Trodde du att volontärjobb bara involverade äventyrslystna ungdomar? Fel. Veteranen visar hur du gör skillnad – med två händer och ett liv av erfarenhet.
Volontärarbetesflugan må ha surrat igång genom backpackande ungdomar på sabbatsår. Men handlar det om att blanda betong, hantera en symaskin eller nacka en kyckling kan det vara en klar fördel att ha ett par extra decennier av livserfarenhet samt ett bredare kunnande i bagaget.
De tre olika volontärorgan som har Veteranen talat med, utländska Openmind Projects, Operation Smile Sverige samt reseföretaget Volontärresor, är alla tre lika positiva till seniorer.
Sven Mauleon på Openmind Projects menar att just blandningen av åldrar och nationaliteter bygger broar mellan kulturer och nationer. »Att som senior ha både erfarenhet och tålamod är värdefullt, och har man fysiska begränsningar, hjälper organisationen till att välja ut ett projekt som är mindre krävande«.
Vid Openmind Projects står en australiensisk dam, 80 år fyllda, i startgroparna till att ge sig ut på en resa tillsammans med sin bror, och på svenska Volontärresor har man långa listor med pensionärer som har engagerat sig i allt från lejon till soppkök och barnhem.
Till att börja med bör man tänka igenom vad man är kapabel till och vilka mer eller mindre spartanska omständigheter (bönor som främsta kostintag, primitiva toaletter, boende i sovsal) som man har lust att ställa upp på. Många krux går att lösa. På Volontärresor har man ordnat resor åt vegetarianer, diabetiker och hörselskadade – för den viktigaste faktorn är alltid att man är öppen i sinnet, anser Volontärresors Eva Kaijser.
– Man måste kunna vara flexibel och vilja anpassa sig. Man ska inte vänta sig att man gör en hjälteinsats, men man bidrar med sina händer. Vi hade en sjuksköterska som åkte ned för att jobba med vård, men hon insåg att de aldrig ens hade städat på kliniken. Så hon städade i två veckor och lärde ut hur man håller en god hygien.
Dessutom kan ens blotta närvaro och de samtal man för med lokalbefolkningen sätta ett stort avtryck på ett humanistiskt plan, menar Eva Kaijser som själv har varit ute på flera olika uppdrag.
– Sen får man otroligt mycket kärlek tillbaka. När man är äldre får man dessutom stor respekt. Och när jag därtill jobbar för något som lokalbefolkningen tycker är bra, får jag respekt gånger två!
Med rätt inställning blir resan en fantastisk ny erfarenhet i livet.
– Jag är på en ny plats, ingen vet vem jag är, jag har ingen historia här och egentligen ingen framtid! Jag lever bara nu. Man har något att göra varje dag och man möts av så mycket glädje!
Urban Myrdal
Ålder: 70
Bor: Västerås
Är: Pensionerad barnläkare, arbetar nu med asyl och integrationshälsa.
Familj: Hustru, två barn, tre barnbarn.
Intressen: Konst, natur.
Urban Myrdal, pensionerad barnläkare, reser världen runt för att behandla barn med harmynthet och läpp- gomspalt.
70-åriga Urban Myrdal reser i april ut för fjärde gången med organisationen Operation Smile, denna gång till Kenya. Urbans insats handlar bland annat om att undersöka barn och att ge medicinska råd till föräldrar – men till nästan lika stor del om mänskliga relationer.
– Man får chansen att möta andra kulturer, man får direktkontakt med andra människor och lär sig om politiken och hur invånarna faktiskt berörs av den, berättar han engagerat.
Att känna att man fortfarande betyder något för andra människor är en drivkraft, att uppleva glädjen när föräldrar och barn ser sig i spegeln efter en lyckad operation, att knyta mänskliga band.
– Vi samarbetar med yngre kolleger på plats och överför vår kunskap och vår humanistiska helhetssyn på familjen och barnet, och på samarbetet mellan olika yrkesgrupper. Man förmedlar en attityd, men utan auktoritet. Och sådant ger ringar på vattnet.
