Tufft för Estlands pensionärer

Många av Estlands pensionärer får klara sig på väldigt låga pensioner. Risken för relativ fattigdom är hög. Men det finns hopp. På senare år har regeringens infört vissa åtgärder för att förbättra situationen för landets äldre.

Många av Estlands pensionärer får klara sig på väldigt låga pensioner. Risken för relativ fattigdom är hög. Men det finns hopp. På senare år har regeringens infört vissa åtgärder för att förbättra situationen för landets äldre.
Framför allt har Estland – och detta började ske redan efter finanskrisen 2008 – börjat diskutera frågan om pensioner, de äldres situation och blivit medvetna om att saker och ting måste förbättras. Man diskuterar hur man ska få in mer pengar i pensionssystemet och som i så många andra länder höjs också successivt pensionsåldern.
– Det finns OECD-rapporter som visar att estniska pensioner är bland de allra lägsta i Europa. Särskilt för dem som lever ensamma blir då risken för fattigdom hög. Har man två låga pensioner kan det fungera hyfsat. Men med bara en blir det tuffare. Därför är det många estländare som fortsätter att jobba även efter pensionen, åtminstone deltid eller lite extra. Medelpensionen är idag 774 euro (8 800 kr) per månad netto, att jämföra med en medellön som ligger på
1 895 euro (21 500 kr) brutto, säger Kaire Peik, ansvarig för pensionssparandet vid Swedbank i Estland.

Hon tycker att det är viktigt att människor faktiskt sparar och inte bara förlitar sig på den statliga pensionen. Helst att de sparar både i premiepensionssystemet och i ett frivilligt pensionssparande.
Premiepensioner infördes 2002 som ett obligatoriskt komplement till den statliga pensionen. Två procent av den arbetstagandes bruttolön sätts in varje månad, och staten skjuter sedan till fyra procent.
– Från och med nästa år kommer man att kunna öka på sin egen procentuella del här och sätta av fyra eller sex procent av sin lön för att förbättra den kommande pensionen, säger Kaire Peike.

2021 gjorde en unik pensionsreform det möjligt för estländare som ännu inte gått i pension att ta ut sina sparade pengar ur premiepensionssystemet. Ganska omgående utnyttjade en stor del av löntagarna den möjligheten.
– Flera var missnöjda med resultatet av fondsparandet. OECD publicerade varje år en rapport där man jämför fondsparande och när man jämförde premiepensionssystemet i Estland med andra länder låg vi ofta dåligt till. Det påverkade naturligtvis människors motivation att spara. Så när möjligheten erbjöds den 1 januari 2021 att ta ut sina pengar därifrån och investera dem själv var intresset stort.

– Huvudargumentet för den här reformen var att man vill ge människor friheten att bestämma över sina pengar och att få investera själva. Första året var det 150 000 estländare som nyttjade möjligheten. En del placerade pengarna i fonder, en del betalade av lån eller investerade i annat. Sedan fanns det också en del som helt enkelt konsumerade pengarna. Men sedan dess har det blivit färre som tar ut sina pensionspengar eftersom villkoren har förändrats med bland annat lägre bankavgifter, säger Kaire Peik.
För att främja frivilligt pensionssparande är moroten att det finns skatteförmåner att ta del av. En del av pensionssparandet är avdragsgillt och innebär lägre skatt för dem som sätter undan pengar till sin pension.
Allt fler sparar nu till pensionen. Att man nu diskuterar de låga pensionerna betyder att många blivit mer medvetna om att det här är något man måste tänka på – hur man ska klara sig som pensionär.

Magnus Piirits är specialist på sociala förmåner vid Socialministeriet i Estland. Han bekräftar att det är tufft för många äldre i Estland. Något regeringen gjort för att förbättra situationen snabbt är att höja gränsen för när man måste betala skatt på pension.
– Ja, visst stämmer det att pensionsnivån i Estland är låg. Som en konsekvens av detta lever ungefär hälften av Estlands pensionärer i relativ fattigdom. Det som ändå räddar upp situationen för många av våra äldre är att en stor del av dem bor i hus de själva äger, vilket ofta innebär lägre boendekostnader. För dem med små inkomster och höga hyror finns möjlighet att få bostadsbidrag från staten.
– Regeringen har under de senaste tre–fyra åren tagit till åtgärder för att förstärka pensionssystemet i landet, bland annat genom att höja pensionsåldern och se över pensionsrätterna. Det behövs mer pengar i systemet.

– Man har även höjt gränsen för när man behöver betala skatt på pension till 776 euro (8 800 kr) per månad. Det har gjorts i syfte att stärka pensionernas köpkraft. Estland har haft den högsta inflationen inom euroområdet och det har slagit hårt inte minst mot pensionärerna.
Varje år i april görs en indexhöjning av pensionerna i Estland. Indexet bestäms till 20 procent utifrån förändringen i konsumentpriserna och till 80 procent utifrån de inbetalda socialförsäkringsavgifternas årliga ökning.
Medelpensionen idag ligger på 774 euro (8 800 kr) per månad och på det behöver man alltså inte betala skatt. Ett av flera orosmoln inför framtiden är att det här, precis som i många andra länder, blir allt färre löntagare som ska försörja allt fler äldre. Idag går det två arbetstagare per pensionär, men den siffran beräknas ha sjunkit till 1,3 år 2060.

