Äldres politiska inflytande står vid ett vägskäl. Den ena stigen går mot nedläggning, den andra till verklig makt. I Värmland är man säker på vilken väg som leder rätt.
Den stora konferenssalen i Gustaf Fröding Hotell i Karlstad är fylld till sista plats. Det betyder närmare 150 pensionärer, så gott som alla med uppdrag som ledamöter i så kallade pensionärsråd i landstinget i Värmland eller i någon av länets 16 kommuner.
De vet att många pensionärsråd runt om i landet är satta under press av politiker som hotar med nedläggning eller omstöpning. Men de värmländska pensionärerna tycks vara medvetna om att de har avgörandet i sina egna händer.
Under det högt välvda taket hänger i nästan osynliga trådar grupper av smäckra vita tranor i trä över auditoriet. Från deras utsiktspunkt kan man konstatera två ovanligheter med dagens publik: sida vid sida sitter ledamöter i det kommunala pensionärsrådet KPR från inte bara SPF utan alla fem stora pensionärsorganisationer. Samtidigt kilas de täta pensionärsleden upp av mindre grupper med unga och medelålders politiker och tjänstemän.
Stämningen i salen är koncentrerad och engagerad. Från scenen dirigerar de båda distriktsordförandena Jan Rülcker från SPF och Lisbeth Staaf-Igelström från PRO den äldrepolitiska orkestern under rubriken ”Pensionärsråd i samverkan”.
– Det tog faktiskt två år för mig att förstå vad KPR (kommunala pensionärsråd) egentligen är för någonting, inleder Jan Rülcker. Det manar till eftertanke. Vi är inte speciellt kända ute hos våra medlemmar i organisationerna. Det ska vi försöka ändra på, säger han och visar redan i sin inledning vad värmlänningarna funnit vara en av nycklarna till framgång:
– Råd, vad betyder det? Jo, samverkan, och blir vi bättre på samarbete mellan våra organisationer, och kan vi i mötet med samhället och politikerna dessutom utnyttja att vi är både årsrika och rika på kunskap och erfarenhet får vi också betydligt bättre fart på våra pensionärsråd.
Det är grunden, men Värmlandspensionärerna är övertygade om att samarbetet måste gå i två led: Det måste byggas förtroende gentemot politiker och tjänstemän.
I Karlstad kommun tycks samma självkritiska analys ha gjorts av politiker och tjänstemän.
– Eftersom det krävs två för att dansa tango måste också politikerna och tjänstemännen tänka igenom hur man kan bli bättre i sina roller, konstaterar Jenny Mentzer på kommunledningskontoret i Karlstad. Hon kliver upp på scenen och berättar om en tid, som bara ligger ett par år bakåt, när samarbetet mellan kommunen och pensionärsorganisationerna haltade och till och med gick omkull.
– Båda parter var missnöjda. Mötena i pensionärsrådet fungerade inte. Från pensionärsorganisationernas sida handlade det om att man kopplades in för sent i beslutsprocesserna. Och från kommunens sida upplevde man att mötena tyngdes av detaljfrågor, säger Jenny Mentzer.
Båda sidor enades om att gå till botten med problemet. En arbetsgrupp bildades, och en djupanalys utfördes. Jenny Mentzer hämtade erfarenheter från jämförbara kommuner.
Till slut föll bitarna på plats. En Karlstadsmodell som båda parter ställer sig bakom är just i dagarna på väg att sjösättas. Om två år blir det utvärdering.
– Nu ska detaljfrågorna skötas i direkta kontakter mellan pensionärerna och tjänstemän på förvaltningarna. Större och svårare framtidsfrågor som demografiska utmaningar får i stället allt utrymme när pensionärsrådet sammanträder, berättar Jenny Mentzer.
Då måste alla, såväl politiker som pensionärer, orka bli visionära.
På den vardagliga nivån om frågor som väghållning eller service gäller det att pensionärerna sänder fram »rätt« talespersoner.
– I exempelvis SPF finns naturligtvis många medlemmar som har spetskompetens inom olika områden, fortsätter Jenny Mentzer. De behöver ges möjlighet att ta ett kliv fram i kontakterna med kommunens tjänstemän. Det är en stark rekommendation från min sida att skicka fram rätt personer i rätt frågor. Då kan det bli effektivt för båda parter.
Jan Rülcker håller med om att kunskap är nyckeln till mer makt för pensionärerna.
– Grundtanken med den här konferensen är att utbilda våra ledamöter i råden så att de blir duktigare och effektivare i att föra vår talan. Det ger oss den där nödvändiga respekten gentemot politikerna.
