Äldres inflytande i politiken minskar. Pensionärsråd läggs ner på plats efter plats runt om i landet. Men SPF laddar om och kräver att råden skyddas i lag.
Det första landsting som stängde ner pensionärernas råd var Västmanland. Pensionärerna kontrade och vägrade acceptera politikernas motförslag. Men dialogen lever om hur fortsättningen kan se ut. Finns det en tredje väg?
Vi börjar från början. Nedläggningen av landstingets pensionärsråd (LPR) i Västmanland kom – i mars 2010 – som en blixt från en klar himmel.
Veteranen reser till Västerås för att få exakt besked om varför en enig politikerkår valde att sätta sitt län på kartan som det första i landet som skrotade de äldres forum för att kunna göra sin röst hörd.
Vi samlar en av de absolut ledande politikerna, Görel Korkman (S), landstingsråd och ordförande i det viktiga sjukvårdsutskottet och två nyckelpersoner från SPF för ett samtal.
De båda är Stefan Fosseus och Inga-Lise Bylund, erfarna LPR-ledamöter och författare till den motion som vann SPF-kongressens massiva stöd i somras: tvinga riksdagen att lagstifta om äldreråd i alla kommuner och landsting.
Vi slår oss ner runt ett bord i ett stillsamt hörn av cafeterian i stadshuset i Västerås.
Alltså, varför la ni ner LPR?
Görel Korkman: Grundskälet var att fler grupper vill komma till tals. Det är en demokratisk fråga att inte bara en eller ett fåtal grupper har direkt tillgång till sina politiker.
Inga-Lise Bylund: Men det var olyckligt att LPR las ner eftersom det fungerade bra på flera sätt. Vi lyfte frågor och åstadkom flera förbättringar genom att ni politiker fick reda på behov som ni annars inte alltid visste fanns.
Görel Korkman: Visst, men det är fortfarande inte etiskt försvarbart att bara ha råd för pensionärer, varken demokratiskt eller ekonomiskt. Det kostar för resor och arvoden och annat.
Veteranen: Vari ligger motsatsen mellan äldres inflytande och andra gruppers inflytande? Varför inte bygga ut alla medborgares inflytande genom att behålla pensionärernas råd och införa ytterligare råd för andra grupper?
Görel Korkman: Jag kan räkna upp femton olika grupper som skulle vilja ha egna råd. Dygnet har 24 timmar. Det skulle bli praktiskt omöjligt för oss fritidspolitiker att hinna träffa alla i separata råd vid ett antal tillfällen varje år. Det går bara inte.
Inga-Lise Bylund: Vi äldre är de stora konsumenterna av vård och omsorg. Vi är många och vi blir fler. Det här ger särskilda skäl för er politiker att ha just ett äldreråd.
Görel Korkman: Det massiva motståndet mot årliga ting som vi ville införa i stället för LPR har gjort att vi backat och tänkt om. Man uppfattade tyvärr att ting betydde att vi politiker bara skulle diktera hur det skulle bli. Vi är tvungna att hitta en tredje modell.
Veteranen: Hur skulle den kunna se ut?
Görel Korkman: Det är för tidigt att säga. Det enda vi säkert vet är att vi inte går tillbaka till LPR, men vi satsar heller inte på ting. Före årsskiftet tror jag att vi har kommit överens om något nytt.
Stefan Fosseus: Vi uppskattar att ni har öppnat upp för en ny lösning. Vi kan acceptera synsättet att fler grupper måste komma till tals, men vi tror att det kan kombineras med att de äldre får egna samråd i någon form med politikerna. Risken är annars mycket stor att äldres synpunkter kommer helt i skymundan.
Veteranen: Är inte du som central sjukvårdspolitiker orolig för att gå miste om äldres erfarenheter och synpunkter och idéer om du inte har ett koncentrerat och regelbundet forum för att lyssna och diskutera med bara de äldre själva?
Görel Korkman: Nej. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta något som säkerställer att båda sidor får bra information av varandra.
Görel Korkman tror att Västmanlands vägval blir trendsättande för många fler landsting runt om i landet. Landstingen är en så stor organisation som berör så många människor att ”medborgardialoger” och ”brukarmedverkan” blir en ofrånkomlig utveckling.
Veteranen: Men om det blir stadgat i lag att LPR ska finnas?
– Jag tror inte att det är möjligt. Man får helt enkelt inte skriva in bestämmelser i lagen som ensidigt gynnar en speciell grupp och ge dem särskilda rättigheter till politiskt inflytande.
Stefan Fosseus och Inga-Lise Bylund upplever att Görel Korkman och de som bestämmer i Västmanland har blivit betydligt mer lyhörda.
– Det kändes konstigt och mycket stängt efter nedläggningen av LPR. Vi var arga och protesterade men de lyssnade inte utan körde på med sin idé om årliga ting. Nu känns det annorlunda, säger Inga-Lise Bylund.
Stefan Fosseus håller med. Han sitter i den grupp med fyra pensionärer och tre toppolitiker som nu förhandlar om hur den nya samrådsformen ska se ut.
– Det blir en tredje väg. Jag hoppas och tror att vi ska komma fram till en lösning som blir bra för alla.
Jan Arleij
