I Nacka utanför Stockholm har SPF Seniorerna Boo bestämt sig. Nyligen höll man sin första Försök inte lura mig-utbildning. Till hösten får fler chansen i en ny omgång.
– Vi var åtta stycken som träffades ett par gånger i januari för att diskutera vilka bedrägerisituationer man kan råka ut för och hur man kan skydda sig, berättar kursledaren Margareta Sihlberg när Senioren hälsar på i föreningslokalen i Boo-salen nära Orminge centrum.
– Mycket nyttigt – och tankeväckande, fyller Christer Perneby i. Vi såg till exempel en film som visade en man som kollade in koden genom att titta över axeln på en pensionär i färd med att ta ut pengar från en bankomat. Efter filmen frågade Margareta om vi kom ihåg hur han såg ut. Men inte gjorde vi det, ingen enda av oss.
Be personen gå före
Alla kursdeltagarna runt bordet skrattar igenkännande. De säger att bankomatsituationen är utsatt, men ännu mer försåtligt kan det vara i mataffären.
– Där har man handlat och är liksom mer bunden av situationen vid kassan, säger Solveig Perneby. Det ska gå fort, folk står i kö och man tänker inte på att täcka för när man knappar in koden. Det här blev vi medvetna om under kursen.
Christer Perneby:
– Vi lärde oss också att om någon är alltför närgången kan man be personen i fråga att gå före eftersom det tydligen är så himla bråttom …
Margareta Sihlberg säger att kursen till stor del går ut på att prata om sådant som i och för sig kan tyckas vara självklart.
– Man får på köpet den där viktiga påminnelsen om att vara lite mer medveten och uppmärksam i vardagen. Egentligen skulle var och en behöva gå den här kursen varje år, precis som man också skulle behöva träna hjärt- och lungräddning en gång om året.
Stängde dörren
Margareta Sihlberg berättade på kursen om hur hon bemötte en försäljare som ringde på hennes dörr.
– Jag sa nej tack, och så långt var det väl bra. Men så ville han ha en näsduk för han var verkligen snuvig, stackaren. Nu det blev svårare.
– I normalfallet hade jag känt det som väldigt oartig att stänga dörren framför honom, fortsätter Margareta Sihlberg. Men efter att ha gått igenom kursmaterialet visste jag att jag måste stänga dörren först för att hämta näsduken och sedan öppna igen och ge den till honom. Men den där processen kan liksom vara jobbig, man känner sig oförskämd.
Det där känner alla runt bordet igen. Men samhället har nått den punkt då säkerheten måste gå före det gamla tillitsfulla och artiga beteendet.
Känns det olustigt att behöva odla en misstänksamhet?
– Kanske i början, säger Christer Perneby. Men snabbt känns det ändå som att vi mer hjälps åt att odla vårt sunda förnuft.
Vera Jonsby berättar att kursen har lärt henne ett steg till.
– Om man nu ändå har valt att släppa in en person är det viktigt att man stänger dörren i alla fall, så att inte ytterligare en person går in i bostaden när man visar upp något för den första personen man har släppt in, säger hon.
– Det är ju något man absolut inte har tänkt på förut, men som vi förstår nu när vi vet mer om hur många bedrägerier går till. Tjuvarna och bedragarna jobbar nästan aldrig ensamma utan är två. En distraherar och den andra smiter in och stjäl.
De är ofta extremt skickliga. Den som utsatts för stöld i bostaden har ofta bara sett en förövare.
Tryggare
Att just äldre är särskilt utsatta handlar ofta om den sociala verkligheten.
– Man kanske är ensam i vardagen, och kommer det då någon och ringer på och talar sakligt om VVS eller något annat är det förstås lätt hänt att man börjar prata. Det här måste man förstå att bedragarna utnyttjar, säger Gunilla Andersson.
Har ni blivit mer rädda för att råka ut för bedragare efter att pratat så mycket om de här riskerna?
Margareta Sihlberg tolkar vad alla tycks känna:
– Nej, tvärtom tycker jag. Vi känner att vi är tryggare efter att ha gått kursen.
Text och foto: Jan Arleij
