Ge diabetes en match!

Typ 2-diabetes drabbar var femte till var sjunde senior i Sverige. Ännu fler har prediabetes vilket också är farligt för hälsan. Men det positiva är att det går att påverka sina värden genom livsstilen. Professorn och diabetesforskaren Kerstin Brismar vet hur.

– Att diabetes typ 2 ökar har med vår livsstil att göra. I USA ökar den ännu mer och i Kina har var fjärde över 60 år sjukdomen, säger Kerstin Brismar, professor i endokrinologi och diabetesforskning vid Karolinska med 50 års erfarenhet av diabetesvård.
Diabetes är en komplicerad sjukdom som kommer i många olika former. Man brukar dela in den i fyra huvudgrupper:

• typ 1 som man oftast får när man är yngre och som är en autoimmun sjukdom.
• typ 2 som är den vanligaste och där det finns kopplingar till både arvsanlag och livsstil.
• graviditetsdiabetes.
• ”övriga typer” som ofta beror på ärftliga defekter.

Kerstin Brismar är född på 40-talet och kan själv se olikheterna i hur vi lever idag jämfört med hur det var på 60-, 70- och 80-talen.
– Man levde annorlunda då. Det var mindre stress och vi rörde oss mer. Portionerna var inte lika stora som nu. Däremot rökte vi mer – men vi åt mindre och drack mindre läsk. Nästa generation, våra barn och barnbarn, löper högre risk än vi att drabbas av typ 2-diabetes på grund av att livsstilen har förändrats. För första gången ser man nu i USA att livslängden börjar gå ner.
Men allt är inte nattsvart. Det går nämligen att påverka sina värden mer än man tror genom livsstilen. Och även om man inte orkar ta till sig alla hälsotips gör även små förändringar stor skillnad. När Kerstin Brismar tar emot patienter som har prediabetes eller redan utvecklat typ 2-diabetes brukar hon alltid fråga om de vill ha medicin eller börja med att försöka förändra kosten.
– De allra flesta, 90 procent, vill börja med att förändra kosten. De flesta vill inte ha medicin. Man vill först se om det går att förändra bara genom att ändra på kosten och röra på sig mer. Det är positivt att så många vill det.

De första symtomen på prediabetes brukar vara att man känner lite stickningar och domningar i fötterna och trötthet. Hos män kan det yttra sig i minskad erektionsförmåga, berättar Kerstin Brismar.
– Ju högre värden man har desto sämre mår man. Men upptäcker man i ett relativt tidigt stadium att man har prediabetes går det att komma tillbaka till normala värden ganska fort. Bara genom att minska på sötsaker, vitt bröd, vetemjöl och socker samt äta mer frukt och bär och sova åtta timmar per natt. Komma in i bättre vanor helt enkelt.

Kerstin Brismar åker runt och föreläser mycket om typ 2-diabetes och hur vår livsstil kan förändra hur vi mår.
– Alla tycker att man känner till det här. Men man behöver tjata om det. Vi behöver påminna oss själva om hur viktigt det är att vi tar hand om oss på bästa sätt, säger Kerstin.
Även om alla vet hur viktigt det är att äta sunt, röra på sig, lägga sig i tid, inte stressa och allt det där är det väldigt lätt att halka i väg på fel spår.
– Bland mina patienter är det många som inte mår bra när de kommer till mig. Nästan samtliga har då insulinresistens och anlag för prediabetes. Numera vet man att det är riskfyllt på många sätt. Förutom att man kan utveckla diabetes ökar det risken för hjärtkärl- och demenssjukdomar.

Det ska sägas att insulinresistens också kommer lite med åldern i och med att muskelmassan minskar och fettmassan ökar. Det är i musklerna kroppen tar hand om sockret vi får i oss. När musklerna inte klarar av det stannar sockret i blodet och vi får för hög sockernivå.
Insulinresistens kan bero på olika saker. Den kan vara ärftlig, men det är vanligare att det handlar om livsstilen. Övervikt, särskilt då bukfetma, är en riskfaktor liksom inaktivitet, ohälsosam kost, stress och rökning. När extrakilona sitter runt magen är de alltså mer skadliga än om de sitter någon annanstans på kroppen. Den ökade mängden fettceller producerar triglycerider som bryts ner till fria fettsyror som i sin tur blockerar insulinets effekt i levern. Det höjer blodsockret.

