Samarbete. 2012 är EUs äldreår. Tanken är att seniorer ska bli mer aktiva i samhället och solidariteten bli större mellan äldre och yngre. I Banérportens skola i Stockholm har generationerna redan funnit varandra, efter ett initiativ av SPF Hedvig Eleonora.
Marianne Berg slår sig ner på en stol bredvid Johanna och frågar stillsamt och rakt på sak hur det går att skriva fakta-berättelsen.
Johanna, som går i trean, gör en paus i plitandet med blyertspennan och ser upp på Marianne med ett stolt leende.
– Det går bra! Nu har jag bestämt mig för vad jag ska skriva först i min faktabok, säger Johanna och visar ett papper med en så kallad tankekarta på. Stödord och korta meningar ska prioriteras och numreras så att Johanna sedan vet hur hon ska skriva sin långa berättelse om grodornas liv. Johanna har fått de flesta siffrorna på plats och har därför kommit i gång med skrivandet.
– Det ser fint ut, säger Marianne lågt för att inte störa de andra barnen runt bordet. Då kan du fortsätta själv, eller hur?
Johanna nickar, och Marianne går vidare till nästa elev. Jag passar på att fråga Johanna hur det är att ha en äldre människa med i klassrummet, och inte bara fröken. Svaret kommer direkt.
– Det är jättebra. Marianne är så snäll och lätt att fråga om hjälp. Hon är bra på alla ämnen, matte också. Det spelar ingen roll om det är min lärare Kim eller om det är Marianne som hjälper mig.
Är Marianne strängare?
– Nej, hon är inte sträng alls … Kim är nog strängare! säger Johanna och skrattar.
Långsamt och metodiskt går Marianne vidare från elev till elev, från bord till bord. Hon tycks hinna lyssna till varje elev, byter några ord med var och en.
Någon gång kan Marianne bli sittande en lång stund i en dialog med en elev, som har det kämpigt med sin uppgift.
– Jag säger aldrig svaret rätt upp och ner. Jag försöker ställa en ny fråga som kan ge en ny tanke eller infallsvinkel på problemet. Det hjälper ofta barnet att komma på sin egen väg till svaret, säger Marianne, som kan luta sig mot sin egen livslånga yrkeserfarenhet som lärare.
Äldre tar plats i barnens vardag
Barnen och de gamla är bara två av generationerna som samverkar i Banérportens skola. Vad säger den tredje, mellangenerationen, alltså lärarna, om pensionärerna som medhjälpare på lektionerna?
– Jag kan inte nog säga hur bra det här samarbetet känns. Det är helt enkelt fantastiskt att få ha de äldre hos oss. De gör en så bra och viktig insats, säger Kim Dahlström, klassföreståndare för 26 elever i årskurs tre.
– Kanske har någon elev varit förkyld och borta en vecka och om jag då inte har tid att följa upp så gör Marianne det.
Inför lektionerna byter Kim och Marianne några ord med varandra om arbetsläget i klassen, barnens dagsform, var behoven är som störst.
– Det märks mycket tydligt att barnen blir lugnare av de äldres närvaro, säger Kim Dahlström. Kanske har de en annan livstakt, som smittar av sig på barnen. Marianne och de andra är dessutom positiva som personer och även det inspirerar eleverna.
Det finns ett annat värde med att de äldre tar plats i barnens vardag.
– Det är bra för barnen att äldre inte blir främmande varelser, säger Kim Dahlström. Det är i sig en väldigt viktig kunskap och erfarenhet att se kraften och resurserna och att man är mitt i livet trots att man är gammal och kanske måste ha käpp eller rullator.
Att göra äldre synliga är ett avgörande motiv för Marianne Berg och de övriga nio pensionärer som finns med i Banérporten.
– Vi vill visa att vi behöver varandra, och att vi faktiskt kan hjälpas åt och att det är roligt. Vi försöker bryta klyftorna mellan generationerna. Det mår vi alla bättre av, säger Marianne.
Men förutsättningen är att äldre synliggör sig själva, betonar Marianne. Skolans värld ger stora möjligheter till det, för här finns objektiva behov – nyttan av många vuxna i skolan är en tidlös insikt.
– Det finns en poäng till, säger Marianne. Ganska många barn har inte nära tillgång till sina mor- och farföräldrar, ofta beroende på rent geografiska skäl. Då fyller vår närvaro ett ganska djupt behov av kontakt med äldre människor.
Men barnen får också ge tillbaka. Med flit ber seniorerna ibland om lite hjälp och stöd att gå i en trappa, eller att få de små, små batterierna bytta i en hör-apparat.
– Vi får förstås också ut så otroligt mycket av att vara i barnens närhet, och uppleva deras glädje och spontanitet. Det finns även mycket i barnens liv och vardag som är nytt och intressant för oss, säger Marianne.
För många av seniorerna har livskvaliteten ökat i och med att de började medverka i skolan.
