Arbetsgivare rädda för äldre?

Regeringen vill att vi ska jobba längre upp i åren men få gör det. Myter, fördomar och paradoxer präglar synen på äldre arbetskraft. Redan i 40-årsåldern betraktas många som passé på arbetsmarknaden.

Vi blir allt friskare och lever längre i Sverige. Utbildningsgraden är högre än någonsin och många som är 60 år och äldre vill och kan fortsätta arbeta. Samtidigt pekar expertisen på att vi behöver arbeta längre i framtiden för att klara vår egen försörjning och finansiera välfärden. Den demografiska utvecklingen innebär att vi går mot en arbetskraftsbrist som inte går att lösa genom enbart arbetskraftsimport.

Men det går trögt i Sverige trots att politiker, forskare, arbetsgivare och fackförbund är medvetna om vad som väntar oss. I pensionsutredningen Åtgärder för ett längre arbetsliv slår regeringens utredare fast att andelen sysselsatta i åldersgruppen 55-64 år har ökat från 62 procent till 71 procent under perioden 1987-2012. Samtidigt jobbar vi bara 1,3 år längre. Sedan 2005 har sysselsättningen bland 65-åringar inte ökat överhuvudtaget och då är sysselsättningen redan låg i utgångsläget.
Detta trots att regeringen genom finanspolitiska åtgärder gjort det avsevärt mer gynnsamt för äldre att fortsätta arbeta efter 65-årsdagen och för arbetsgivare att anställa personer som fyllt 65 år. Dubbla jobbskatteavdrag och sänkt arbetsgivaravgift har visat sig vara verkningslösa reformer.

Sveriges ”åldersnoja” saknar motstycke i övriga världen
Bland Sveriges Pensionärsförbunds medlemmar uppger 12 procent i åldersgruppen 65-74 år att de fortfarande arbetar och en så hög andel som 37 procent kan tänka sig att fortsätta arbeta. Enligt pensionsutredningen vill 20 procent av de människor som redan gått i pension fortsätta arbeta och många fler skulle vilja fortsätta om attityderna till äldre personer inte var så negativa.
Så vem vill anställa en person som fyllt 65 år? Den bransch som flest personer fortsätter arbeta i efter pensionen är vård- och omsorg. Majoriteten utgörs av kvinnor och nyrekrytering förekommer i princip inte. Här fortsätter man att jobba på sin tidigare arbetsplats som vikarie.
På små- och mansdominerade arbetsplatser är det också vanligt att personer stannar kvar efter 65-årsdagen. Här fortsätter män att arbeta som konsulter åt sina tidigare arbetsgivare.

Tillsvidareanställningar av 65-åringar som gått i pension förekommer främst inom byggbranschen. Samtidigt har en person i samma ålder större chans att få en nyanställning i ett privat företag än i offentlig sektor. För det mesta är det arbetsplatser med 25-49 anställda som nyrekryterar personer som fyllt 65 år. Mansdominerade företag nyrekryterar oftare äldre personer jämfört med kvinnodominerade arbetsplatser. Handel och hotell- och restaurangbranschen har lägst nyrekrytering av personer som gått i pension.
– Det är svårare för kvinnor att stanna kvar på arbetsmarknaden, män ser sig själva mer som en grupp och känner andra män, jag tror inte att de uppfattar ålder på samma sätt som kvinnor gör, säger Karin Larsson, SPFs sakkunniga i arbetsmarknadsfrågor, som är med i SPFs ålderismprojekt.
Per Henriksson, förbundssekreterare på fackförbundet Jusek, säger att fler och fler av förbundets medlemmar väljer att fortsätta arbeta istället för att gå i pension.
– Bland våra medlemmar rör det sig ofta om intellektuellt arbete. Förmågan att uttrycka sig och skriva blir dessutom bättre med åren.
Samtidigt pekar han på att det finns en ”åldersnoja” i Sverige som saknar motstycke i övriga världen.

– Svensk arbetsmarknad bör ta intryck av USA. Här får äldre medarbetare och chefer möjlighet att fortsätta arbeta som seniora konsulter.
Ofta nekas äldre personer helt enkelt möjligheten att fortsätta arbeta och stöter dessutom på en rad hinder. Det finns bestämmelser som lagen om anställningsskydd (Las) som innebär att en arbetsgivare har rätt att säga upp en person som fyllt 67 år utan sakliga skäl. Anställningsskyddet gäller inte längre. Samtidigt upphör både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen vid 65 år. Är man arbetslös eller sjuk väljer många att ta ut ålderspension för att klara försörjningen. Det gäller inte minst människor som har arbetat inom fysiskt krävande yrken.

Negativa attityder och föreställningar i arbetslivet
Störst betydelse för synen på äldre personer i arbetslivet har emellertid våra attityder och föreställningar, och de tycks vara seglivade. Granskar man tankegodset kokar allt ner till mytbildningar, fördomar och paradoxer. De saknar dessutom stöd i forskningen och den forskning som finns är liten.
Enligt Pensionsmyndighetens utredning Arbetsgivares attityder till arbetskraft tycker både arbetsgivare och fackföreningar att äldre anställda tillför en arbetsplats både trygghet och kunnande. Men i samma andetag säger man att äldre har svårt att ta till sig ny teknik, att de är mindre flexibla än yngre personer och att de klarar omorganisationer sämre än yngre.
Redan när anställda är i 50-årsåldern riskerar de att diskrimineras. Det är inte ovanligt att de nekas vidareutbildning och många får ingen löneförhöjning. En utebliven kompetenshöjning kan dock leda till att lönekostnaden inte motsvarar den anställdes prestation.
Här krävs lagstiftning, information, opinionsbildning och utbildning för att inse att äldre personer är en resurs. Men det blir inget lätt arbete, tror Karin Larsson.
– Det handlar om att ändra värderingar som sitter grundmurade. Du minns väl vilket ramaskri det blev när Reinfeldt sa att vi behövde arbeta längre, säger hon.

