Nej, stopp där! Han invänder omgående mot en sådan beskrivning, Per-Olov Nylander, bostadsexpert och handläggare på SKL:s avdelning för vård och omsorg:
– Rent objektivt kan man säga att vi bor tryggt i Sverige redan nu, slår han fast. Dessutom är det inte bara kommunerna som ska fixa alltihop med äldres boende utan också privata aktörer. Jag vill heller inte använda ordet behov utan efterfrågan.
Varför då?
– Vi vet ju faktiskt inte hur dessa behov ser ut, varken kvantitativt eller kvalitativt. För att få en bättre bild av hur stort intresset sannolikt är så behövs noggranna studier av demografi och bostadsbestånd ner på en mycket lokal nivå.
Men slår du inte in en öppen dörr nu – alla skriver under på att många äldre oroas över att det saknas bostäder som har hög tillgänglighet med möjligheter till service, gemenskap och därmed trygghet?
– Men vi behöver specifik kunskap. De kommunala pensionärsråden kan göra nytta här genom att pressa på för att få fram bra kartläggningar av utbud och efterfrågan. Vi måste ha konkreta fakta så att vi vet vad vi talar om, så att varje kommun kan komma fram till sin egen bästa strategi.
Riskerar du inte att förminska problemen när du byter ut ordet behov mot efterfrågan – vi talar i grunden om äldre människors behov av trygghet på äldre dagar!
– Inte alls, jag vill inte förminska någonting. Tvärtom! Jag är den förste att medge att Sveriges kommuner står inför en gigantisk utmaning som det innebär att bygga om och bygga till det befintliga bostadsbeståndet så att det blir attraktivt för seniorer och pensionärer att flytta in.
– Om inte detta sker kommer inte heller de äldre att lämna sina villor och radhus förrän det riskerar att bli alldeles för sent. Då tvingas dyra särlösningar fram som ingen egentligen har råd med. De kommunala bostadsbolagen kan då komma att stå med tomma lägenheter och socialnämnderna med stora underskott i hemtjänstbudgeten.
Processen redan i gång
Ren och skär självbevarelsedrift sätter alltså fart på kommunerna, tror Per-Olov Nylander. På många håll är processen redan i full gång.
Därför välkomnar Per-Olov Nylander att äldreboendedelegationen, efter en jämn omröstning, bestämde att föreslå att det ska vara ett frivilligt åtagande för landets kommuner att ordna med trygghetsbostäder. Det ska alltså inte skrivas in i lag.
– Det behövs inte. Kommunernas bostadsförsörjningsansvar finns redan i Socialtjänstlagen. Alternativet är omöjligt. Skulle regeringen i lag ålägga kommunerna att göra detta så måste man i nästa steg också tala om hur det ska betalas.
Varför då?
– Finansieringsprincipen! Det är en gammal överenskommelse som innebär att staten helt enkelt inte får ålägga kommunerna tunga och kostsamma uppdrag utan att också ha en idé om hur man ska få fram finansieringen av det hela.
BTP måste höjas
Nylander hoppas att regeringen anser sig ha råd att höja bostadstillägget (BTP) rejält, precis som utredningen föreslår – till 95 procent av en hyreskostnad på 6 000 kronor.
– Det är en viktig del i att få äldre att vilja lämna sina betalda villor och radhus och flytta.
Ensamhet och hus
Per-Olov Nylander avslutar som han började – kommunerna kan inte förväntas ha svaren på alla tillvarons gåtor.
– Utredningen föreslår att det ska räcka med att känna otrygghet och ensamhet för att vara kvalificerad att söka och få en trygghetsbostad, utan biståndsbedömning. Man måste se upp här så att kommunerna inte förväntas ha lösningar också på rent existentiella problem.
Hur menar du?
– Vi kommer att hjälpa till med bra boendemiljöer och möjligheter till gemenskap och på så sätt bidra till att göra det lättare att leva. Men otrygghet och ensamhet bland äldre kan aldrig byggas bort med hus.
Text och foto: Jan ArleiJ