Sonia Silvdahl
Ålder: 65.
Bor: Göteborg.
Familj: Dottern Jennie, 39, och sonen David, 25.
Intressen:Promenader, golf, dans, resa.
En volontärresa! För Sonia Silvdahl slog tanken ned som en blixt från klar himmel. Sex månader senare befann hon sig på ett barnhem i Costa Rica.
63 år gammal accepterade Sonia Silvdahl ett pensionsavtal från SAS biljettkontor, men att bara sitta hemma var ju inte vidare roligt. Efter ett par år av lite extraarbete slog tanken henne plötsligt: En volontärresa!
– Jag hittade resan till Costa Rica på nätet. Det tog två sekunder, sedan hade jag bestämt mig, säger Sonia och skrattar.
Det första hon gjorde var att ringa och konferera med sin dotter, som nyligen hade fött barn.
– Hon sa: »Åh, mamma, vad glad jag blir!«, säger Sonia och ler. Det var viktigt att hon inte skulle känna att jag svek henne.
Via Volontärresor fick Silvia hjälp med att hitta ett lämpligt arbete och en värdfamilj. Halvåret senare landade hon i San José, där hon togs emot med öppna armar av sin 40-åriga »värdmamma« Adriana och hennes två tonårsbarn.
Efter en veckas spanskalektioner började hon arbeta på ett donationsdrivet daghem för små barn.
– De var ju så söta, det var inte klokt! Och barnen är så vana vid volontärer som kommer och går, de kom genast fram och ville vara nära. Jag kände mig väldigt välkommen.
Vissa saker var svårt att smälta; hur de vuxna ibland var väl hårdhänta med barnen, hur de understimulerade små ofta bråkade mer än de lekte, och inte minst ljudnivån. Men, understryker Sonia, det går inte att åka iväg på två månader och tro att man kan förändra världen. Något som också klargjordes i informationspaketet hon fick innan resan.
– Vissa saker blev man lite ledsen i hjärtat av, men det gör också att man uppskattar det vi har i Sverige ännu mer. Fast de är också lyckliga! Men på ett annat sätt.
Hennes egen insats handlade om att ge barnen kärlek och uppmärksamhet. Och hon fick mycket kärlek tillbaka.
– Och så åkte jag på utflykt nästa varje helg. Jag fick testa att jobba på kaffeplantage och att klippa gräs med machete. Hela resan var en fantastisk upplevelse! Visserligen var det ganska skönt att åka hem efter två månader … men jag kom väldigt snabbt in i hemmalivet igen, säger Sonia och drar på munnen. Så nu vill jag ju ut igen!
Text Kristin Helgesson Svenske
Faktaruta
Tänk på detta
Tänk igenom vad du inte vill eller bör utsätta dig för. Har du problem med hjärtat, är du diabetiker, har du allergier eller fobier?
Fundera över hur länge du kan och vill vara borta.
Vill du arbeta med människor, djur eller natur? Djurprojekten är ofta fältmässigare.
Har du egna nyttiga färdigheter? Är du bra på motorer, musik, sömnad?
Var inställd på att du inte kan förändra allt. Du kan bli illa berörd och/eller tvingas blunda för vissa saker.
Vill du resa med en vän – se till att ni har samma förväntningar och inställning inför resan.
Glöm inte
Vaccinationer.
Visum.
Planera i god tid! Läs in dig på landet. Dessutom ökar chansen att hitta förmånliga flygbiljetter.
Se över din försäkring! Vilka villkor gäller i utlandet?
Bunkra upp med eventuell medicin, handsprit, magsjukepiller, solkräm/skyddande kläder.
Kostnader?
I sällsynta fall betalar hjälporganisationen både flygbiljett och uppehälle, dock får man förstås ingen lön. Vanligare är att man betalar en avgift (räkna med ett par tusen kronor per vecka) för att själv täcka utgifterna på plats och att inte stjäla några jobb från lokalbefolkningen, och dessutom bokar flygresan på egen hand. Tar du däremot själv kontakt med en volontärorganisation på plats i fjärran land kan du komma betydligt billigare undan.
