Birgitta, 69, driver hunddagis

Söker du ett jobb som håller dig ständigt alert och aktiv? Som ger dig daglig bekräftelse och glädje? Gör som 69-åriga Birgitta Rhedin – bli hunddagisinnehavare.

Mellanpinschern April far plötsligt upp ur sin korg, rusar fram till dörren och skäller ivrigt. De andra hundarna svarar avmätt. Ett par minuter senare knackar det på dörren och Aprils matte tittar in.
Hundarna är fenomenala på att höra att det är deras ägare som kommer, förklarar hunddagisinnehavaren Birgitta Rhedin i Uddevalla. Det är otroligt!
Birgitta hade arbetat inom databranschen på bland annat SAAB och Volvo Aero i över 30 år.

1999, efter att amerikanska GM hade tagit över Volvo, skulle personalen minskas och alla anställda över 57 år erbjöds avtalspension.
– Jag var inte alls intresserad först, jag tänkte att det skulle bli för långsamt. Men när nästan alla mina arbetskompisar accepterade, ändrade jag mig.
Birgitta flyttade ut på landet för att hjälpa till att ta hand om sin gamla mamma, men när modern gick bort tre år senare, gick tiden alltför sakta. Plötsligt var en av veckans större händelser när sopbilen kom.

Så hon skaffade hund igen, sökte lite olika jobb (vilket inte var så lätt), började hjälpa till hos sin syster, som var tandläkare, under tiden som hon själv hade sin hund på dagis – ett hunddagis, som rätt som det var lades ut till försäljning. Och Birgitta började fundera.
– Folk sa till mig att jag inte var riktigt klok. Så gammal, och höftledsopererad var jag också, säger Birgitta och skrattar. Men killen som drev dagiset, han blev eld och lågor.

Under tre månader tog Brigitta över företaget på prov, men det räckte med ett par veckor för att hon skulle vara fast.
– Dels upptäcker man hur trevliga hundägare är! Och så är det härligt när de kommer och säger att det är fantastiskt att vi finns. Men det allra roligaste att varje dag sitta och titta på hur hundar i grupp uppför sig, hur de leker och kommunicerar. Vissa gillar varandra högt och rent, andra är likgiltiga, en del går inte alls ihop.

Planer på att sluta har hon inte alls.
– Visst finns det måndagsmorgnar då jag undrar vad jag sysslar med. Nästan alla mina syskon och grannar har gått i pension nu, de säger fortfarande: »Hon är inte klok, Gittan«. Men så länge jag känner mig pigg, tänker jag hålla på!

Kommentera