När integrationens utmaningar tornar upp sig kavlar SPF Seniorerna i Nässjö upp ärmarna och sätter sig och fikar. Med flyktingarna. För att träna på svenskan – biljetten till jobb och verklig integration.
På ett kick fylls matsalen i Centralskolan i Nässjö av svenska pensionärer och unga flyktingar. De hämtar kaffe och bröd hos värdparet SPF-arna Siv Carlström och Gunnel Isaksson och slår sig sedan ner runt borden.
– Vi har en grundregel och det är att man bara får prata svenska, berättar Evald Larsson, ordförande i SPF Seniorerna Nässjö.
Samtalen tar fart och ett surr, sus och buller av skratt och skrapande stolar stiger mot taket. Något av basarstämning – men på svenska då. Ett enastående drag i luckan, men också en aning ansträngande för öronen.
– Ja, eller hur? Det blir tyvärr alltför sorligt för en del av oss, men kanske kan vi förbättra det med textilier och annat framöver, säger Evald Larsson.
Två flugor i en smäll
Det är torsdag förmiddag och mellan tio och halv elva pågår det så kallade integrationskaféet.
– Det började egentligen med att vi blev av med vår lokal på andra sidan torget, berättar idékläckaren Evald Larsson. Så var skulle vi då hålla vårt traditionella torgkaffe? När jag hörde om svenska för invandrare och matsalen frågade jag SFI-ledningen om vi inte skulle kunna slå två flugor i en smäll.
Många från Syrien
SFI betyder Utbildning i svenska för invandrare.
I Nässjö är ungefär 700 elever inskrivna i SFI.
Eleverna är 18 till 65 år. De flesta kommer från Syrien, Somalia och Eritrea.
Utöver dessa finns cirka 1 200 asylsökande i kommunen.
Förra året kom närmare 500 flyktingar med uppehållstillstånd till Nässjö, de flesta från Syrien.
Det blev napp direkt: SPF Seniorerna får disponera lokalen utan kostnad under torsdagsförmiddagen och i gengäld ställer man upp som språktränare för SFI-eleverna under deras långrast. Därefter kör föreningen sitt eget timslånga möte i lugn och ro.
Positiva och nyfikna
– Det blir många intressanta möten med flyktingarna. Jag upplever att de är positiva och nyfikna på vår kultur. Vi får tillfälle att lära känna dem och hur de tänker. Lite enkelt uttryckt kan man säga att vi lär dem förstå varför vi äter surströmming och de förklarar för oss varför de äter gräshoppor, säger Evald Larsson med ett brett leende.
Vid ett av borden sitter några kvinnor från Eritrea, Somalia och Burundi tillsammans med Nässjöseniorerna Michael och Anna-Karin Wallin.
Atmosfären är positiv, attityden nyfiken och generös, lyhörd. Hiwet från Eritrea vänder sig till makarna Wallin.
– Vill ni kanske komma hem till mig i Malmbäck och se hur jag bor? Ni skulle vara så välkomna.
– Gärna, det vore trevligt, svarar Michael och Anna-Karin. Vi ska titta i våra kalendrar så kan vi bestämma på nästa torsdagskafé.
Pedagogisk fullträff
Hiwet berättar att hon har bott i Sverige i två år, och pluggat svenska det senaste halvåret.
Vad har du för mål med studierna? Vad tänker du om framtiden? frågar jag.
– Jobba! Åh vad jag önskar att jag kan hitta ett arbete, det kan vara vad som helst, svarar hon på trevande men fullt begriplig svenska.
Det är så mycket bättre att säga fel än att inte säga någonting alls. Anne-Charlotte Martinsson
Vid ett annat bord sitter Nässjösenioren Anne-Charlotte Martinsson, SFI-lärare sedan 30 år. Hon extraknäcker fortfarande och försöker alltid vara på integrationscaféet som hon tycker är en pedagogisk fullträff.
– Jag har alltid uppmuntrat mina elever att hellre prata för mycket än för lite. Det är så mycket bättre att säga fel än att inte säga någonting alls.
Caféet handlar inte bara om språkträning, tycker hon.
– Vi behöver prata med varandra för att bli bättre på att se varandra. Det mår båda parter bra av.
Empati
Anne-Charlotte talar engagerat om att försöka sätta sig in i den andras situation, känslor och tankar.
– Det gör så stor skillnad att stanna upp en stund och säga några ord. Tänk själv hur det måste kännas att vara främling i ett nytt land där ingen någonsin säger något till dig, inte ens hej. Det blir snabbt en fruktansvärd situation.
Denna novembertorsdag kommer nyheten om Röda Korsets forskningsstudie som visar att var tredje nyanländ från Syrien lider av depression eller ångest och en lika stor andel uppger symptom som stämmer överens med posttraumatiskt stressyndrom.
Våga fråga
Anne-Charlotte Martinsson får syn på en medelålders kvinna med huvudduk, reser sig och vinkar till kvinnan som närmar sig. En kram, några ord, och kvinnan går vidare mot kaffeutskänkningen.
– Att plötsligt hamna i en mörk svensk landsortsstad, utan att veta något om platsen eller människorna, utan att kunna språket och utan att bli tilltalad, och mest bli betraktad med en medlidsam eller i värsta fall misstänksam blick är förstås förödande.
