Helena vandrar ensam!

Helena Carlson har vandrat i Nepal, Peru, Österrike, tvärs över Spanien och även rest till Australien på egen hand. Här delar hon med sig av sina bästa tips för att resa ensam.

– Jag var 59 år när jag gick i pension från mitt heltidsjobb på Handelsbanken. Nu arbetar jag deltid med service och mat och så har jag fyra barnbarn. Det blir en annan typ av jobb, säger Helena Carlson glatt.

Det krävdes en livsomställning att pensionera sig så tidigt men det är inget hon ångrar.
– Det handlar mycket om att kunna planera sin ekonomi för att kunna göra allt man vill som pensionär. Mitt stora intresse är att resa. Det är svårt att vara i väg på längre resor när du fortfarande arbetar heltid, säger hon.

Avgörande till att hon tog steget var när flera vänner i hennes bekantskapskrets drabbats av cancer och framför allt terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm.
– Jag insåg att livet inte är oändligt. Jag ville hinna resa innan jag inte skulle orka eller vara sugen på att resa, kanske på grund av sjukdom eller rörelsehinder. Alltså – passa på medan det fanns lust och ork kvar för äventyr, säger hon.

Hennes vandringar har skilt sig åt ganska markant. Med vänner, organiserad grupp eller helt ensam.
– Det har varit lite olika upplägg på vandringarna jag gjort. Till Nepal åkte jag två dagar efter min pension. Där besökte jag vänner som jag reste runt med, säger hon. Bland annat vandrade vi i tre dagar på branta stigar mot Ghandruk, och bodde på enkla små tehus.

Jag är generellt ingen rädd person.

Till Inka-leden i Peru reste Helena med en grupp och hade en guide med sig.
På pilgrimleden Caminos Frances gick hon från franska sidan av Pyrenéerna och tvärs över norra Spanien till Santiago de Compostela under en månads tid. Då var det lätt att hitta genom att följa pilar som redan fanns där.
– Jag behövde bära ryggsäcken hela vägen själv så jag hade bara det allra nödvändigaste med mig, den vägde sex kilo inklusive vatten. Jag hade läst mig till att max tio procent av kroppsvikten är en bra utgångspunkt för vad du klarar att bära en längre tid. Jag tänkte igenom och vägde till och med minsta lilla trosa. Jag kände ingen från början men allteftersom månaden gick lärde jag känna många. Ibland vandrade vi ihop, ibland var för sig och ofta åt vi middag tillsammans, säger hon.

Helena Carlson tycker att fördelarna med att resa på egen hand är många. Det går att planera fritt när man ska åka, utan att behöva stämma av med en reskamrat, och även att helt fokusera på sina egna intressen:
– När jag planerade resan till Österrike blev det en kombinerad yoga- och vandringsresa. Om jag hade rest med en partner hade det kanske bara blivit en vandringsresa.

I Österrike hade sällskapet hon vandrade med en bergsguide av säkerhetsskäl.
Under pandemin gjorde Helena Carlson vandringar på hemmaplan, bland annat på Roslagsleden och längs Göta kanal. Att åka på egen hand har även fördelar under själva resan.
– I Australien vandrade jag inte men besökte många spännande platser under en månads tid. Jag behövde inte ta hänsyn till någon annans önskemål och kunde bestämma själv om det var beach eller sightseeing som gällde, vilket museum jag skulle gå till, om jag ville fika eller dricka vin och så vidare. Det var väldigt fritt, säger hon.

Helena Carlson upplever att resorna bidragit till att hon lärt känna sig själv bättre.
– Eftersom jag spenderar så mycket tid med mig själv har jag tid att tänka på det jag tycker är viktigt. Det finns helt enkelt tid för mina egna funderingar och tankar. Det blir också ett sätt att få uppleva äventyr eftersom jag är min egen reskamrat. Jag måste ta för mig på ett annat sätt. Framför allt har jag träffat nya människor på resorna. Människor som blir vänner för livet, säger hon och fortsätter:
– Om du reser med ett resesällskap är du ofta i den bubblan. När jag vandrade ensam var jag mer öppen för att prata med andra människor. Men det är upp till en själv såklart.

