Den politiska debatten inför valet kommer knappast att handla om äldrefrågor även om den borde göra det och trots att 28 procent av de röstberättigade är över 65 år. Hur ser bland annat framtiden ut när antalet över 80 år kommer att öka så mycket? Läs Ingmar Skoogs krönika.
När detta skrivs är det snart ett nytt år. Vad passar då bättre än att sia om framtiden? Men hur ska man göra det? Under pandemin har sofistikerade matematiska modeller använts för att beräkna vad som ska hända i framtiden. Oftast har det blivit fel, väldigt fel. Häromveckan hade den norska folkhälsomyndigheten räknat ut att man snart skulle ha 300 000 smittade per dygn, en orimligt hög siffra för ett land med drygt 5 miljoner invånare. Uppgiften drogs snabbt tillbaka.
Vem minns inte när Folkhälsomyndigheten berättade att 6 000 personer var smittade i Stockholm och man beräknade att det gick en upptäckt smittad på 1 000 dolda fall. Alltså 6 miljoner smittade i Stockholm. Och alla beräkningar om när man skulle uppnå flockimmunitet.
Är det då fel på de sofistikerade statistiska modellerna av framtiden? Givetvis inte. Modellerna är rätt men verkligheten är fel. Den är inte lika perfekt som modellerna och alltför komplicerad. Dessutom är det så att ju mer osäkra variabler man lägger in i en modell, desto osäkrare blir den. Och även hyfsat säkra faktorer leder till osäkra resultat om för många variabler läggs in i modellen.
När det gäller pandemin verkar den vara svår att förutsäga
Ett annat exempel är de AI-modeller som bestämmer vilka annonser just du ska få på dina digitala tidningssidor. För något år sedan köpte jag en stege. Vad har det med statistiska modeller att göra? Jo, efter att jag köpt stegen fylldes mina digitala tidningssidor med annonser för stegar ett halvår framåt. Ingen hade lagt in i modellen att sannolikheten att köpa ännu en stege när man just köpt en är väldigt låg.
Alltså, när ni hör att någon använt en tjusig statistisk modell för att sia om framtiden ska ni alltid vara lite skeptiska. Vad har man lagt in för faktorer? Hur många faktorer har lagts in? Hur säkra är de? Vad för oväntade saker kan påverka modellens säkerhet?
Om jag nu inte kan använda statistiska modeller för att sia om framtiden, hur ska jag då göra? Man kan ju göra kvalificerade gissningar baserat på den kunskap man har. Också här kan man ta exempel från pandemin. I början av hösten 2020 trodde varken Folkhälsomyndigheten eller deras opponenter, ’de 22’ som skrev debattartiklar i DN, att det skulle bli någon särskilt allvarlig andra våg. Några månader senare hade vi den värsta vågen under hela pandemin. Vem hade för några månader sedan kunnat gissa att pandemin skulle ta fart igen under slutet av 2021 och att stora delar av Europa skulle stängas ner trots hög vaccintäckning?
Är det ens värt att sia om vad som ska hända under 2022? När det gäller pandemin verkar den vara svår att förutsäga, även om jag tror att påverkan på dödlighet och sjukhusvård kommer att minska när tillräckligt många får den tredje dosen vaccin.
En annan spaning är att den politiska debatten inför valet 2022 knappast kommer att handla om äldrefrågor, trots att 28 procent av väljarkåren är över 65. En fråga som borde diskuteras är att antalet personer över 80 år kommer att öka med 50 procent fram till 2030. De här beräkningarna har historiskt sett alltid blivit fel, de har ständigt underskattat hur många årsrika vi blir. Även om 85 kanske är det nya 70 kommer ökningen av antalet personer över 80 att innebära en enorm påverkan på äldrevård och sjukvård.
Redan nu har man svårt att rekrytera personal till äldrevården. Och hur ska man öka kvaliteten i vården när fler behöver hjälp och man vill hålla budgeten? Det borde vi få svar på innan valet.
Ingmar Skoog är Seniorens expert på seniorhälsa och har forskat om åldrande i fyra decennier. Han leder Centrum för Åldrande och Hälsa, AgeCap, vid Göteborgs universitet.