Anne-Charlotte blickar ut över matsalens alla cafébord.
–Då kan vi istället försöka fråga något om vad de faktiskt har varit med om. Vi kan behöva fundera över vad det innebär att hastigt ha känt sig tvingad att lämna allt bakom sig.
Varför gör vi det inte oftare, tror du?
– Det är väl en osäkerhet. Isen behöver brytas och då tror jag att ett sånt här café kan vara ett effektivt bidrag.
Men social integration har olika nivåer, stadier. Kräver tålamod. Att lära känna på djupet kan ta lång tid tid, funderar Anne-Charlotte Martinsson.
– Till slut lossnar det. Nu har jag goda vänner bland de som flydde till Sverige från forna Jugoslavien på 1990-talet.
Jätteviktigt
– En sak som gör mötet på caféet mer naturligt är att eleverna har sin rast och pensionärerna sin föreningsträff. Det blir mer naturligt på det sättet, säger Helen Tarenius som är utbildningschef för Nässjö lärcenter där SFI är en del.
– Det är ofta svårare att så att säga bara bjuda in till ett sammanträffande. Det blir lätt att det känns alltför konstruerat, säger Helen Tarenius som också är delansvarig för kommunens övergripande integrationsuppdrag.
– Samtalen börjar i det enkla och mer naturliga, som väder eller något dagsaktuellt. Steget över till att fråga om barn, barnbarn och dagis kommer av sig självt, och sedan rullar det på.
Integrationscaféet i Nässjö beskrivs som det första i sitt slag i Sverige. Det är den organiserade kopplingen mellan SFI-undervisningen och SPF Seniorerna som är nyskapande.
– Pensionärernas initiativ här i Nässjö är mycket viktigt. Det är sådant som behövs för att arbetet med att möta nyanlända ska bli bättre, säger Helen Tarenius.
Positiv insats
– Nässjöseniorerna har hittat en särskilt smart variant på att arrangera ett språkcafé genom att man samverkar med SFI och deras svenskundervisning.
Det säger förbundsordförande Christina Rogestam.
– Det är i etableringsfasen man verkligen behöver sådant som finns i Nässjö med kaféer och annat så att man lär känna folk. Det gäller att du får några som kan hjälpa dig att rota dig i den kommun du fått en plats anvisad. Därför tycker jag det här i Nässjö är väldigt positivt, säger Christina Rogestam som var generaldirektör för dåvarande Invandrarverket under den så kallade Balkankrisen på 1990-talet.
– Våra medlemmar har hjälpt till på ett bra sätt på många håll i landet. Det är mycket glädjande men också alldeles nödvändigt för att det här ska funka. Alla goda krafter måste hjälpa till.
Integration viktig fråga för SPF Seniorerna
SPF tog redan på kongressen 2008 ett integrationspolitiskt program. Beslutet blev att förbundet ska försöka bidra till integrationen av utlandsfödda äldre genom att arbeta för att ”ge invandrade äldre en bättre språklig och kulturell kontakt med sin omgivning”.
Förbundsordförande Christina Rogestam lyfte integrationsfrågan i sitt installationstal till kongressen 2014.
Förbundet tillhandahöll under krisåret 2015 en verktygslåda till distrikt och förening med tips på insatser man kan göra på lokal nivå.
Många insatser landet runt
SPF Seniorerna har under de senaste åren gjort en rad insatser för att möta flyktingars behov. Här är några exempel som Senioren har uppmärksammat:
SPF Seniorerna Bräkne Hoby är engagerade i föreningen Bygd i samverkan och planerar aktiviteter som språkkafé, slöjdkurs, naturpromenader och matlagning. Tanken är att man lär sig svenska samtidigt som man gör något tillsammans.
I SPF Seniorerna Högsby kämpar eldsjälen Gé Wonnink för att få igång aktiviteter. Hon har på egen hand dragit igång stickgrupp, promenader och biblioteksträffar. ”De yngre arbetar, men vi pensionärer har ju tid. Och man behöver inte vara lärare för att prata med flyktingarna, de vill gärna ha kontakt med svenskar”, säger Gé.
SPF Seniorerna Eklandet i Linköping hjälper till i svenskundervisningen som kommunen ordnar. Man sitter i små grupper och pratar svenska med eleverna.
I somras fanns i Siljansnäs i Dalarna 140 flyktingar. Runt dem i byn fanns många seniorer som vill hjälpa till. Gemenskapen i byn blev starkare genom arbetet.
Veckans caféstund med seniorerna går mot sitt slut. Eleverna, många med permanenta och andra med tillfälliga uppehållstillstånd, försvinner iväg till nästa lektion.
Kan bidra
Evald Larsson konstaterar att caféet blir allt populärare för varje torsdag som går sedan starten i september. Idag fanns över 100 personer på plats, varav nästan hälften från Nässjöseniorerna.
– Jag är kanske inte den främsta anhängaren av en alltför generös flyktingpolitik. Men nu måste vi alla göra det bästa av situationen. Kan vi bidra ska vi göra det, för vår egen skull och för flyktingarnas skull.
– Jag ser det också som en demokratifråga, fortsätter Evald Larsson. Vi har faktiskt valt en riksdag och en regering som är de som fattar besluten. Då utgår vi från det och försöker göra en samhällsinsats.
