Är jag en dålig mormor?

När vi blir äldre har vi mindre energi. Det är inte rimligt att bli skuldbelagd som mormor, skriver Malena Ivarsson.

Malena Ivarsson

Publicerad 2025-01-05

Dela nu:

Min son med familj bor nära mig så det är enkelt att träffa dem och hjälpa till med barnbarnen. Min dotter bor utomlands med sin familj. Hon tycker att jag ägnar all tid till sonens barn och att jag skämmer bort dem medan hon som bor så långt bort och verkligen behöver min hjälp inte får den. Min ork är inte så stor, jag är 77 år och änka. Det verkar som att hon inte vill förstå att jag inte har samma energi som förr, men det är också så att jag har väldigt svårt för hennes man.
Han har via min dotter sagt att jag borde ta lån på mitt radhus för att hjälpa dem med deras boende. Han är själv en rastlös person utan riktig stadga och helt ointresserad av något annat än sig själv. (Men han är en engagerad pappa).
Om jag ska hjälpa dem måste jag bo över, ofta då i soffan och det är något jag har problem med. De verkar tycka att jag bara borde vara glad över att få besöka dem och umgås med barnbarnen och får mig att känna mig som en dålig mormor som inte hälsar på under loven. ”Du är ju ledig då”, säger de. Jag skickar presenter till jular och födelsedagar men det blir inte särskilt uppskattat.
Min motivation till att sätta mig på tåg eller flyg är försvinnande liten. Samtidigt känner jag mig egoistisk och som en dålig mormor.
/Sliten

Malena svarar:

När vi blir äldre har vi mindre energi och mindre tid tillgängligt. Vi måste bestämma oss för hur vi använder den och ditt välmående och tillfredställelse ska komma i första hand. Det är inte rimligt att bli skuldbelagd för sin roll som mormor. Blir man det gäller det att behålla lugnet och inte reagera känslomässigt (väldigt svårt). Försök tala om vad du kan bidra med och vad du är villig att göra för din dotters familj. Ett beprövat tips är att använda ”jag-kommunikation”, med meningar som: ”Jag blir ledsen när du säger så”, eller ”Jag känner mig pressad”.
Det kan också vara bra att skilja på relationen, alltså att hon är en viktig person i ditt liv och alltid kommer att vara det, och situationen. Låt henne förstå hur mycket du värdesätter henne och barnbarnen men att du också måste ta hänsyn till dina egna resurser. Man kan inte ge något man inte har.
I ditt fall energi och ork. Det är en svår balansgång att navigera i. Kanske kan lösningen ligga i att du och din dotter avsätter egen tid tillsammans. Kanske kan du också föreslå att ni pratar med en terapeut för att lösa upp olika knutar.

Malena Ivarsson är socionom och sexolog.
Skriv till experten@senioren.se eller skicka ett brev till »Fråga Malena«, Senioren, Box 38063, 100 64 Stockholm.

Läs också: Att känna lust mitt i sorgen…

Läs också: Kan öl ge bröst?

Läs också: Jag fejkar inte orgasm!

Läs också: Vad finns istället för Viagra?

Läs också: Hon vill bara vara med barnbarnen

Läs också: Min man vägrar hörapparat

Läs också: Hur kan jag känna lust för en otrogen man?

Läs också: Vuxna barn – huliganer!

Läs också: Ensamheten är förfärlig

Läs också: Jag tänker inte kompromissa längre

Läs också: Ska jag låtsas som ingenting?

Läs också: Är 70 det nya 50 även i sex?