När du får läkemedel, fråga varför, hur nödvändiga de är, samt om eventuella biverkningar, tipsar doktor Magnus.
Häromdagen nämnde en bekant att han varit hos läkaren. Hans blodsocker var normalt, liksom hans kolesterolvärde och blodtryck. Men trots att allt var normalt hade läkaren sagt att det kommit nya medicinska rön som antydde att det kunde vara bra om min bekant tog en tablett mot för höga blodfetter. Den aktuella medicinen skrevs ut utan att min bekant egentligen blev så mycket klokare. Han var, med all rätt, lite fundersam kring om tabletten verkligen var nödvändig. Han hade ju varken diabetes, förhöjda blodfetter eller någon hjärtsjukdom.
Han frågade sig om inte ytterligare viktnedgång kunde hjälpa lika bra som tabletten. Samtidigt funderade han på vad doktorn skulle säga vid återbesöket om ett år, om han inte tagit den aktuella medicinen? Det här är en vanlig fundering – blir doktorn besviken om jag inte gör som han säger?
Det här tycker jag illustrerar hur det kan gå till när mediciner skrivs ut. Idag förskrivs de inte bara mot sjukdomar och besvär, utan även i hög grad i förebyggande syfte. För oss som patienter är det inte lätt att värdera dessa risker. Att behöva ta ställning till om man ska ta ett piller varje dag, som eventuellt kan innebära att risken för hjärtsjukdom minskar med två procent efter tio års medicinering. Tänk om det skulle vara just jag som drabbas…
Trots att allt var normalt hade läkaren sagt att det kunde vara bra om min bekant tog en tablett
Läkarna å sin sida blir sällan anklagade för att ha skrivit ut läkemedel, snarare om de inte förskrivit till någon riskpatient som senare råkar utveckla en sjukdom. Om någon exempelvis har lätt förhöjt blodtryck är det säkrast att ge medicin, även om blodtrycket kanske kan sänkas med motion. Tänk om personen skulle få hjärnblödning!
Läkemedel har utan tvekan många gånger en positiv effekt och kan vara livsavgörande, men det är uppenbarligen något som inte stämmer med läkarnas förskrivning och våra intag av läkemedel.
Vi pratar och funderar mycket över de läkemedel vi får utskrivna, och faktiskt funderar även många läkare över de mediciner de förskriver.
I tidningar nås vi nästan dagligen av larmrapporter om hur inte minst äldre får både felaktig och alltför omfattande medicinering. 1500 ton läkemedel återlämnas årligen till apoteken, och man uppskattar att betydligt fler dör på grund av felaktig användning av läkemedel än i trafiken. Är medicinerna nödvändiga, vilken effekt och vilka biverkningar har de? Finns det alternativ till läkemedel?
Betydligt fler dör på grund av felaktig användning av läkemedel än i trafiken.
Ja, hur ska vi egentligen ställa oss till läkemedel? Delvis beror det faktiskt på vem man är.
Vi har alla olika inställning till sjukvård och mediciner. Vissa uttrycker ett stort behov av mediciner, andra vill ha så lite som möjligt.
På samma sätt verkar det vara med läkare, vissa förskriver mer, andra mindre. Det enda man kan önska är att alla skulle ha en långvarig och tillitsfull relation till en husläkare.
Min bekante hade uppenbarligen inte fått tillräcklig information om det läkemedel som läkaren förskrivit för att själv kunna besluta om han skulle ta medicinen eller ej.
Att doktorn skulle bli besviken behöver man inte oroa sig för, doktorn är till för dig. Däremot är det mindre bra att inte berätta om man tar eller inte tar sin medicin, då kan det bli fel på många sätt.
Det jag kan rekommendera är att ni när ni får läkemedel frågar varför, hur nödvändiga de är, samt om eventuella biverkningar.
Tänk samtidigt efter själva när ni har besvär. Behöver jag verkligen medicin eller kan jag klara mig ändå? Finns det något annat jag kan göra? Och det viktigaste du kan få av en läkare är många gånger inte en medicin, utan hopp och förtröstan.
Eller för att citera Hippokrates: ”Ju mindre desto bättre.”
