En grupp från Eklandet i Östergötland gör en insats i kommunens undervisning i svenska för invandrare. Margit Rylenius är medlem i föreningen och initiativtagare.
– Vi har hållit på sedan 2013. Jag har själv jobbat som SFI-lärare på Komvux och märkte att många i vår förening inte hade haft så mycket kontakt med invandrare och invandrarundervisning. Jag fick många frågor och tänkte att vi skulle göra ett studiebesök. Under studiebesöket ville lärarna använda oss och låta oss prata med eleverna. Det är ofta svårt att få kontakt med svenskar och det är bra att få prata svenska med andra än läraren. Eleverna tyckte att det var fantastiskt, och även seniorerna tyckte att det var väldigt roligt. Så lärarna talade om när de ville ha besök, och när jag hade tillräckligt många datum fick folk anmäla intresse.
Hur många är ni?
– Vi är ett tiotal intresserade i ganska blandade åldrar, både kvinnor och män. Vi brukar vara mellan två och sex per besök. Men vi engagerar gärna fler av de lokala föreningarna här i Linköping.
Hur ofta är ni där?
– Förra terminen blev det 17 gånger, och redan under januari, februari i år var vi uppe i åtta, tio besök. Det är många lärare och grupper som vill få besök.
– Vi sitter i grupper med en senior och tre till sex elever. Ibland har läraren förberett ett ämne, men ofta pratar vi om allt möjligt. Eleverna är öppna och frågar en hel del.
Måste man vara bra på engelska?
– Nej, det är svenska som gäller. Engelska tar vi mycket sällan till. Med händer och fötter kommer man långt.
Hur kan man göra om man vill bidra till SFI på sin egen ort?
– Ta kontakt med Komvux eller vilka som nu ordnar SFI-undervisningen där du bor. Sedan beror det naturligtvis på vad skolan har för rektor, om de vill ha besök eller inte.
Vad är bäst med besöken?
– Seniorerna tycker att det är trevligt, de får kontakter som de annars inte skulle få, de får veta nya saker och rucka på fördomar som de kanske haft. Det är fint att veta att man gör en insats. Och uppskattningen man får som pensionär är fantastisk. Det är inte så ofta man upplever den annars.
Text Frida Andersson Johansson
