Vad göra med alla saker?

Susanne Lj Westergren fick med några års mellanrum ta hand om två dödsbon. Så här i efterhand är det mycket hon önskar att hon vetat. Därför bestämde hon sig för att skriva boken hon själv hade saknat.

Först var det hennes egna föräldrars hem hon fick ta hand om efter att de gått bort. Några år senare var det hennes fasters och farbrors. Samtidigt som Susanne Lj Westergren hade jobb och egen familj skulle hon sköta allt det praktiska kring att tömma de två hemmen. Mitt i det tunga sorgearbetet.

Lätt att fastna

– Det var så mycket att tänka på, att tömma ett hem tar väldigt mycket tid. Om det dessutom drabbar en när man är mitt i livet och fortfarande arbetar och har en familj att ta hand om, gäller det att kunna vara effektiv. Det är lätt hänt att man fastnar och inte kommer vidare, säger Susanne.
För vissa kan sorgen vara så förlamande att man inte orkar ta itu med något praktiskt alls. Om det är så kan man utse en boutredningsman som får ta över. En sådan kan det också vara läge att anlita om man är flera i dödsboet, och inte kommer överens.

Väcker minnen

Men i många fall tror Susanne att det här med att ta hand om allt det praktiska också kan vara ett sätt att bearbeta sorgen. Det kan kännas skönt att ha något praktiskt att ta itu med, och att gå igenom en älskad persons saker kan också väcka många fina minnen.
– Man får en annan bild av en människa när man ska gå igenom saker som samlats under ett helt liv. Jag fick en helhetsbild av mina föräldrar när jag gick igenom foton och saker från deras ungdom, och även sådant som var från efter det att jag flyttat hemifrån. Och så ångrar man att man inte frågat mer…

Saker tynger

I efterhand inser hon att hon nog ändå sparade för mycket saker. En del ligger fortfarande i lådor, som hon måste gå igenom igen.
– Det är väldigt vanligt att det blir så, tror jag. Man blir osäker, och så behåller man hellre än göra sig av med. Men man får inte vara rädd att göra sig av med saker bara för att man inte vet deras värde. Saker tynger, så är det. Jag valde att sälja eller ge bort mycket av möblerna, och bara spara föremål som inte tar lika mycket plats, säger Susanne.
Vissa möbler som fanns i föräldrahemmet såldes vidare till köparen av huset. En bra lösning för båda parter, som dessutom besparade henne en hel del jobb.

Jag tycker om saker som folk har lämnat efter sig, de har en egen historia som nästan vibrerar.

Det kan vara svårt att veta var man ska börja, när man står där och ska gå igenom någons hem. Bästa sättet att komma igång, tycker Susanne är att börja strukturera. Gå från rum till rum, skaffa dig en överblick över hur mycket det är, och vad som finns i de olika rummen. Anteckna gärna medan du går runt.
– Och sedan får man börja dela upp i högar. ”Vill behålla”, ”vill kanske behålla”, ”ge bort”, ”slänga” eller ”skänka”. Man får se det som ett projekt. Gör upp en tidsplan, det blir lättare att överblicka och se ett slut på allting då.

Ta hjälp om det behövs

Om det är många värdefulla saker i ett hem, tycker Susanne att det kan vara bra att ta dit en värderingsman.
– Jag och mina kusiner satte prislappar på saker när vi skulle dela upp vår fasters och farbrors hem, så att det skulle bli någorlunda rättvist. Det finns ju olika sätt att gå till väga när det gäller lösöret, man kan ju ha system där man turas om att få välja först till exempel. I värsta fall får man anlita en boutredningsman.

Att skänka till välgörenhetsorganisationer kräver också lite tid och planering

I boken har Susanne med berättelser från olika personer, och en av dem berättar om hur en person och hennes syskon absolut inte kunde komma överens om hur de skulle dela upp sakerna. En boutredningsman anlitades, men lyckades inte heller han få syskonen att komma överens. Det slutade med att dödsboet sattes i konkurs och hela bohaget såldes vid en offentlig auktion, där syskonen försökte ropa in vissa föremål. Ett sorgligt slut som man inte önskar någon.

Tid kan vara pengar

Vill man få ut pengar på lösöret, måste man vara beredd att lägga ner ganska mycket tid. Kommer man till exempel med en kasse böcker till ett antikvariat, blir man med största sannolikhet besviken på anbudet. I så fall är det troligen bättre att försöka sälja enstaka, finare böcker via annons.
Att skänka till välgörenhetsorganisationer kräver också lite tid och planering, åtminstone om det gäller större möbler och annat som man vill att de ska komma och hämta. Många har bara vissa datum de åker ut och hämtar saker på, så det kan vara bra att ta reda på sådant i god tid.
– Det är väldigt mycket att stå i när man tar hand om dödsbon, men trots att jag gjort det två gånger går jag fortfarande på loppis… Jag älskar det, jag tycker om saker som folk har lämnat efter sig, de har en egen historia som nästan vibrerar. Det känns så mycket mer värdefullt än att köpa något nytt som massproducerats, säger Susanne.

Text Ulrika Palmcrantz

 

Kommentera