnast och deltidsforskare vid Geriatriskt Centrum på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
– Jag tror att medvetenheten om detta finns hos politiker. Men till handling och satsning återstår det mycket.
Medvetenheten hos äldre har också ökat under de senaste 30 åren, säger Låtta Hasselgren. Likaså är rehabiliteringens värde väl befäst inom vården.Men resurser prioriteras inte till rehabilitering. Särskilt inte i takt med hur andelen äldre i befolkningen ökar.
Inom inte minst slutenvården har otillräcklig bemanning och även besparingskrav lett till färre vårdplatser. Det slår ytterligare mot rehabiliteringen.
Socialstyrelsen har länge påtalat effekterna av den för svaga satsningen på rehabilitering.
Redan 2003 skrev man svart på vitt i en rapport: ”Rehabiliteringspersonalen hamnar också i situationer där de tvingas prioritera mellan de äldres och yngres behov av rehabilitering.”