I sin bok Koll på diabetes typ 2 beskriver Kerstin Brismar ”det metabola syndromet”. Det är ett samlingsnamn för bukfetma, högt blodtryck, högt blodsocker och förändrade blodfetter samt insulinresistens.
– Ungefär 50 procent av alla med typ 2-diabetes har det metabola syndromet. Tillhör man den gruppen är det viktigt att man får rätt behandling för att minska risken för allvarliga följdsjukdomar. Man behöver kontrollera blodtryck och blodfetter regelbundet och ta tag i andra riskfaktorer som övervikt, rökning och stillasittande.

Att man känner sig motiverad att förändra sina vanor är A och O om man ska lyckas, menar Kerstin. För många blir vetskapen att man riskerar följdsjukdomar en tillräckligt stark motor att vilja göra något åt det. När man sedan märker att även små förändringar gör skillnad och att man mår bättre av det, blir det än mer motiverande.
Efter 50 års forskande kring typ 2-diabetes vet Kerstin Brismar det mesta om vilka förändringar man behöver göra.
– Många sitter uppe lite för sent och tittar på tv. Sömnen blir bättre om man lägger sig tidigare. Det blir mer kvalitetssömn då. Tre timmar innan man lägger sig ska man heller inte äta. Planerar man att lägga sig runt 23 bör man alltså inte äta efter kl 20. På morgonen ska man gärna gå upp och gå en kort promenad för att få morgonljuset. Det gör att man ställer in dygnsklockan vi har i oss och sover bättre.

På kvällen ska man däremot undvika alltför starkt ljus och för mycket skärmtid. Visst kan man titta på tv, men helst ha det lite lugnt omkring sig. Dämpad belysning och helst inte titta på något man ”hetsar upp sig” över, menar Kerstin.
– Sträva efter att ha det så lugnt som möjligt timmarna innan du går och lägger dig. Har man lätt att somna kanske man inte behöver vara lika noga med det här men alla som har lite svårt att komma till ro bör tänka på det.
– De har gjort intressanta studier i Kina som visar att mycket belysning i staden kvällar och nätter ökade risken för att typ 2-diabetes. Det stör dygnsrytmen att vi har för mycket ljus.
Andra förändringar som ger effekt är att äta bättre och röra på sig mer. Men det finns vissa skillnader mellan kvinnor och män när det gäller vad som får bäst effekt.

– För män lönar det sig verkligen att träna styrketräning och öka muskelmassan. För kvinnor också naturligtvis, men det som har visat sig ha tydlig effekt för dem är att minska på midjemåttet. Att äta rätt och träna är bra för alla men det finns trots allt en viss skillnad mellan kvinnor och män. För kvinnor lönar det sig mycket att äta lite mindre och få ner midjemåttet som är viktigare än vikten. Det är inte kilona som spelar roll utan var de sitter.
Det låter så lätt det här med att göra förändringar i sin livsstil men alla som någon gång avgett ett nyårslöfte vet hur lätt det är att det rinner ut i sanden. Det vet Kerstin Brismar också.

– Därför tycker jag att man ska göra det man själv känner att man vill förändra och ta ett steg i taget. För min egen del har jag tänkt att jag ska gå och lägga mig tidigare och inte äta efter åtta på kvällen. Då har jag fokuserat på det först och främst. För någon annan kan det vara att sluta äta godis eller bara äta godis på lördagar.
– Det finns alltid något delmål man kan sätta upp för sig själv som känns realistiskt. Och allting har betydelse. Det har man sett i studier man gjort i USA. Bara att förändra lite påverkar livslängden. Men sen finns det förstås alltid undantag. Churchill, som rökte och drack så mycket och levde länge ändå. Det finns de som har skyddande gener, livet är inte rättvist.

Kerstin Brismar har också intresserat sig för de så kallade ”blå zonerna” som finns på några platser runt om i världen. Där blir människor ovanligt gamla och håller sig ovanligt friska. Man har tittat på gemensamma nämnare för de olika platserna och sett att det förutom att äta sunt och fortsätta vara aktiv också väldigt mycket handlar om att ingå i en social gemenskap.
– Här i Sverige kan man numera få fysisk aktivitet på recept av sin läkare. Vilket i praktiken innebär att man får råd om träning och motion. Det är bra, men social gemenskap är också oumbärligt. I England skriver de ut sociala aktiviteter i stället. Det är frivilligorganisationer som tar hand om att det blir verklighet sen. Ensamheten är farlig, det vet man.
Så var går gränsen när det inte längre räcker med enbart livsstilsförändringar utan man måste sätta in medicin?
– Framför allt när patienten inte orkar följa kostråden. Eller när insulinproduktionen är så pass nedsatt att det inte går att kompensera med bara livsstilsförändringar. Men de flesta äldre klarar sig bra med rätt kost och sunda vanor.

Kommentera