Temadagen tar halvtid. På väg till Frödinghotellets lunchmatsal berättar Jan Rülcker att valet 2014 ska bli en språngbräda för pensionärsråden.
Det visar sig att processen börjar där direkt i matsalen. Värmlands olika studieförbund har gemensamt förberett ett så kallat Påverkanstorg. Den som vill erbjuds att hålla ett kort spontant anförande om vilka valfrågor som bör drivas särskilt hårt i någon av Värmlands kommuner eller i landstinget.
– Principen är densamma som för Speakers Corner i London, berättar Johan Danielsson, verksamhetschef vid Studieförbundet Vuxenskolan i Värmland. Sen bygger vi på med att alla får säga sitt genom att lista viktiga frågor på stora blädderblock och därefter röstar alla på vilka frågor som ska prioriteras.
Under lunchen och eftermiddagen växer så värmlänningarnas utvalda frågor fram. Under huvudrubriken Ekonomi är det ”rättvis skatt” och ”högkostnadsskydd för tänder, öron och ögon” som vinner flest röster. Under ämnet ”boende” föreslår pensionärerna att man bör kräva betydande satsningar på anpassade seniorboenden och på mer personalresurser inom äldreboendena.
– Det finns fler huvudrubriker och underfrågor, men det ska nu föreningarna hem och köra studiecirklar om under våren. De får utifrån dagens underlag bestämma sig för vilka frågor man ska satsa på i just sin kommun. I cirkeln kan de också arbeta fram hur de ska få ut frågorna och när, säger Johan Danielsson.
Därmed läggs grunden till en framgångsrik valrörelse från pensionärernas sida, hoppas Jan Rülcker.
Gunnar Degerman ser också valrörelsen som en chans för landets pensionärsråd att synas och ta plats.
– Valet 2014 ger pensionärsråden en gyllene möjlighet att ställa politikerna mot väggen och kräva besked i viktiga frågor som vård och omsorg och bostäder, för att bara nämna några.
Att vinna valdebatten och kampen för pensionärsrådens existens hänger ihop. Medlet är detsamma i båda fallen, menar Gunnar Degerman.
– Vi måste se till att vi håller måttet, genom att lyfta blicken och frågorna till en högre nivå. Gör vi det kan vi vinna debatten. Misslyckas vi riskerar vi att bli nedlagda eller omvandlade och i praktiken försvinna i kommun efter kommun.
Kanske Karlstad lyser vägen för resten av SPF-landet i valet 2014, och därefter.
Text Jan Arleij
Foto Fredrik Karlsson
Regeringen har bett Socialstyrelsen att kartlägga hur pensionärsråden fungerar ute i kommuner och landsting. LÄS MER om äldres representation och makt att påverka politiken i Veteranen nr 7 och nr 8.
Vill du vara säker på att inte missa några nummer av Veteranen? Som medlem i SPF får du tidningen som medlemsförmån. Du kan även prenumerera på Veteranen.
KPR-matchen
Fem egenskaper om du ska vinna KPR-matchen. Veteranen bad SPFs omvärldsanalytiker Gunnar Degerman att ta fram de egenskaper som måste utvecklas för att nå framgång som ledamot i ett pensionärsråd.
1. Engagerad. Det måste kännas som en jätteviktig angelägenhet i ens liv att slåss för de äldres livsförhållanden hemma i den egna kommunen/landstinget, inte som ett uppdrag man mer eller mindre motvilligt har accepterat.
2. Kunnig. Kunskap är makt. Dessutom är kunskap ett krav för att vara trovärdig. Använd alla källor du kan, håll dig uppkopplad och uppdaterad, fråga efter råd hos dem som kan, läs tidningarna, gör kunskap till insikter och förståelse, gilla att vara pedagogisk.
3. Pådrivande. Håll dig framme och erbjud dina tjänster – seniorer kan!
4. Vidsynt. Sätt in äldrefrågorna i hela samhället. Kräv det möjliga. Lyft blicken mer än en mandatperiod framåt.
5. Envis. En glad lax behöver strömmen emot sig. I politik – liksom i samhället i stort – tar allt mer tid än man tycker är rimligt, så ge aldrig upp så länge du anser att du har rätt. Var taktisk då det behövs.
KPR betyder Kommunala pensionärsråd
LPR betyder Landstingskommunala pensionärsråd
Sådana råd finns i dag i de flesta kommuner och landsting.
I råden sitter bland annat politiker och företrädare för pensionärsorganisationer.