Under pandemin har Sofia Åhman blivit som en kompis för alla de som tränat med henne varje dag. Hennes syster Åsa N Åström får också hon igång många seniorer – fast med dans.
Hon har blivit allas vår Sofia nu under pandemin. Många, många är det som följt henne slaviskt varje morgon på tv. Och som faktiskt kommit igång att träna mer regelbundet än de kanske någonsin gjort tidigare.
– Det är ju också det jag försöker förmedla, att det är bättre att göra lite och ofta än mycket och sällan. Det ger mycket mer, säger Sofia.
Det var något som intresserade mig eftersom det får så stor effekt och gör skillnad för människor.
För henne själv har träningen alltid varit ett naturligt inslag i livet. Under uppväxten var alla fyra systrarna Nyberg, som de hette då, aktiva och tränade rytmisk gymnastik. Mycket friluftsliv med föräldrarna Marianne och Anders, båda lärare, blev det också. Idag är alla fysiskt aktiva; Sofi är idrottslärare, Åsa dansare, Stina koreograf och Lisa konstnär. Och Sofia båda barn är elitidrottare. Sonen har just blivit proffs i beachvolleyboll och dottern har fått stipendium och ska åka till USA och spela volleyboll. Men även om Sofia är verksam som idrottslärare på ett elitidrottsgymnasium i Umeå, är det inte bara elitidrott hon brinner för. –Nej, jag började redan för fler år sedan att intressera mig för just seniorträning. Jag halkade in av en slump och kände direkt att det var något som intresserade mig eftersom det får så stor effekt och gör skillnad för människor. Dessutom blir vi ju alla äldre, och jag har föräldrar som är äldre, så det gäller oss alla i slutändan.
Parallellt med sitt jobb som idrottslärare har Sofia också alltid lett pass i aerobics och gruppträning. Någon av de nöjda deltagarna rekommenderade henne till SVT när programmet Go’kväll sökte någon som kunde göra träningsinslag.
– Jag fick gå på audition och så fick jag det! Första året var Ewy Palm med och det gick ut på att jag skulle få henne att prova på andra idrotter än löpning, som var det enda hon hållit på med. Och det är ju inte alltid man kan springa hela livet. Det var då mitt intresse för träning hela livet uppstod faktiskt.
Om vi inte tränar våra muskler förlorar man muskelmassa när man blir äldre.
Sofia började läsa på om seniorträning och gick den allra första utbildningen för att bli personlig tränare för seniorer som hölls i Sverige.
– Det som också gör det här så roligt är att det finns en sådan kraft och vilja hos seniorer att träna och hålla sig i form. Synen på träning och äldre har ändrats radikalt jämfört med hur det var tidigare. Det är väldigt positivt. Den främsta drivkraften tycker Sofi är hur stor effekt träning har på oss även när vi kommit upp lite i åren. Att en relativt liten insats kan ge väldigt stor effekt i en persons dagliga liv. – Det är många som skrivit till mig och berättat saker som att ”nu kan jag ta på behån själv”, eller som en kvinna som plötsligt fanns sig själv stående med en kastanj i handen fast hon brukat ha så svårt att böja sig ned. Sånt gör mig väldigt glad. – Det behöver inte vara en timmes träning flera dagar i veckan. Lite varje dag ger en stor effekt över tid. Vad är främsta skillnaden på seniorträning jämfört med träning för yngre?
– Att det är stort fokus på styrketräning och balans. Vilket ofta går hand i hand. I många av styrkeövningarna tränar man balans samtidigt. Om vi inte tränar våra muskler förlorar man muskelmassa när man blir äldre. Men bara att resa sig från en stol några gånger varje dag gör skillnad. Att smyga in träningen i sin vardag. Och det är ju förstås väldigt praktiskt att följa ett program, för då har ju någon annan tänkt till så att man får med de olika muskelgrupperna. Minst två, men gärna tre dagar i veckan bör man träna styrketräning.
MER SOFIA
På SVT Play ligger 55 avsnitt av Hemmagympa med Sofia. I januari spelade hon in 20 till. Det finns också en dvd med samma namn, med 30 träningspass att köpa på bland annat cdon.com och ginza.se.