Första gången Helena Carlson reste ensam tyckte hon att det kändes konstigt.
– Visserligen går det att planera resan exakt när och hur du vill men planeringen är ju också en del av glädjen och då kan det kännas tråkigare att göra det själv. Du har inte heller möjlighet att dela roliga minnen med någon. Å andra sidan hittar du nya bekantskaper så du är inte ensam att ha upplevt något. Jag har behövt utgå ifrån mig själv och skapa nya sociala kontakter, säger hon.

Har du aldrig varit rädd att resa ensam som kvinna?
– Jag är generellt ingen rädd person. Självklart ska man ta vanliga försiktighetsåtgärder och ha koll på det som går att kontrollera. Det gäller att planera väl.

Helena tipsar om att göra research om resmålet på nätet och även att titta på UD:s hemsida.
– Länder där det inte finns acceptans för att kvinnor ska kunna röra sig fritt på egen hand utan manlig eskort, av till exempel kulturella eller religiösa skäl, skulle jag undvika som ensam kvinna. Tänk igenom resmålet och bedöm om det känns något sånär säkert.

Hon tycker att researchen är en bra förberedelse för att ta seden dit man kommer.
– Att tänka igenom och ha koll på det man gör hjälper. Det är alltid bra att försöka smälta in och inte sticka ut för mycket. Det kan ju finnas vissa klädval som kan vara mindre lämpliga, då är det bra att ta reda på det innan. En annan åtgärd som kan vara bra är att aldrig bära dyra smycken och inte ta med något på resan som någon skulle vilja stjäla och hota dig för att få.

Hon upplevde att hennes mobiltelefon hade segt batteri men resonerade att det var bättre att ta med den gamla än en splitterny och valde i stället att ta med en power bank.
– Kommunikation med anhöriga, kartfunktioner, kameran och många andra finesser gör mobilen användbar. Det är så smidigt nu med wi-fi överallt i världen, till och med i små hyddor på Inka-leden! Jag gillar att fotografera så jag hade även med mig en liten kamera.

En annan viktig säkerhetsåtgärd är att upprätta en ungefärlig resplan som någon därhemma får del av.
– I mitt fall hade jag kontakt med mina barn och meddelade när jag anlänt till en ny plats. Om man gillar att använda sociala medier kan man ju uppdatera sin profil med ett inlägg eller ha en privat blogg om man bara vill dela med några valda vänner.

Hur håller du koll på vad du upplever?
– Jag skriver resedagbok i ett block som jag har med. Vid något tillfälle har jag även lagt ut på reseforum. I resedagboken skriver jag utförligt om saker som hänt och små anekdoter. Det är inte bara väder och sevärdheter. Jag skriver rent mina stolpar på datorn när jag kommer hem. På så sätt kan jag sammanställa fotografier med berättelsen. Det blir ett sätt att återuppleva äventyret.
Brukar du köpa några souvenirer?
– Souvenirer tycker jag är dammsamlande objekt. Men i Nepal köpte jag en jätteliten Buddha-figur i mässing. Jag hade den i fickan under hela min vandring som en lyckosymbol. Det blev en talisman för en god vandring som fått följa med på alla vandringar därefter. Så har jag några märken som sitter på min ryggsäck. I Australien köpte jag faktiskt ett fat gjort av en gammal vintunna.
Vart reste du först efter pandemin?
– Mina barnbarn bor i Tyskland och Bangladesh så det blev förstås resor dit. Jag reser gärna tillbaka dit så ofta jag har möjlighet. Men en dröm jag har är att resa jorden runt med bara handbagage.

”Följer du ditt hjärta får du uppleva mycket”.
– Jag tycker det viktigaste av allt är att följa sitt hjärta och göra det du vill göra. Sök äventyr och upplevelser som du känner i hjärtat att du vill vara med om. Våga lita på dig själv och öppna upp för allt spännande som finns att uppleva. Du behöver inte resa långt för att uppleva spänning, säger Helena Carlson.

Text: Karin von Scheele Pettersson

Kommentera