Sirje Talisainen

Ålder: 72 år (fyller 73 senare i år).
Familj: En son, en dotter, fyra barnbarn, ett barnbarnsbarn plus ett till på väg.
Tidigare yrke: Koordinator inom hotell- och flygbranschen.
Pension: Cirka 1 000 euro i månad netto (11 370 kr). Jobbar extra på museum och tjänar 400 euro (4550 kr) per månad där.

Jag jobbar extra för att kunna leva som förut

Sirje lever ensam men har nära kontakt med barn och barnbarn. För att kunna fortsätta göra sådant hon gillar även nu som pensionär jobbar hon extra på ett museum.

För inte så länge sedan sålde Sirje sin lägenhet i ett populärt kvarter inne i Tallinn. I och för sig gillade hon den, men det var branta trappor upp och mycket ljud från kvällslivet runt omkring. När hennes dotter som bodde nära flyttade till ett nybyggt kvarter i utkanten av stan bestämde sig Sirje för att göra samma sak.
– Det tar bara tio minuter med spårvagn dit in hit till centrum och det finns en promenadväg längs vattnet precis utanför huset. Jag trivs mycket bra där och ångrar inte en sekund att jag flyttade.

Ekonomiskt var flytten också bra för henne. Hon fick lite mer för sin gamla lägenhet än vad den nya kostade vilket gör att hon nu inte längre har några lån.
– Jag köpte min nya lägenhet på 42 kvadratmeter för 190 000 euro (cirka 2,1 miljoner kr). Då ingick garage, jag har i och för sig ingen bil, men det är bra när min son kommer på besök. Och så har jag förråd och en fin uteplats vilket gör att lägenheten känns lite större.

När man köper lägenhet i Estland är den ofta ”rå”, det vill säga köket är inte inrett. Så var det för Sirje, så en del av vinsten hon fick för sin gamla lägenhet har gått åt till köksinredning och vitvaror.

Hon har en bakgrund som koordinator inom hotell- och flygbranschen. Det var periodvis ett stressigt arbete men en fördel var att det gav henne möjlighet att resa.
– Jag gillar verkligen att resa och för att kunna fortsätta göra någon resa då och då jobbar jag extra på ett designmuseum här i Tallinn. Jag har 1 000 euro (11 370 kr) i pension, med enbart det skulle det vara svårt att kunna ha råd att resa. Men med hjälp av de extrapengar jag tjänar på runt 400 euro (4 550 kr) i månaden kan jag lägga undan lite.

Tack vare extrainkomsten håller hon sig kvar ungefär på den nivå hon hade för cirka tio år sedan, på runt 1 400 euro (15 900 kr) i månaden.
– På den tiden var det en ganska bra lön. Och min pension på 1 000 euro i månaden är inte heller den lägsta. Jag vet folk som bara har runt 7–800 euro
(7 900- 8 900 kr) i månaden. Så länge man är två fungerar väl det hyfsat, men blir man ensam är det svårare. Jag tror också att det är ganska stor skillnad på stad och landsbygd. Många på landet har väldigt låga pensioner, men de klarar sig på andra sätt. De odlar och hjälper varandra med diverse saker.

Hon är noga med sina utgifter och planerar dem väl. Låter man pengarna bara rulla i väg går det inte ihop.
– På måndagar beställer jag de basvaror jag behöver på nätet vad gäller mat. Handlar man över 50 euro är det gratis frakt. Maten har blivit dyrare, men en dag i veckan får alla pensionärer tio procent rabatt på en affär som heter Rimi, så jag brukar gå dit och handla då. Kläder köper jag aldrig här. Om jag gör någon resa köper jag kanske ett plagg på taxfree. Och jag är noga med att det ska passa ihop med sånt jag redan har eftersom jag inte köper mycket nytt. På sista tiden har det blivit så att kläder är billigare i Spanien och Italien än här i Estland.

När det för några år sedan blev möjligt att ta ut en del av sin pension ur premiepensionssystemet som ett engångsbelopp gjorde Sirje just det.
– Jag köpte optioner för dem. Jag ville hellre ha kontroll själv över de pengarna, säger hon.

