Hur gör man om man vill stanna i en relation för kärleks skull, men samtidigt vill få möjlighet till fysisk närhet på annat håll?
Jag undrar om man rent logiskt sett kan vara så kallat otrogen i en relation där den andre parten inte längre vill ha sex. Och är det logiskt eller ”rättvist” att den andre aldrig mer ska kunna ha en fysisk och närande relation med en annan människa, att man påtvingar någon ett celibat? Och om inte det uppfylls, med konsekvensen att relationen upphör.
Man kan ju vilja vara kvar i relationen av kärlek och många andra anledningar.
Är inte det egoistiskt att tänka ”att det jag inte vill ha, ska den andre inte få, och ingen annan heller”. Man kan ju vilja vara kvar i relationen av kärlek och många andra anledningar, men kan/vill inte leva utan fysisk gemenskap, som ofta är det kitt som håller ihop relationen enligt samlevnadslitteraturen.
Sexlöst äktenskap
Malena svarar: Du undrar om det är rättvist eller logiskt att påtvinga någon ett celibat. Jag skulle vilja svara med att säga att det beror på hur viktigt sex är för den som tvingas avstå. Ger man upp något som man upplever som väsentligt kräver det till slut sin tribut i form av upplagrad ilska.
I längden brukar det priset bli ännu högre i form av dåligt samvete och självförakt.
Om priset man får betala för att stanna kvar är att man blir bitter, missnöjd eller olycklig tycker jag att det är för högt. Då är det bättre att lämna än att stanna kvar även om det finns andra fördelar. Visst finns det andra alternativ som otrohet men i längden brukar det priset bli ännu högre i form av dåligt samvete och självförakt.
