Åke Ericsson hade förlorat en bror i prostatacancer och kände sig orolig för egen del. Men trots tre prover med förhöjda värden blev han ignorerad av vården gång på gång.
Inte förrän hans dotter började agera och fick honom att byta läkare, hände något.
– Om pappa hade varit ensam hade han fortfarande inte fått vård, det är jag övertygad om, säger Ulrica Glamheden.
Hennes 75-åriga pappa tog kontakt med Hälsohuset i Karlskrona för att ta ett PSA-prov för ett och ett halvt år sedan. Några år tidigare hade han förlorat sin bror i prostatacancer, så det fanns skäl att vara uppmärksam.
Prioriterades bort
– Redan i mars 2016 lämnade han ett prov som visade förhöjda värden, och läkaren borde ha remitterat honom vidare direkt, enligt de nationella riktlinjer som finns. Men ingenting hände, läkaren informerade honom inte ens om de förhöjda värdena. När pappa ett helt år senare lämnade ett nytt prov, och värdena skjutit i höjden ännu mer, hände fortfarande ingenting. Ytterligare ett par månader efter det togs ett tredje prov, och den gången skrev läkaren en remiss, som blev liggande på hans skrivbord i en månad. Dessutom valde han vid diktering att inte prioritera remissen på grund av pappas ålder.
Inte tillåtet
Ulrica som själv arbetat nära läkare, kan rutinerna och var påläst, kände till de nationella riktlinjer som gäller för PSA-värden, och när man ska remittera en patient vidare.
– Den här läkaren avvek gång på gång från de nationella riktlinjerna. Det är heller inte tillåtet att prioritera remisser utifrån en patients ålder.
Enbart på grund av ålder
Vid ett möte med läkaren och verksamhetschefen i augusti 2017, förklarade läkaren att han vid samtliga provtagningar resonerat så att de förhöjda värdena inte skulle föranleda någon åtgärd på grund av patientens ålder. Han anser att Ulricas pappa på grund av sin höga ålder borde ha en kortare förväntad livslängd än tio år, och bedömde därför att någon åtgärd inte skulle vidtas.
Vet att det drabbar andra
Ulrica kommer att strida för att DO tar det här fallet till domstol, eftersom hon tror att mörkertalet när det gäller åldersdiskriminering inom vården är stort.
– Vi måste belysa de här frågorna. Nu har det här drabbat min pappa, men jag vet att det drabbar många andra också. Vi måste lyfta det här som det samhällsproblem det är. När jag gjorde anmälan till DO utgick jag från att det här fallet är så pass viktigt att de inte kan låta bli att ta upp det.
SPF Seniorerna tar strid
I Program för Seniorrespekt lägger SPF Seniorerna upp en handlingsplan för hur fördomar, dåliga attityder och diskriminering av äldre ska kunna stoppas. Programmet innehåller en lång rad krav på olika samhällsnivåer, är nyskrivet och klubbades på SPF Seniorernas kongress i Gävle i somras.
Utsatts för fara
– När jag tänker på hur mycket cancern vuxit under det här ett och ett halvt åren som pappa fick vänta, och hur läkaren bara ignorerade tre prover, blir jag så arg. Eftersom det gått så lång tid fanns det risk att cancern hunnit sprida sig till lymfkörtlarna, så pappa har fått operera bort prostatan och även lymfkörtlar. I nuläget väntar han på besked ifall han behöver strålning eller annan tilläggsbehandling också.
”Det är förfärligt”
Själv hade hon verktygen att anmäla säger hon, hon visste vart hon skulle vända sig och hon hade dessutom en del medicinska kunskaper efter att ha jobbat nära läkare tidigare.
– Men pappa visste inte ens att det fanns något som hette DO. Men nu vill han att det här kommer upp till ytan. Om vi inte hade agerat vet jag att han suttit där fortfarande och inte fått någon hjälp. Det är förfärligt. Jag ser att pappa blivit nedstämd också, han har blivit avfärdad och har heller inte fått någon ursäkt.
Emmah Edström, utredare på DO: Varför har ni gått vidare med just det här fallet?
”Vi gör alltid en samlad bedömning när vi får in en anmälan, för att se om ärendet uppfyller de kriterier vi går efter. Varje år får vi in mellan 2 000-2 500 anmälningar, och av dessa går vi vidare med ungefär tio procent.
När det gäller det här fallet har vi nu fått in ett yttrande från den anmälda verksamheten, som vi ska titta närmare på. När vi gjort det kan det hända att vi behöver kompletterande uppgifter, antingen från anmälaren eller från den eller de som är anmälda.
Slutligen kommer den anmälda verksamheten att få ett beslut från oss. Ungefär ett av tio fall vi utreder, tar vi vidare till domstol.
Våra beslut är inte juridiskt bindande, men förhoppningen är att de beslut vi fattar får den konsekvensen att den som är anmäld ser över sin verksamhet.”
