Äldretelefonen – En röst som värmer

Många äldre sitter ensamma dagarna i ända och har ingen att prata med. Att då kunna lyfta luren och få höra en varm röst kan betyda enormt mycket. Äldretelefonen finns till för dem som inte mår så bra.

Varannan onsdag pratar Gunnel Torstensson i telefon med äldre personer runt om i landet, som behöver någon att prata med. Hon gör det som volontär för Äldretelefonen.
– Jag har jobbat med frågor inom äldreomsorgen i mitt yrkesliv tidigare, och ville gärna fortsätta med något där jag kunde använda mina erfarenheter. Det känns bra att få fortsätta göra lite nytta och ingå i en ny flock. Att vara volontär här innebär att man är professionell medmänniska i två och en halv timme varannan vecka. Det känns som en fullt möjlig insats, säger Gunnel.

Fokusera på att lyssna

I början ville hon försöka hitta en lösning för alla som ringde, och helst så fort som möjligt, men märkte snart att det inte riktigt fungerade så. Det är inte alltid en snabb lösning man vill ha när man mår dåligt.
– När det handlar om livskriser måste man ta ett steg tillbaka och mest fokusera på att lyssna och bekräfta. Många vill bara få prata med någon en stund – dela sina tankar och höra sin egen röst, säger Gunnel.

Lindring i stunden

Att ensamheten är ett stort problem för många äldre är allmänt känt. Man kanske har förlorat en make eller maka, har svårt att ta sig ut, och släkt och vänner bor långt bort. Det blir lätt många tysta och tomma timmar där tankarna rusar fram som en ångvält.
– Samtalen kan bli som en lindring i stunden åtminstone, och kan jag få någon att för ett ögonblick se lite ljusare på tillvaron så är jag nöjd med det, säger Gunnel.

Vill mest prata

Första samtalet idag är från en kvinna som brukar ringa hit ganska regelbundet. En ”återuppringare”, som de kallas.
Hon vill mest prata, berättar att hon fått en ny antidepressiv medicin och att hon ska börja gå i terapi. Igen. Gunnel lyssnar noga och flikar in med små värmande hummanden och någon liten fråga då och då. Kvinnan berättar att hon gjort flera självmordsförsök, och undrar om Gunnel visste det?
– Nej, jag visste att det hänt en gång, inte att det var flera, säger Gunnel lugnt.
Hon gör små minnesanteckningar i en liten skrivbok hon har i knät, vem som ringer och vad de pratar om. Det är bra att ha till nästa gång, om de ringer igen. Dessutom fyller alla volontärer i ett statistikformulär på datorn över de samtal de haft, hur långa de är och lite om i vilket skick den som ringer är.

Känner sig ensam

Kvinnan lägger på efter kanske tio minuter, hon låter lite lättare på rösten och säger ”vi hörs” innan hon lägger på. Sedan blir det tyst en stund, innan ett nytt samtal kommer. Den här gången är det en äldre kvinna som bor på en liten ort, även hon har ringt tidigare. Hon berättar att hon sover så dåligt och att det är jobbigt att känna att det är likadant varje dag, det blir ingen bättring. ”Man går här hela dagarna och ingen ringer. Man känner sig så ensam.”
Gunnel frågar lite om vad hon gör när hon vaknar om natten, och om det ska hända något särskilt idag. Ingenting, säger damen, förutom att hon ska laga sig lite middag så småningom. ”Men jag har ingen matlust, man har väl inte det när man är äldre”.

Lättare till sinnes

Sedan berättar hon att hon hört en intervju med Bert Karlsson, som sagt att ensamheten är den värsta sjukdomen i Sverige. ”Han steg lite i mina ögon när han sa det”, säger hon. Innan hon lägger på säger hon till Gunnel att hon »ska ha en kram för att hon svarade”. Även hon låter lite lättare till sinnes än hon gjorde i början av samtalet.

Man går här hela dagarna och ingen ringer. Man känner sig så ensam.

Vilse i sorgen

Dagens tredje samtal kommer från en man som nyligen mist sin mamma, och som nu känner sig alldeles vilse och ensam i tillvaron. Han berättar utförligt om sin ångest och sin ensamhet, och vill veta vad Gunnel tycker om en del saker han funderar på. Ska han göra si eller så, vad tror hon?
– Du vet, det är väldigt svårt för mig att ge råd, det kan jag inte riktigt göra. Eftersom du redan har kontakt med prästen i din församling kanske du kan höra dig för om de har någon sorgegrupp där du kan träffa andra som är i samma situation. Ett annat tips är att kontakta vårdcentralen för att se om det finns möjlighet att du kan få kontakt med en kurator eller psykolog, för att reda ut de här tankarna du har. Det finns en risk att man bara ältar om man inte har någon att prata med.

Inga snabba svar

Samtalet går vidare, men efter ett tag återkommer mannen igen till samma fråga, och undrar återigen vad Gunnel tycker. Kan hon inte ge honom något råd?
Men till slut tar han till sig att han kanske måste söka sig vidare och få prata med någon på mer kontinuerlig basis. Det finns inga snabba svar att få, hur gärna man än vill det ibland.

Förmedla hopp

– Det händer att man inte vill släppa någon, om man hör att det är riktigt illa, säger Gunnel när samtalet är slut. En gång satt jag med en person i över en timme i telefon, det kändes inte som att jag bara kunde avsluta samtalet. Man vill gärna höra att den som ringer ändå kan ta till sig att de behöver mer hjälp än bara det här samtalet.
– En del som ringer oss är verkligen nedstämda och eftersom kopplingen mellan depression och självmord är så stark, känns det särskilt viktigt att i just de samtalen försöka skingra de negativa tankarna och förmedla åtminstone en gnutta hopp.

Var finns steget efter oss?

Ibland tror man också felaktigt att depression ”hör ålderdomen till”. När det faktiskt är en sjukdom som går att behandla.
En liten början till det kan vara ett stödjande samtal.
– Som volontär är det väldigt påtagligt att alla äldre inte har det så bra. Och när samhällets resurser blir alltmer uttänjda utgör Äldretelefonen ett gott komplement. Men vi frågar oss ofta vad som händer efter samtalet. Var finns steget efter oss? Är det tomt där?

Text: Ulrika Palmcrantz

Kommentera