Äldre ges piller istället för någon att tala med

När man blir äldre och tröttare kan livsfrågor komma med en enorm kraft. Då gäller det att inse att åldrande inte bara handlar om avveckling utan också om utveckling, säger terapeuterna Ulla Arnell och Barbro Johansson.

84 år och äldst av terapeuterna vid Samariterhemmet vet Ulla Arnell vad hon talar om.
– Många har tagit kontakt med oss på grund av en förtvivlan över att inte ha en bra relation till sina vuxna barn. Det är ett vanligt bekymmer man tar upp, säger Ulla Arnell.
Andra sitter också fast i ett medicinbruk.
– Äldre söker ofta sjukvård för att de inte mår bra på olika känslomässiga sätt. Det kan till exempel vara sorg eller andra förluster. Men ändå får de medicin i stället för någon att tala med. Själen är numera satt på undantag i sjukvården.

Jag säger personliga saker när jag tror det kan föra konfidenten framåt.

Barbro Johansson är legitimerad sjukgymnast och legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning.
– Man behöver få prata om hur livet har blivit, vilka val man har gjort, vad man har försummat.
Att frågorna tornar upp sig och behoven att få tala med någon blir stora handlar om livets rytm.
– Allting stillnar runt omkring en och man får en bonustid när man blir gammal, säger Barbro Johansson. Det kan kännas skrämmande men blir också en chans att försöka komma till rätta med sitt liv. Behovet kan vara mycket stort och djupt, men det är inget lätt jobb. Där kan vi terapeuter bidra.
Vad gör då terapeuten som inte en vanlig medmänniska kan göra?
– Det finns ett bra uttryck, att man lyssnar med det tredje örat. Det är en mångårig utbildning och träning vi har. Att kunna lyssna in det som inte sägs.
– Jag säger personliga saker när jag tror det kan föra konfidenten framåt. Genom vår utbildning kan vi ställa viktiga följdfrågor. Genom vår livserfarenhet kan vi också bättre känna igen vad våra konfidenter tar upp.

De tycker att deras liv inte är något att prata om.

Även om man aldrig har talat om sitt liv går det ofta lättare än man trott.
– Vi blir båda fortfarande förvånade över hur det kan börja flöda när samtalen kommer i gång. Det är ett privilegium och en nåd att få vara med om, säger Ulla Arnell.
Men det finns en tröskel. Ofta säger konfidenterna att de inte riktigt kan formulera sig. Att de saknar ett språk för sina känslor.
– De tycker att deras liv inte är något att prata om. Det finns också en inställning man fått med sig att man inte ska prata om något som hände för länge sedan, att det ändå är meningslöst.

Det har varit som uppenbarelser för vissa hur ofta det inte är depression man lider av, utan sorg.

Det i sin tur gör att äldre människor inte efterfrågar samtal.
– Man tänker att ´har jag inte gjort något åt det förr så är det väl ingen idé nu heller ´. Och vårdens ansvariga verkar resonera likadant.
Ålderismen och ekonomiska prioriteringar gör att receptblocket ofta kommer fram, säger Ulla Arnell. Det ges piller mot svåra känslor.
– Det har varit som uppenbarelser för vissa hur ofta det inte är depression man lider av, utan sorg. Att då få börja tala om det som tynger blir verkligen läkande.

Kommentera