– Det finns en varm stämning mellan oss och barnen men också mellan oss och lärarna, vilket kanske är lika viktigt. Och utan skolledningens stöd skulle det naturligtvis heller inte funka.
En särskild sorts lyckokänsla infinner sig när Marianne inte är i skolan utan promenerar på gatorna i kvarteret intill, där hon bor.
– Det händer att man då och då möter en elev som ropar hej till en, och det är faktiskt underbart.
Eller när Marianne i våras under en flera månader lång frånvaro på grund av en fallskada fick teckningar hemskickade till sig.
– Alla 26 barnen hade gjort var sin teckning med en hälsning om att jag skulle skynda mig att bli frisk och snart komma tillbaka till dem. Det kom tre omgångar med teckningar.
Trivs bra tillsammans
Marianne Berg presenterade sin idé redan 2010, på ett årsmöte med SPF Hedvig Eleonora i Stockholm.
– Jag föreslog att vi skulle dra igång ett sådant här skolprojekt. Det kunde döpas till Lillemor-projektet, efter vår avgående föreningsordförande Lillemor Lindberg, som jag ville hedra i största allmänhet för hennes insatser.
Lillemor, som varit skolstyrelsens ordförande i stadsdelen, accepterade. Lillemorprojektet utvecklades mycket snabbt, kontakter togs med Banérporten och redan till höstterminen kunde en första grupp av SPFare kliva in i skolans klassrum.
Vilken som helst av landets SPF-föreningar skulle kunna ta ett initiativ som SPF Hedvig Eleonora.
– Vill man som vi visa att äldre behövs i barns och ungdomars vardag ska man inte vara rädd att försöka, säger Marianne.
Det finns ytterligare en sak som driver seniorerna i Lillemor-projektet.
– Vår egen sammanhållning. Vi trivs bra tillsammans, stöttar varandra och har hemskt roligt i vår egen gemenskap på skolan.
Med EU i ryggen
EU har utnämnt 2012 till ett särskilt äldreår. Tiden är inne för att få oss att förstå att alla generationer måste sam-arbeta och bidra om vi ska klara demografins utmaningar.
Alltså: När de äldre blir många fler och de i yrkesverksam ålder färre, ja då måste helt enkelt de äldre bidra allt mer i samhällsbygget.
Och för att nå de två målen – ett aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna – måste dörrarna öppnas för de äldre.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Faktaruta
SÅ JOBBAR
LILLEMOR-GRUPPEN
De tio seniorerna börjar med att arbeta samtidigt en bestämd dag i veckan för att göra sig synliga och kända i skolan.
Efter hand anpassas insatserna till schemat på ett för skolan smidigt sätt, men också så att det passar de äldre.
Alla gruppens medlemmar väljer ämnen som de själva är bra på. De väljer också vilken årskurs de vill följa och under hur många veckors tid av terminen som de är beredda att arbeta.
Inför en termin har seniorerna tre förberedande möten, för att lära känna varandra ordentligt.
Man behöver inte ha varit lärare för att vara med i gruppen.
Höstens termin är projektets femte.
Projektet utvärderas fort-löpande. Elever, föräldrar, lärare och skolledning är sedan starten 2010 genomgående positiva.
KOM IGÅNG SÅ HÄR
Hitta en skola som vill samarbeta.
Samla ihop en grupp intresserade i din SPF-förening.
Gå igenom vad ni kan och vill bidra med.
Erbjud skolan era tjänster.
Planera tillsammans med skolan hur ni kan bistå på bästa sätt.
Ta tid på er att lära känna varandra, innan ni börjar i klassrummen.
Gör klart för varandra hur mycket tid ni vill satsa – sedan kör!
FLER PÅ VÄG
Torsviks skola på Lidingö jobbar som Banérporten.
SPF Karlaplan startar i höst ett projekt i Fredrikhovsskolan.
SPF Gärdet förbereder som bäst ett projekt.
ENKÄT
Varför vill du jobba i skolan?
INGA-LISA NIBBLÉN
Det är alldeles perfekt att både vara fri pensionär och ändå kunna hålla kontakt med samhället, och få visa och känna att man behövs och kan bidra. När skolans rektor i somras tackade av sexorna i kyrkan sa han att de var välkomnatillbaka att besöka skolan och senare kanske som lärare, och ännu lite senare som pensionärer… Det kändes bra.
LILLEMOR LINDBERG
Det är oerhört betydelsefullt att barnen får en positiv inställning till skolgången och till språket, de första åren är grundläggande. Det är underbart att få bidra till det. En särskild poäng med ett sådant här projekt är att vi motverkar ålderismen i samhället genom att vi visar att vi finns och kan.
MONICA SÖDERBÄCK
Jag lär mycket av barnen och deras vetgirighet. Det är också intressant att följa skolsystemet, hur undervisningen utvecklas och förändras. Sen är ju barnen så mysiga och spontana! Nyligen mötte jag i en galleria nära skolan en familj med ett barn från skolan som ropade högt: »Åh, där går min fröken!« Väldigt roligt.