Hon har inte alltid haft det så lätt i livet, Sirje. Hennes man drabbades av multipel skleros redan i fyrtioårsåldern. Under tio års tid skötte Sirje honom hemma, samtidigt som hon jobbade och tog hand om barnen. När han blev sämre fick han flytta in på ett sjukhem.
– Han hade inte mycket i pension eftersom han blev sjuk så ung. Jag och barnen fick hjälpa till att betala för sjukhemmet. Men nu sedan ett år tillbaka behöver vi inte betala något. Hans pension täcker ungefär halva avgiften, resten subventionerar staten. Men priserna höjs hela tiden. Vi får se hur länge det får vara så här …

2015 hade hon oturen att själv drabbas av cancer. Och tre dagar efter sin sjuttioårsdag fick hon en hjärtinfarkt och har sedan dess sex stents inopererade. Numera är hälsan det absolut viktigaste för henne, att försöka hålla sig frisk och inte stressa är det viktigaste.
– Om jag blir sjuk drabbar det inte bara mig utan också mina barn och barnbarn. Så jag försöker ta hand om mig själv så gott jag bara kan.

Anton Pärn

Ålder: 64 år.
Familj: Fru och tre vuxna barn.
Yrke: Arkeolog och museidirektör.
Pension: Jobbar ännu och tjänar 3 000 euro per månad brutto (cirka 2 300 netto vilket motsvarar cirka 26 100 kr. Räknar med att få strax under 2 000 euro/månad i pension brutto (cirka 22 700 kr).

Det har ändå blivit lite bättre

Anton Pärn och hans fru står på tröskeln till sitt pensionärsliv. Lite orolig över hur det ska bli kan Anton vara – men ekonomiskt tror han att det kommer att fungera ganska bra.

De har nyligen flyttat från Tallinn till den lilla kuststaden Haapsalu, en dryg timme söderut längs kusten. Anton fick jobb som museiansvarig här.
– Jag kommer härifrån så det känns fint att vara tillbaka. Vi njuter både av vår trädgård och närheten till naturen och havet. Min fru har precis gått i pension så nu slipper hon pendla till sitt jobb som läkare i Tallinn som hon gjorde ett tag efter att vi flyttat hit.

Både Anton och hans fru är 64 år och pensionsåldern för dem är egentligen 65 år. Men har man tre barn eller fler får man gå ett år tidigare i pension. De har tre barn, så därför kunde Antons fru gå i pension redan i somras.

Själv har han ett kontrakt på fyra år till med kommunen här. Han är chef över de sex museum som finns i den lilla staden med drygt 10 000 invånare.
– Jag tycker om mitt jobb och ibland kan jag känna lite oro över hur det ska bli sen. Men vi är så nöjda med livet här så det blir nog inga problem.

Ekonomiskt vet han ungefär hur det kommer att bli när han slutar jobba.
– Jag tjänar runt 3 000 euro (cirka 34 000 kr) brutto per månad nu. Det är en hyfsat bra lön, för att vara i den kulturella världen är den ganska hög. En sjuksköterska här i Estland tjänar runt 1 500 euro (17 000 kr), är man specialiserad blir det mer. Läkare har runt 4–5000 euro (45-55 000 kr) i lön, ibland mer. Jag tror att jag kommer få lite under 2 000 (22 700 kr) i pension.

Han sparar hundra euro i månaden själv till pensionen. Sedan går två procent av hans lön till en pensionsfond där staten också lägger in fyra procent.

– Jag tror att de yngre generationerna kommer att få det bättre än vi. Systemet gjordes om så pass nyligen att det inte har hunnit komma in så mycket pengar i det än. Men det ska nog gå bra ändå. Efter fyllda 60 betalar man också mindre i skatt, bara tio procent. Vi äger vårt hus och vi kommer att göra oss av med den lilla lägenheten vi har i Tallinn. Visst kommer vi att ha mindre pengar att röra oss med men livskvaliteten här är ändå hög. Vi har naturen, havet, lugnet. Det finns i princip ingen kriminalitet heller.

Enligt Anton har det blivit mycket bättre för seniorer i Estland de senaste tio–femton åren.
– Jag känner mig optimistisk när det gäller pensionssystemet i Estland. Tidigare var det inte bra, men det har hänt mycket de senaste åren. Nu märker man att regeringen bryr sig mer om de äldre, man har börjat putta in mer pengar i systemet och satsar också på fler äldreboenden. Framför allt pratar man mer om de äldre och deras situation. Det gjorde man inte förut.

Runt finanskrisen 2008 var det svårt på många sätt för många människor. Efter det började man anstränga sig mer från myndigheternas sida för att förbättra det sociala skyddet, menar Anton. Tidigare låg ansvaret väldigt mycket på barnen att ta hand om sina gamla föräldrar. Nu har staten tagit över mer och mer.
– Nu tror jag att huvudproblemet är att många känner sig ensamma och att det inte finns tillräckligt många äldreboenden. Tyvärr är det många som bor kvar hemma fast de egentligen inte vill eller riktigt klarar av det. Det blir ofta väldigt ensamt och tråkigt.

Än så länge är det långt dit för Anton och hans fru. Nu ska han ta en promenad hem längs vattnet. Kanske ta ett varv i trädgården och se om något behöver fixas innan han lägger sig.

Kommentera