Hur känns det att ha svårt att ta sig ur fåtöljen eller inte våga gå ner för en trappa för att synen sviker? Många vet av egen erfarenhet – för dem som inte gör det finns nu en dräkt som kan ge en liten aning.
I Göteborgs stad finns tre så kallade äldredräkter som används vid kurser och utbildningar för att så många som möjligt ska få känna på hur det är att röra sig när man har svagare muskulatur, sämre syn och hörsel. Tanken är att man med hjälp av dräkten ska öka förståelsen för dem som inte kan röra sig obehindrat av olika skäl. Vi bestämmer oss för att prova dräkten och se hur den känns.
Maria Bernström Printz, som är utvecklingsledare i Göteborgs stad, hjälper till att först ta på den tunga västen. Därefter tyngder på hand- och fotleder och ett par på knäna som gör det tungt att lyfta benen. Handskarna försämrar finmotoriken och hörselkåporna gör att alla ljud plötsligt blir dova och som långt ifrån. Starrglasögonen får vänta tills vi kommer ut på gatan där vi på allvar ska testa dräkten. Jag ser knappt en meter framför mig med dem på.
Vi tar hissen ned och jag stapplar ut på gatan. Det är helt klart svårare med balansen med dräkten på. Jag får vara försiktig med hur jag sätter ner fötterna, dessutom är det gatsten därute och inte slät asfalt. Ett litet snedsteg och jag skulle kunna tappa balansen.
Dags för glasögonen. Det blir dimmigt, nästan vitt framför ögonen. Herregud, var det så här illa mamma såg innan hon fick göra sin starroperation?
Jag sätter ner fötterna försiktigt, litar inte på mina egna ben längre. Jag känner mig extremt sårbar.
Just sårbarheten är det som Annelie Övermark, äldrekonsulent i Göteborg, tar upp när hon ska beskriva hur det kändes att prova dräkten.
– Jag jobbade som äldrekonsulent och aktivitetspedagog i Mölndal då. Min uppgift är att se möjligheterna för äldre, vad man faktiskt kan göra. Då var det otroligt givande att få prova dräkten. Bara små saker som att känna hur svårt det kan vara att ta sig upp ur en fåtölj när det är tungt i benen. Vissa saker tror jag att man måste uppleva för att förstå.
Sedan dess bär Annelie med sig vetskapen om hur det känns när det är tungt i kroppen och sinnena sviker. Det har hon nytta av dagligen i sitt jobb.
– När vi haft en aktivitet och jag ser att någon har svårt att resa sig brukar jag lägga en hand på personens rygg, för att de ska känna att det finns någon där. Jag vet att de klarar att resa sig. Men jag vet också hur utelämnad man kände sig när benstyrkan inte riktigt fanns där. Och jag vet hur det känns när man vill – men inte kan.
Det Annelie tyckte tog hårdast var att synen blev så grumlig genom glasögonen.
– Man vet att människor kan se dåligt, men hur det egentligen känns hade jag inte kunnat föreställa mig. Man blir väldigt sårbar när sinnena försvagas.
Annelie tycker att det vore en god idé att alla, inte minst de som utbildar sig inom vård och omsorg, fick prova dräkten för att få ökad förståelse.
– Tänk till exempel på all extrapersonal man tar in inom hemtjänst och omsorgsboenden på somrarna. Det är ofta unga personer som pluggar och gör det här som ett extrajobb. De borde få en introduktion där det ingår att prova äldredräkten. Det är en liten sak som kan göra skillnad. Det håller inte att säga: ”Jag vet hur det känns för jag har hade ryggskott en gång”.
– Känslan av att vara så hjälplös och utelämnad var obehaglig. Tänk att ha levt ett helt liv och tagit hand om sin familj och jobbat och sen plötsligt knappt kunna ta upp en penna.
Det är inget någon vill uppleva. Men när det nu finns de som tvingas uppleva det bör de som är runt omkring ha så bra förståelse det går. Dräkten kan vara en liten hjälp på vägen.
Göteborg – öppen stad
Maria Bernström Printz och Ann Olausson är utvecklingsledare respektive tillgänglighetsrådgivare i Göteborgs stad. De brinner för att göra staden tillgänglig för alla.
De gör uppenbarligen ett bra jobb – för 2014 vann Göteborg Access City Awards, en tävling inom EU.
– Göteborg var första svenska stad att få priset, säger Maria B Printz. Men det är inte för att Göteborg är den mest tillgängliga staden, för det är vi inte. Men vi arbetar aktivt med det och vi har en politik som främjar tillgänglighet.
Det räcker inte att bostäder blir tillgängliga, alla ska också kunna röra sig i hela staden utan problem. Liten som stor, gammal som ung, funktionsnormal som funktionsvarierad.
För att man ska förstå hur mycket sådant som trösklar, nivåskillnader och branta trappor ställer till det för vissa ordnar man så kallade insiktsövningar sedan flera år tillbaka.
– Vi har byggt upp en bana där människor själva kan få prova hur det känns att ta sig fram med exempelvis käpp, rullstol eller rullator. Där fanns också fingerad optik, det vill säga glasögon som illustrerar olika synfel som grå och grön starr, gula fläcken och synnedsättning på grund av diabetes.
Det var i samband med det som äldredräkterna köptes in. De kommer från Tyskland och går under benämningen ”Gert” – ”gerontologisk simulator”.
– Den ger en känsla av hur det är att bli äldre. Tyngderna gör att man får fram känslan av hur mycket svårare det blir att resa sig eller gå i trappor när musklerna är svagare, säger Maria B Printz.
Insiktsbanan blev populär. Många bokade in sig. Kanske dags att starta den igen? Varför inte i hela Sverige?
Text: Ulrika Palmcrantz
