Hem, ljuva hem! Det är inte så lätt att skiljas från en bostad som varit ens vän i många år. Man vet vad man har, men inte vad man får. Att flytta från villan eller radhuset för att slippa snöskottning och gräsklippning är ändå rätt lockande. Men vart ska man ta vägen? Hyresrätterna är få. Bostadsrätterna är dyra och kan ha höga avgifter. Hur ska pengarna räcka? Och blir det något över för annan konsumtion?
Mitt i allt detta finns en flyttskatt som försämrar kalkylen. Vid försäljning av bostad ska en kapitalvinstskatt betalas. Efter avdrag för inköpskostnader och förbättringsutgifter beskattas vinsten med 22 procent. Oavsett hur länge man ägt den och utan att få dra av rena underhållskostnader. Jamen, då är det ju bra att man kan få uppskov med skatten. Att skjuta in vinsten i nästa bostad och behöva skatta först när den ska säljas. Det är bara det att reglerna för uppskov inte självklart är så bra.
Observera att det finns vissa krav som måste uppfyllas för att överhuvudtaget få uppskov.
Problemet idag är att man dels inte kan få hur stora uppskov som helst, dels ska betala en årlig ränta (dvs en skatt) på uppskovet. Det första innebär att många måste betala viss skatt ändå och det andra är att uppskovsräntan är fast, motsvarande 3,25 procent. Med dagens ränteläge är det billigare att ta ett bolån eller använda bankmedel för att betala vinstskatten.
Regeringen vill öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra det lättare att få uppskov. Det tak som finns för hur stort ett uppskov får vara slopas under en 4-årsperiod, enligt förslaget. Dessutom ska det gå att få större uppskov när ersättningsbostaden (den man köper) är billigare än den man säljer.
I praktiken betyder detta att hushållen kan låna mer pengar – av staten och utan kreditprövning. Det är inte säkert att det påverkar rörligheten. Mer effektivt vore det att sänka eller slopa uppskovsräntan. En annan väg att låta betalningen bli en avbetalning på uppskovet. Eller varför inte hellre sänka skatten på försäljning till ursprungliga 15 procent?
Om detaljerna: Taket ligger idag på 1 450 000 kronor, det man som mest kan beviljas i uppskov. Är ersättningsbostaden billigare reduceras beloppet. Säg att ett par säljer sin villa för 3 miljoner kronor och köper en ny lägenhet för 2,5 miljoner. Om inköpspris och förbättringsutgifter uppgår till 600 000 kronor blir vinsten 2,4 miljoner. De kan idag få uppskov med högst 950 000 kronor. Maxbeloppet har minskats med skillnaden i pris. Enligt förslaget ska i stället förhållandet mellan priserna påverka. 2,5 dividerat med 3 är 83,3 procent. Räknat på hela vinsten, utan tak, ger det ett möjligt uppskov på 2 miljoner kronor.
Med dagens regler ska 319 000 kronor betalas i skatt, trots uppskov. På uppskovet ska 4 760 kronor betalas i skatt varje år. Med förslaget skulle 88 000 kronor behöva betalas direkt och årliga uppskovsskatten bli 10 020 kronor.
Observera att det finns vissa krav som måste uppfyllas för att överhuvudtaget få uppskov. Det går att läsa om dem på Skatteverkets hemsida.
Att man måste betala en ränta på uppskov tycker jag i grunden är märkligt. När fastighetsskatten ersattes av en kommunal avgift sa politikerna att skattesänkningen skulle betalas av bostadsägarna. I praktiken blev det alltså ingen sänkning. Under flera år hade småhusägarnas skatter bidragit allt mer till statskassan och intäkten byggdes in i utgiftssidan. En tokigt drabbande skatt blev nu till en annan tokig skatt. Skatt på uppskov infördes och vinstskatten höjdes. De som tidigare betalat mycket för att bo, i fastighetsskatt, får nu betala mycket när bostaden säljs.
Vill politikerna ha ökad rörlighet på bostadsmarknaden krävs nog fler åtgärder. Och den som funderar på att sälja behöver räkna noggrant på hur det påverkar ekonomin och om det amorteringsfria uppskovet är värt att söka.
