Vid 63 fick han förslag på avtalspension och tackade ja. Men att bli pensionär och sysslolös var inget för Kent-Arne Renström. Han sadlade om och blev snickare.
Fyra morgnar i veckan blir han hämtad av kollegan Jimmy i Pensionärspoolens firmabil. Med snickarbyxor på styr de mot nya kunder, med allt från att sätta upp kök till att riva väggar och bygga verandor på schemat.
I egen beskrivning är Kent-Arne just sådan, öppen, glad och hjälpsam. För en utomstående framstår han även som energisk.
Skippar lunchen
Kent-Arne och hans nuvarande arbetskamrat brukar inte ta lunchrast. Oftast arbetar de sina timmar i ett sträck.
– Ibland tar vi kafferast, men jag har alltid varit sådan att jag inte behöver lunch. Nu hade jag turligt en arbetskamrat som är likadan, förklarar Kent-Arne obekymrat.
När han slutade som logistikchef på Tudor Exide i Nol var han 63. Tillvaron hemma blev värre än han kunnat ana.
– Vi bor i lägenhet och jag hade inget att göra. Det var jobbigt, ett helvete helt enkelt och det drabbade även min fru.
Hustruns förslag
Efter några månader kom hustrun med förslaget att han skulle söka upp Pensionärspoolen. Kent-Arne cyklade dit, uppgav att han kunde göra det mesta. Två månader senare var han igång.
– Jag ville gärna ha en kollega också, säger han.
Sedan en tid gäller stabilt teamwork med Jimmy, 70, som kan allt från plåtslageri till snickeri, plattläggning, kakelsättning och elektrikerjobb.
Kent-Arne Renström
Ålder: 66 år.
Gör: Arbetar som snickare, oftast fyra dagar i veckan, för Pensionärspoolen i Göteborg.
Bakgrund: Tidigare logistikchef på Tudor/Exide i Nol.
Bor: I lägenhet i Munkebäck.
Familj: Fru, 64 år, två vuxna barn och fyra barnbarn.
Det sociala är viktigt
Kent-Arne hade snickartakterna i ryggraden, säger han.
Pengarna, i fjol 100 000 kronor brutto, har viss betydelse men är inte det avgörande.
– Jobbet är roligt och jag får använda kroppen på ett positivt sätt. Man får träffa människor, den sociala biten är viktig.
Text: Malin Tufvesson
Foto: Emilia Asplund
