För många pensionärer är det svårt att beviljas bostadslån, trots låga boendekostnader. Läs vad Ylva Yngvesson. Seniorens ekonomiexpert skriver.
”Banken sa att jag inte kunde få låna för att jag är pensionär.” Kvinnans upprördhet var stor.
Vi satt några och diskuterade den rådande besvärliga boendemarknaden. Personen som fått detta till svar från banken skulle bara byta till en mindre lägenhet så att barnfamiljen i samma bostadsrättsförening skulle kunna ta över hennes lite större. Det blir ju köp och försäljning, men inte ens det lån hon redan har skulle hon få flytta med. Åldersdiskriminering, menade jag. Betalningsförmågan ska styra. Men det var inte bankens argument här.
Som pensionär kan det finnas anledning att ta lån för köp av ny bostad eller för att renovera befintlig bostad. Då ska villkoren inte vara sämre än för andra. Tillräcklig betalningsförmåga kan dock vara svår att få till för den som är ensam i hushållet.
Banken sa att jag inte kunde få låna för att jag är pensionär.
Pensionsmyndigheten gav ut en rapport för ett år sedan om svårigheten för en pensionär med genomsnittlig inkomst att kunna beviljas lån. En inkomst på 17 000 kronor räckte inte till något lån överhuvudtaget för en villa med månatlig driftskostnad på 4 000 kronor.
När jag idag lägger in de uppgifterna får jag lite olika svar, men oftast att det inte går, oavsett ålder. Kommer man upp i 19 000 kronor börjar möjligheterna till lån bli större.
Det krävs alltså en inkomst över genomsnittet eller två inkomster för att låna större belopp. Sedan har vi ett nytt amorteringskrav som kan bli negativt för pensionärer. Blir nya lån större än 4,5 gånger årsinkomsten före skatt ska 1 procent amorteras extra. Säg att en pensionär beviljas lån som ligger under hälften av värdet på bostaden. Då krävs inte amortering enligt de tidigare amorteringskraven*. Men det nya kravet på 1 procent amortering kan slå till. För ett lån på 1,2 miljoner kronor blir amorteringen 1 000 kronor varje månad. Det är förmodligen inte den sparform som pensionärer prioriterar högst.
Detta amorteringskrav kan slå till också om man har lån som hittills inte behövt amorteras, men byter bostad och tar lån utan att höja sin belåning. Byte av långivare behöver inte betyda krav på amortering, men byte av säkerhet kan göra det.
Ett speciellt problem uppstår ofta i samband med byte av bostad, då vinsten ska beskattas. Antingen betalar man skatten, vilket kan leda till att man behöver låna, eller så begär man uppskov med beskattningen om man kan. I och med att en ränta ska tas upp på uppskov blir det som att man lånar av staten. Och det lånet är betydligt dyrare än att låna på marknaden.
Men om en pensionär inte beviljas lån från banken blir detta den enda möjlighet som återstår. Staten gör nämligen ingen kreditbedömning. Därmed kan skatten leda till att man tvingas låna dyrt – av staten.
Drygt 1,2 miljoner hushåll över 64 år gör avdrag för räntor i deklarationen. Inte så stora belopp, men en hel del pensionärer har alltså lån. Nu när många sitter på stort värde i sina lågt belånade bostäder kan man tycka att det vore smart att använda värdet för att bekosta guldkanten på livet, bostadsunderhållet eller omvårdnaden.
Speciella seniorlån har funnits en tid, men idag finns bara en aktör kvar på marknaden. Upplägget bygger på att man tar lån som inte behöver betalas tillbaka förrän bostaden säljs. Räntorna betalas inte heller utan läggs till lånet så att det växer för varje år.
Man kan på det viset utnyttja värdet för egen räkning. Det negativa med dessa lån är att de är dyrare än andra och att det kan bli problem om man en dag vill sälja för att flytta till mindre och har begränsat det kapital man har att lägga på nästa bostad. Och tyvärr växer ju inte hyresrätter på träd.
Seniorlån ger helt enkelt lite mindre valfrihet framöver, förutom att barnens arv blir mindre om pengarna förbrukats.
Mina råd: Amortera inte ned allt inför pensionering. Skapa i stället en rejäl buffert, lånemöjligheten
