Lars Eriksson började få problem med tandlossning redan 1962. Han tror att det är ärftligt, eftersom han inte har misskött sig på något annat sätt än att han var rökare – men det slutade han med 1969.
Idag har han en enda egen tand kvar i underkäken och två i överkäken. Resten är lösa proteser.
– Egentligen behöver jag alltså två nya käkar men jag kan inte tacka ja ens till en. Det blir på tok för dyrt.
Det som före reformen den 1 juli skulle kostat 15 000 kronor – som Lars Erikssons bror lyckades utnyttja – kostar nu drygt 42 000 kronor. För en käke
Lars Eriksson tittar på dokumentet som visar hur kostsamt det är med specialisttandvård i den omfattning som han själv och många pensionärer med honom är i behov av. Totalt drygt 109 000 kronor varav tandvårdsförsäkringen står för lite mer än 67 000.
– Resten ska jag betala med de nya reglerna. Jag och min fru har diskuterat och kommit fram till att vi maximalt skulle klara av 25 000.
– Det känns också fel att man ska behöva ta lån för att sköta om kroppen, säger Lars Eriksson.
För två käkar skulle priset bli 70 000 kronor – att betala själv. En utopi, säger Lars Eriksson.
Far med osanning
Lars Eriksson medger att han känner stor ilska och besvikelse på regeringen, som han anser ger vilseledande information. På dess hemsida står att reformen innebär att 85 procent av alla kostnader över 15 000 ersätts av staten.
– Men det stämmer ju inte! Då anser jag att de far med osanning.
De nya reglerna ser i korthet ut så här:
- De första 3 000 kronorna får man betala själv.
- Kostnaderna därefter – mellan 4 000 och 15 000 – ersätts med 50 procent. Här får man alltså betala 6 000 kronor själv.
- Därefter gäller att från 15 000 kronor och uppåt måste man betala 15 procent ur egen ficka.
För Lars Eriksson är 15 procent av 94 000 kronor – alltså det belopp som överstiger 15 000 kronor på hans räkning – drygt 14 000 kronor.
Ändå ska han betala 42 000 kronor.
– Så blir den faktiska följden efter att Uppsala Käkkirurgiska Centrum tagit ut de priser vi måste för att få kostnadstäckning, säger Torsten Mattsson. Den så kallade referensprislistan som är måttet på hur mycket staten ersätter är ett golv för kostnaderna. Det går inte att följa den om vi ska ge adekvat vård. Det blir Ebberöds bank.
Två exempel
Torsten Mattsson tar fram två specificerade kostnadsberäkningar för två pensionärer som fått nya över- och underkäkar. En med de gamla reglerna, en med de nya.
Den som opererades före reformen fick betala 15 000 kronor. Hela räkningen gick på knappt 156 000 kronor.
Den som opererades efter reformen fick betala 63 000 kronor ur egen ficka. Den räkningen slutade på drygt 151 000 kronor.
– Reformen är bra för allmäntandvårdens uppgift att laga tänder. Men när man kommer till de mer omfattande behandlingarna så är försämringarna enorma. Jag förstår inte hur man har resonerat, säger Torsten Mattsson.
Många som avstår
– Jag har flera bekanta som har backat ur behandlingsförslag eftersom det blir för dyrt. Det är konstigt att munnen inte har samma ersättningsregler som resten av kroppen, säger Lars Eriksson.
Han tackar själv ofta nej till middagar och bjudningar eftersom han inte kan tugga allt som bjuds med de löständer han har idag.
– Man känner givetvis en social osäkerhet. Det är inte kul att behöva gå från bordet, eller tvingas förklara sig ur situationer som uppstår. Då får det hellre vara.
Men att vara trygg med sina tänder är inte bara en fråga om social livskvalitet. Det handlar också om hälsan.
– Kan du inte tugga ordentligt riskerar du också att inte äta tillräckligt. Därför tycker jag det är oansvarigt att regeringen inte ser till att äldre kan få bättre stöd för att ha fungerande tänder, säger Lars Eriksson.
Enklare ingrepp istället
Torsten Mattsson och Lars Eriksson försöker nu hitta ett billigare alternativ. I stället för att göra en hel bro med sex implantat lutar det åt att det blir två implantat och en protes som man kan knäppa av och ta ut. Det bör kunna bli 15 000 eller 20 000 kronor billigare.
Text: Jan Arleij
