Vi känner igen det från förra hösten. Pensionärsrörelsen kräver lika skatt, men regeringen nobbar. I stället kommer en liten höjning av bostadstillägget för de allra sämst ställda pensionärerna - varpå debatten och kritiken går i stå.
Det är mediestrategiskt skickligt, och politisk-taktiskt elegant. Regeringen slår två flugor i en BTP-smäll:
• Man framstår inför pensionärskollektivet och väljarna som att man minsann har hjärta genom att satsa på de fattigaste pensionärerna.
• Man vaccinerar sig samtidigt mot traditionell kritik från vänsterblocket om att bara gynna de välbeställda.
Utan att ha sänkt pensionärernas skatter med en enda krona kan man alltså ändå ihärdigt hävda att man bryr sig om de ekonomiskt svaga pensionärerna. Och visst verkar det vara ett debattpolitiskt synnerligen effektivt grepp – för vem märker av någon oppositionen, vem hörs egentligen invända? Inte de rödgröna i alla fall, inte för fem öre.
Men på en annan flank ställer sig regeringen tomhänt: Att verkligen freda idén om arbetslinjen och att behandla de äldre som jobbat hårt hela livet rättvist.
Avståndet i inkomster mellan pensionärer som har jobbat i kanske 40 år och de som inte har jobbat alls är inte särskilt stort i Sverige. Genom att höja bostadstillägget utjämnar man ytterligare.
De som slitit hela livet förväntas ta det med jämnmod. Allt annat vore egoistiskt.
Men vad en sådan politik långsiktigt betyder för tilltron till att det lönar sig att arbeta mycket under livet kan förstås diskuteras – länge.
Frågan är om det inte är just den sortens utjämningspolitik som finansminister Anders Borg i andra sammanhang med förakt och vrede kallar för ”bidragspolitik” – när den föreslås från de rödgröna partierna.
Men debatten uteblir även denna gång. Vänsterblocket i svensk politik står som så ofta offside med flera meter. Hur ska man både kunna kräva sänkt skatt och ökade inkomstskillnader mellan fattiga och rika pensionärer? Ideologiskt och politiskt närmast osmältbart, och alltså lyser debatten med sin frånvaro.
Till det kommer att det tunga oppositionspartiet, Socialdemokraterna, håller hårt på dagens pensionssystem – tillsammans med de fyra regeringspartierna. Det borgar också för fortsatt lamhet eller direkt tystnad i den politiska debatten om äldres ekonomiska villkor.
Någon risk för statlig bankrutt på grund av pensionärerna är det heller inte för regeringen. 232 000 personer berörs av årets höjning.
Enligt Pensionsmyndighetens prognos för hur mycket bostadstillägget kommer att kosta under de närmaste åren faller statens utgifter med en miljard fram till 2015.
Skälet är att de fattigaste äldre blir färre.
2012 års höjning av bostadstillägget kostade 500 miljoner. Från 2013 har nettokostnaden faktiskt helt försvunnit.
Det blev alltså en ganska billig ”satsning”.
Pensionärsrörelsen skulle kunna kasta artigheten och inte bara bocka och buga när regeringen nu återigen kastar 170 BTP-kronor i månaden till en åttondel av landets pensionärer – i stället för att behandla pensionärer och löntagare lika i skattepolitiken.
Äldreorganisationerna får också ta i betydligt hårdare om man ska få regeringen att skilja på skatt och pension. Argumentet för att pensionärerna inte behöver någon skattesänkning 2013 är ju att pensionerna höjs från årsskiftet.
Vem ska annars sätta fart på debatten?
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
