Samma tandläkarbehandling 366 % dyrare

Tandvårdsreformen fungerar inte för äldre med stora behov. Stora ingrepp kostar tiotusentals kronor mer än tidigare. Det leder till diskriminering av de som är äldre än 65 år.

Tandläkare Torsten Mattsson på privata Uppsala Käkkirurgiska Centrum är specialist på att bygga upp nya käkar åt äldre som förlorat sina tänder. Hans företag är Nordens största användare av titanskruvar – 4 000 stycken bara under 2008.
– Före reformen den 1 juli kostade en implantatbehandling av över- och underkäken vid vår klinik maximalt 15 000 kronor för den som var över 65 år. Nu kostar exakt samma behandling cirka 70 000 kronor trots att vi har samma taxa och samma produkter som tidigare.

Tvingas avstå från tandläkarbehandling
Prischocken – 366 procent dyrare för samma behandling – leder till att allt fler äldre patienter tvingas avstå behandling eller söka andra billigare och sämre alternativ.
– Sedan första juli har antalet större behandlingar av patienter som är äldre än 65 år gått ner med 50 procent vid vår klinik.

Fler yngre tandvårdspatienter i stället
Torsten Mattsson är en av tre delägare till Uppsala Käkkirurgiska Centrum. Företaget har cirka 25 anställda vid sina båda kliniker i Uppsala och Västerås. Trots det stora frånfället av äldre patienter har man fulla tidböcker.
Förklaringen är enkel: det är de yngre patienterna som får mer vård, när de äldre tackar nej. Det finns stora behov i alla åldrar av att operera visdomständer, rotspetsar, cystor, tandlossning och mycket annat.
– Det som oroar mig mest är att vi ger de äldre patienterna enklare behandlingar än vad de egentligen behöver. Men det handlar inte enbart om att de äldre inte har råd att betala utan också att själva ersättningssystemet fungerar så dåligt.

Röriga regler för tandvård
Torsten Mattsson redovisar en komplicerad uppsättning av regler för att byta ut gamla tänder mot en ny käke. Till det kommer att it-hanteringen på Försäkringskassan i det närmaste har havererat. Sammanfattningen enligt Torsten Mattsson blir att det i steg ett är svårt att ta betalt – och i steg två att få betalt.
– Det nya systemet är så tungrott att vi sitter lika lång tid framför våra datorer som i våra behandlingsrum. Tiden vi måste lägga ner på att ta fram kostnadsförslag och alternativa behandlingsupplägg till patienter plus dokumentationen till Försäkringskassan av vad vi slutligen faktiskt gör har ökat kolossalt med reformens komplicerade regelverk.
– Följden blir att vi bedriver väsentligt mindre tandvård efter än före reformen. Vi kallar den hellre för tandvårdsdeformen, säger Torsten Mattsson med ett snett leende.

Tandläkarnas trovärdighet på spel
Högkostnadsskyddet gäller tolv månader. Även det kommer att skapa alltmer problem för äldre patienter, eftersom behandlingsperioder mycket väl kan överstiga tolv månader.
– Om jag har lämnat ett kostnadsförslag på 6 000 kronor, och patienten säger att ’okej, vi tar det, det är vad jag klarar av’ och det senare tillstöter komplikationer så att vi inte hinner färdigt inom tolv månader, ja då kan dessa 6 000 kronor mycket väl förvandlas till 25 000 kronor. Hur trovärdig blir då jag som tandläkare?
Vem står för kostnaden i ett sådant läge?
– Det blir ju jag eftersom jag inte får någon ersättning från Försäkringskassan.
Innebär detta en risk för konflikter mellan patient och tandläkare i framtiden när prisförslag inte håller vad de lovar?
– Ja, vi kommer att få se alltmer av detta, när reformen har passerat sin ettårsdag. Det är ett ganska hemskt perspektiv eftersom grunden för samarbete mellan tandläkare och patient är själva förtroendet dem emellan.

Risk att äldre diskrimineras
Det är här det uppstår en påtaglig risk för diskriminering av äldre patienter, menar Torsten Mattsson.
– I valet mellan den unge killen som slagit ut sina tänder i hockeyrinken och som vi kan operera snabbt utan nämnvärd komplikationsrisk och den äldre individen som kanske står på blodförtunnande medel eller har hjärtproblem och vars läkare vi måste konsultera så är det en uppenbar fara för att den yngre människan regelmässigt kommer att gå före den äldre.
Varför?
– Båda patienterna har samma ersättningsnivåer. Vill man förebygga diskriminering ska man ändra på ersättningsnivåerna för äldre. Det borde inte vara svårt eftersom reformen får kosta sex miljarder, dubbelt så mycket som tidigare.
– Det är alltså inte pengarna som är problemet utan att systemet missgynnar de äldre så flagrant.
Vad behöver göras, anser du?
– En enkel men avgörande åtgärd vore att man införde en ventil i systemet som ger oss tandläkare möjlighet att få snabba förhandsbesked från Försäkringskassan innan vi sätter igång en större behandling. Det skulle tillvarata pensionärernas intressen.

Text: Jan Arleij

 

Kommentera