Hur funkar livet som senior i Tyskland? Vi har träffat 80-plussarna Rosemarie och Peter.
Rosemarie Javitz blev änka för fyra år sen. Det var tungt, men idag kan hon njuta av livet igen. Hon känner sig inte så ensam eftersom en av döttrarna med två söner bor i samma hus. Och så har hon haft turen att hitta kärleken igen.
– När min man var sjuk satt jag hos honom på sjukhuset, hela tiden. Jag sjöng för honom och höll hans händer. Det kändes fint, ett bra avslut. Men det blev tomt sen. Jag tycker inte om att vara ensam. Det har jag aldrig gjort.
Även om ena dottern flyttat in i lägenheten på ovanvåningen av huset blir det tyst och öde ibland, tycker Rosemarie.
– Men då brukar jag gå ut i trädgården och pyssla med blommorna. Det hjälper. Man ska inte sitta still och bara tänka, då blir det vemodigt, säger hon.
Huset hon bor i ligger i en förstad till Stuttgart och hit flyttade hon med sin make när barnen var små på 70-talet. Det är en mindre lägenhet på nedervåningen och en större i två plan ovanpå.
– Förut bodde vi däruppe och mina svärföräldrar på nedervåningen. När min make gick bort frågade min yngsta dotter om hon fick flytta in i den större lägenheten. Jag tvekade lite först, vissa säger att det kan bli problem när man bor så nära sina vuxna barn. Men jag är glad att vi löste det på det sättet. Det fungerar väldigt bra och nu får jag också träffa två av barnbarnen väldigt ofta.
Min man sa tidigt att vi måste lägga undan till pensionen
När barnen växte upp var Rosemarie hemma med dem. Så såg det ut för många kvinnor då.
– Jag arbetade som sekreterare på en bank först och sen på ett arkitektkontor. Men när mitt första barn föddes 1971 slutade jag. Det fanns inte så mycket barnomsorg då och jag tyckte om att vara med barnen. Vi fick tre barn, två döttrar och en son. Så småningom började de på en förskola där föräldrarna skulle hjälpa till en dag i veckan.
När barnen var stora började Rosemarie arbeta i en butik ett par dagar i veckan.
– Det var en designbutik och jag tyckte det var roligt att vara omgiven av så vackra saker. Men när jag fyllde 65 fick jag barnbarn, då slutade jag jobba i butiken. Den gick inte så bra längre och jag ville vara mer med mitt barnbarn.
Totalt hann Rosemarie jobba tio år som sekreterare innan hon fick barn, plus lite extrajobb senare i livet. För det får hon runt 600 euro (cirka 6900 kr) per månad i pension.
– Sedan ärvde jag 60 procent av min mans pension, han jobbade inom försäkringsbranschen. Totalt får jag runt 2 000 euro (23 000 kr) i månaden efter skatt, säger hon och fortsätter:
– Vi har alltid sparat lite vid sidan av. Min man sa tidigt att vi måste lägga undan till pensionen för han trodde inte att pengarna skulle räcka. Men vi hade ju tre barn som alla studerade och bara en lön att leva på, så det var inte alltid så lätt att få pengar över. Jag sydde kläder till barnen och försökte vara ekonomisk med maten.
Riktigt knapert har det kanske inte varit, men de har fått hålla i pengarna. Nu som pensionär tycker Rosemarie att hon klarar sig bra.
– Ja, jag klarar mig bra på mina 2 000 i månaden. Jag har vänner som bara har runt 1 200 euro (cirka 13 800 kr) i pension. Ofta får de lite socialbidrag då också. Det är inte lätt att klara sig på så lite pengar, särskilt inte nu när maten blivit så dyr.
Redan innan hennes man dog hade Rosemarie träffat Peter på en träff med gemensamma bekanta. Hon tyckte att han verkade så trevlig och snäll. Det sa hon också till deras gemensamma vän, som efter att Rosemarie blivit ensam såg till att de fick träffas igen. Tycke uppstod och nu umgås de regelbundet.
– Men vi ska inte flytta ihop. Jag gillar mitt hus och han gillar sitt. Det är bättre att var och en har sitt och så ses vi och har trevligt tillsammans.
De gillar att promenera ihop. Ofta går de till en stor utomhusbassäng nära Rosemaries hus och simmar.
– Våra barn har också träffats och det gick bra. När jag bad att få Peters dotters telefonnummer skrev hon ner det på en lapp där hon också hade skrivit: ”Jag är så glad att du finns”, berättar Rosemarie och får tårar i ögonen.
Att livet kan kännas så bra när det nyss var så svårt är något hon inte riktigt hunnit ta in än.
Rosemarie Javitz
Ålder: 81 år.
Familj: Tre vuxna barn, fyra barnbarn. Särbon Peter.
Tidigare yrke: Först sekreterare, därefter hemmafru.
Pension: Cirka 2 000 euro (cirka 23 000 kr) per månad, netto.
Peter Illg
Ålder: 82 år.
Familj: Två vuxna barn med respektive, tre barnbarn. Särbon Rosemarie.
Tidigare yrke: Ingenjör och lärare vid yrkesskola.
Pension: 3 500 euro brutto, 2 625 netto/månad (cirka 30 200 kr). På ett år betalar han 18 procent i skatt. Men nu höjs skatten på pensioner successivt.
