Signaturen Orolig skriver till Malena Ivarsson om sin 47-åriga dotter som hon tycker dricker för mycket. Läs hela brevet och Malena Ivarssons svar nedan.
Min 47-åriga dotter har ett jobb där hon reser mycket och träffar många olika personer. Efter jobbet går de ofta ut och festar och jag har börjat bli orolig för hennes drickande. När vi var bjudna på middag till några släktingar drack hon en hel flaska vin i nästan ett svep. Jag tycker också att hon verkar isolera sig under helgerna och misstänker att hon självmedicinerar med alkohol. Hon har många vänner men inga kärleksrelationer och jag vet att hon lider av det. Jag känner mig som en känslomässig analfabet när jag grubblar över vad jag kan göra för att nå henne och få henne att sluta dricka. Jag har frågat flera gånger om hon har det bra men hon säger bara att allt är okej. Men jag är djupt orolig för hennes framtid. /Orolig
Malena svarar: Jag förstår mer än väl att det är tungt att se sin dotter må dåligt och kanske ha hamnat i en ond spiral av beroende. Men den trista sanningen är att man inte kan få någon att ändra sig om personen själv inte vill det. Man kan tjata, vädja, uppmuntra eller anklaga men beslutet att avstå eller minska på drickandet måste komma från personen själv.
Vad du däremot kan göra är att tala om för henne hur mycket du tycker om henne och att du alltid finns där. Kanske kan du föreslå att ni gör något tillsammans som att spela tennis, ta en inredningskurs eller åka på en weekend-resa. Det är lättare att få kontakt när man gör något gemensamt.
Men lägg inte mer börda på dig själv genom att säga att du är en känslomässig analfabet. Det är du inte. Det är bara mänskligt att oroa sig om ens barn mår dåligt. Och det är svårt och tabubelagt att prata om beroende.
Därför kan det vara värt att påminna sig att vi alla är marinerade i en alkoholkultur där det knappt går att umgås utan att det ackompanjeras av vin och öl. Ingen kommer ifrån tankar på beroende i olika former och därför finns Alkohollinjen tel. 020-844 448 som ger stöd och råd. Tänk också på att även om du känner dig maktlös nu är det en stor tillgång att du är uppmärksam på hur hon mår. Det bådar väl för hennes framtid.
Läs också: Hur kan jag få testosteron?
Läs också: Vi har inte sex – och är nöjda med det
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv – och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat…
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen vid 80
Fråga! Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till
»Fråga Malena«, Senioren, Box 22574, 104 22 Stockholm