Dessutom har boken Nystart: Starkare, friskare, piggare med enkel träning som Sofia skrivit tillsammans med Gunilla Hasselgren kommit i nyutgåva och finns i bokhandeln.
Det kan kännas ganska ensamt på scen. Jag kände att jag längtade efter mötet med andra människor.
Sofias syster Åsa är dansare och utbildad på Balettakademien. Hon hade dansat i många år när hon började fundera på vad hon mer kunde göra med sin dans än att uppträda – Det kan kännas ganska ensamt på scen. Jag kände att jag längtade efter mötet med andra människor. Och jag var också nyfiken på vad dansen kunde göra för och med människor. I samma veva sökte ett äldreboende i Stockholm en danspedagog. – Chefen där hade varit dansare och ville att de äldre skulle få dansa, både de ”vanliga äldre” och de som hade kognitiv svikt. Det var otroligt spännande och jag märkte ganska snart vilken kraft musik och rörelse hade på dem. Från att vara stela och reserverade började de öppna upp, röra på sig och le. Det fick en massa effekter Åsa visste att det i USA fanns en metod som hette Dance for PD (Dance for Parkinson disease), eller Dansa med Parkinson på svenska. Hon blev så intresserad att hon såg till att en pedagog från USA kunde komma hit och leda en utbildning. – Det är en utbildning som är för dansare som redan har lång erfarenhet.
Det krävs att man vet vad dans och rörelse gör med oss, vad dynamikens kraft kan ha för effekter Inget man bara kan lära sig över en kurs, men den som dansat länge vet hur det känns i kroppen och vad som väcks upp.
Idag har Åsa sina klasser för Parkinson- drabbade i självaste Balettakademiens lokaler i Stockholm. – Jag vill att det ska kännas på riktigt. Inte att man bara ses i någon källarlokal eller så. Det är häftigt att komma till det här huset, det blir en annan känsla.
Ett danspass börjar med att man sitter på stolar i en cirkel. Efter ett tag reser sig de som kan och går över golvet.
–Men man kan alltid välja att sitta och göra rörelserna också. När man har Parkinson är det ofta dagsformen som styr hur man mår.
Det är identitetsstärkande, man får tillgång till sin kropp som man som Parkinson-drabbad kanske känner att man förlorat.
Att jobba med rytm och dynamik väcker signaler i hjärnan. Åsa berättar att ibland kan någon först ha svårt bara med att gå över golvet, men kan efter en bit in i passet röra sig mycket smidigare och utföra olika rörelser.
– Det är häftigt att se. Det är ungefär som med de som stammar, som plötsligt inte stammar när de sjunger. Ungefär samma mekanism är det här, att det fysiska och kognitiva i dansen sätter igång nya nervbanor i hjärnan. Men det är inte så att dansen ersätter rehab och
mediciner för Parkinsondrabbade, det är ett komplement. Men ett komplement som kan göra stor skillnad.
– En del kan nog känna sig lite skeptiska först. Bara ordet ”dans” kan vara lite avskräckande. En spontan reaktion är ofta ”Nej, jag är inte bra på dans”. Men här handlar det inte om att lära sig svåra koreografier, utan att komma igång och röra på kroppen. Väcka både kropp och hjärna. Det är identitetsstärkande, man får tillgång till sin kropp som man som Parkinson-drabbad kanske känner att man förlorat.
DIGITAL DANS
Åsa har även digitala dansklasser för alla med Parkinson. Vill du vara med? Mejla Åsa på asa.n.astrom@folkuniversitetet.se.
En bonuseffekt är att det blir trevligt och socialt att dansa med andra som också är drabbade. – Jag startade mina klasser för sex år sedan och jag har flera kvar sedan dess. Det har blivit ett behov för dem att komma hit och dansa. Tillsammans bygger man styrka och
mod medan man dansar. Man vågar visa lite mer vem man är. – Jag har även danser för andra seniorer som inte har någon sjukdom. Det är egentligen samma effekt där. Det är inte dansterapi, utan dans vi gör. Jag ser mina deltagare som dansare.
