Min fru tillbringar all tid med barnbarnen och jag är mer ensam än någonsin, skriver frågeställaren. Din besvikelse är fullt förståelig, menar Malena Ivarsson.
Innan vi blev pensionärer pratade jag och min fru om hur bra vi skulle ha det (en hel del sparat och huset amorterat). Vi skulle resa och uppleva världen. Men nu när vi äntligen har tiden att förverkliga våra drömmar har min dotter fått två barn på kort tid. Det är förstås väldigt roligt, livets efterrätt som alla säger. Men min fru tillbringar all tid med barnbarnen. Våra resplaner är borta med vinden och jag är mer ensam än någonsin. Du behöver inte säga att jag ska prata med henne, det har jag gjort och hennes förslag är att vi ska åka till en resort med både barn och barnbarn när dottern och mannen har semester. Det är inte vad jag tänkt mig. Vad jag förstår har hon skuldkänslor för att hon arbetade och gjorde karriär när vår dotter var liten och hon vill nu ge igen det hon inte gav då. Jag förstår hur hon tänker och sympatiserar med det, men räknas inte vår relation?
/”Besviken”
Malena svarar:
Din besvikelse är fullt förståelig. Du känner dig undanskuffad och nedprioriterad. Mitt förslag är att du involverar er dotter och talar om hur gärna du skulle vilja ta med hennes mamma på en resa, bara ni två. Att det är något du vill göra för bådas skull, att det är viktigt för dig och äktenskapet. För det är det! Tid på tu man hand är helt väsentligt för relationen. Får du med dig er dotter i detta blir det lättare för din fru att släppa på skuldkänslorna. Stå på dig! Dina önskningar är lika viktiga som någon annans och man kan resa bort med sin make och samtidigt vara en bra mamma och mormor!
Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till »Fråga Malena«, Senioren, Box 38063, 100 64 Stockholm.
Läs också: Min man vägrar hörapparat
Läs också: Hur kan jag känna lust för en otrogen man?
Läs också: Vuxna barn – huliganer!
Läs också: Ensamheten är förfärlig
Läs också: Jag tänker inte kompromissa längre
Läs också: Ska jag låtsas som ingenting?
Läs också: Är 70 det nya 50 även i sex?
Läs också: Drabbas minnet av östrogenbehandling?
Läs också: Jag vill inte flytta ihop
Läs också: Är jag en hemsk människa?
Läs också: Är jag inte bra nog för hans barn?
Läs också: Får man stroke av orgasm?
Läs också: Min dotter dricker för mycket
Läs också: Hur kan jag få testosteron?
Läs också: Vi har inte sex – och är nöjda med det
Läs också: Tips för nya vänner
Läs också: Det blev som förr igen
Läs också: Viagra för hälsans skull?
Läs också: Jag är ingen att räkna med
Läs också: Sexhjälp med pacemaker?
Läs också: Varför ska man raka sig?
Läs också: Jag känner mig också övergiven
Läs också: Jag känner mig utanför
Läs också: Han har lämnat mig
Läs också: Hur ska jag träffa någon?
Läs också: Testosteron för kvinnor
Läs också: Ensam och fattig
Läs också: Nu är jag själv – och telefonen tyst
Läs också: Rätt kläder för en dejt?
Läs också: Nu är det slutdansat…
Läs också: Tänk alla kvinnor som aldrig får orgasm
Läs också: Jag har aldrig haft orgasm
Läs också: Första orgasmen vid 80