Negativa attityder till äldre personer på arbetsmarknaden återfinns inte enbart bland arbetsgivare och fackföreningar, även bland arbetssökande förekommer det en rädsla för att deras ålder är ett problem.
– Jag har arbetat som personalchef i många år, det var åtskilliga personer som ringde till mig om jobb. Många sade att det fanns ett problem: deras ålder. Det är sällan unga människor tycker att de är för unga, säger Karin Larsson.
Sedan 2001 har andelen arbetsgivare som anser att yngre personer är mer produktiva än äldre ökat. I en anställningssituation sorteras därför många äldre ut per automatik. Kompetens, erfarenhet och lojalitet väljs bort till förmån för unga personer som arbetsgivare betraktar som mer entusiastiska, förändringsbenägna och kreativa.
Pensionsmyndigheten betonar dock att det inte finns något starkt samband mellan arbetsprestation och ålder. Det finns heller inget gap mellan äldres produktivitet och lönekostnader, istället visar forskningen att produktiviteten ökar med stigande ålder.

Skärpning av diskrimineringslagen
Samtidigt tar många för givet att äldre personer hindrar yngre att ta sig in på arbetsmarknaden. Den uppfattningen är utbredd även bland välutbildade människor. Med tanke på ungdomsarbetslösheten i Sverige är det inte ovanligt att äldre människor känner sig pressade att lämna arbetet i förtid. Vem vill stanna kvar om man inte längre känner sig önskvärd?

Enligt pensionsutredningen finns det idag inget som tyder på att äldre personer står i vägen för yngre, istället visar studier att en arbetsmarknad där äldre har hög sysselsättning leder till en bättre arbetsmarknad även för yngre.
Röster höjs nu för en förändring av attityderna till äldre i arbetslivet. Pensionsutredningen föreslår en skärpning av diskrimineringslagen och att Las-åldern höjs till 69 år. Gränsen för pensionsuttag ska höjas. Det krävs mer forskning kring åldersdiskriminering och äldre måste erbjudas flexiblare anställningar och en arbetsmiljö som gör att man orkar fortsätta att arbeta efter 65-årsdagen. Utredningen föreslår även att möjligheten att fortbilda sig ska byggas ut och att den övre åldersgränsen för studiemedel höjs.
Karin Larsson betonar att det kommer att ställas höga krav på arbetsgivare, men tror samtidigt att attityderna till äldre personer i arbetslivet förändras till det bättre när arbetsgivare inser att äldre arbetskraft behövs. Denna insikt sipprar sedan ner till de breda folklagren.
Per Henriksson håller med henne. Åldersdiskrimineringen bygger på värderingar, men försvinner kanske i takt med att efterfrågan på arbetskraft stiger.
Sven Byström, personalstrateg på Stockholms stad, säger att det är svårt att få äldre personal att stanna kvar inom barn- och äldreomsorgen eftersom många är utslitna när de närmar sig 65-årsdagen. Därför är det ingen prioriterad fråga att få äldre att stanna kvar.

Längre arbetsliv och höjd pensionsålder
Experter och forskare är överens om att vi måste ställa in oss på att arbeta längre i livet, men trots det har förvånansvärt lite skett för att äldre ska kunna stanna kvar i arbetslivet. Dubbla jobbskattevadrag och sänkt arbetsgivaravgift har inte fått de avsedda effekterna och hittills har endast två arbetsgivare dömts för åldersdiskriminering i Arbetsdomstolen trots att 1 205 anmälningar om åldersdiskriminering har kommit in till DO sedan diskrimineringslagen infördes 2009. I sju fall har arbetsgivare och arbetstagare förlikats.

Arbetsgivare föredrar fortfarande att anställa yngre personer framför äldre och vill gärna att människor som passerat 60 år ska sluta i förtid.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) utesluter inte att regeringen lägger fram ett lagförslag om höjd pensionsålder och en skärpning av diskrimineringslagen före valet.
– Det förutsätter att regeringen och Socialdemokraterna är överens. Det är en lagstiftning som behöver vara hållfast en lång tid framöver. Jag tycker att vi adresserar de grundläggande frågorna.

Ulf Kristersson slår fast att det finns en stor uppslutning kring grundfrågan. Regeringens utredare och remissinstanserna är överens om att fler äldre behöver arbeta längre i livet och att det måste skapas förutsättningar för detta.

Text Peter Söderlund
peter.soderlund@veteranen.se

————
En utförligare artikel finns i tidningen Veteranen nr 1 2014. Du får tidningen som medlem i SPF. Du kan även välja att prenumerera på Veteranen eller ladda ner den som pdf från Qiozk.

Kommentera