Med grannarnas hjälp kan Hans bo kvar i huset

Landsbygden avfolkas. Servicen minskar, affärer stängs, hus töms. Kvar blir de äldre. En av dem är Hans Persson, 74, som bor i en liten by utanför Vadstena.

Ensamstående män på landet har få kontaktytor och vill ofta klara sig själva. De är vana vid självständiga liv och har en motvilja mot att söka hjälp. Därför kan deras behov vara svåra att upptäcka. Det visar rapporten Åldrande på landsbygden: Att leva som äldre i Ydre från Linköpings universitet.
Äldre ogifta på landet får hemtjänst tidigare i livet och flyttar snabbare till ett äldreboende än den som är gift, och har barn, visar studien.
Forskarna har intresserat sig för äldres boende- och livssituation i Ydre, en liten landsortskommun i Östergötland. Där, liksom i flera andra mindre kommuner minskar befolkningen och blir äldre. De gamla har oftast bott där större delen av sitt liv och hyser starka känslor för sin hembygd. De bor vanligen i eget hus och har ingen önskan om att flytta.
Studien är gjord genom intervjuer med män som har varit ensamstående större delen av sina vuxna liv. Några har också bott med sina föräldrar tills dessa gick bort. Hälften bor på landet och hälften bor i någon av den studerade kommunens mindre tätorter.
– I studien undersöker vi hur de förhåller sig till att bli äldre i relation till att vara just ensamstående och vad det betyder för dem att inte ha barn, berättar forskaren Magnus Nilsson.

Dessa män har genom livet förblivit ogifta och inte ingått i några längre förhållanden. De som bor på landsbygden bor ofta i närheten av uppväxtplatsen. Gruppen ensamstående äldre män har lägre utbildning än genomsnittet i åldersgruppen. Vad gäller inkomst är den lägre än hos gifta i genomsnitt.
Umgänget bland äldre ogifta män är väsentligt mindre frekvent än vad gäller både gifta och skilda. Man har också generellt sett färre nära vänner.
– Självklart är det en enorm variation i gruppen. Variationen är så stor att det på många sätt är ganska vanskligt att tala om äldre ogifta män som en grupp.
De äldre männens ibland svårupptäckta behov beroende på en vilja att klara sig själva kan vara ett problem.
– Risken är att de inte får hjälp och stöd i tid varken från anhöriga eller samhället. Precis som för andra kan det också vara svårt att acceptera bilden av sig själv som beroende och i behov av hjälp, säger Magnus Nilsson.

Hans får hjälp av grannarna

I byn där Hans Persson bor är det lugnt och stilla denna dag. Närmaste grannen, en äldre ensam man, har gått bort och grannarna på andra sidan vägen i det gråvita igenbommade huset är skottar och bor bara här på sommaren. Konstnären i det lilla röda huset som skymtar en bit bort är just då i Stockholm.
– Det är lite tomt nu där borta, säger Hans och blickar mot ett av de tomma grannhusen några hundra meter bort. Tidigare hade jag alltid koll på Bertil, om det lyste hos honom eller om garaget var öppet och så. Jag skottade snö åt honom förra vintern, men han fick en tumör i magen och det gick fort.
Men Hans behöver inte känna sig så ensam ändå. På övervåningen i det stora sandfärgade hus han äger, en gammal affär, är det ofta liv och rörelse. Han hyr ut till en familj som bor i Vadstena annars, men som behöver ett extra boende bland annat för att mannen jobbar skift och måste sova på dagarna.

Stort utbyte av varandra

Hans Persson och familjen däruppe har mycket utbyte av varandra. Praktiska saker som att storhandla och fylla frysarna – ja, de har tre stycken, det gör de tillsammans. Och Hans får ofta nylagad mat nerskickad. De hembakade kokostopparna vi äter till kaffet kommer därifrån. Och fester har de ofta tillsammans, en gång satt det sexton vid bordet i den gamla ladan som nu är omgjord och rymmer partyglada sällskap. Där kan de sitta och titta på de stora mäktiga kungsörnarna som gärna huserar i den fågelrika trakten mellan Tåkern och Omberg.
– De gör sig så vackert mot solnedgången, säger Hans längtansfullt.

Utmaning att åldras på landsbygden

Han hade inte klarat sig vare sig arbetsmässigt eller ekonomiskt utan familjen han hyr ut till. Hans Persson är och har varit ensamstående och har inga barn. Mamma Cicci dog för några år sedan och brorsan finns i Uppland. Några kusiner här och där har han kontakt med, men det blir bara sporadiska besök. Han har flyttat runt en hel del i Sverige under sitt liv, men på grund av att han ville vara nära sin åldrade mor hamnade han här i Vadstenatrakten.
Att åldras på landsbygd medför andra och ibland större utmaningar än att åldras i staden. Livet på landet kräver ofta att man kan fortsätta att köra bil, till exempel. Detta är just nu kännbart för Hans. Han har alltid varit stolt bilägare och förare, men får allt som oftast låta bilen stå numera.
– Jag känner mig inte så säker ute på vägarna och synen är inte den bästa längre.
Närmaste äldreboende finns inne i Vadstena, en dryg mil bort. Det är inte omöjligt att han kommer att hamna där, och det verkar inte utgöra något större hot. Emellertid har grannarna sagt att de hjälper honom så länge det behövs och så länge de kan.
En trygghet, så klart.

Anhöriga en förutsättning

I äldrepolitiken förutsätts ofta att det finns anhöriga i närheten, till exempel när man diskuterar äldres användning av ny teknik. Hans Persson kämpar med internet på den nya datorn, och har precis lärt sig mejla.
Nästa gång han ska iväg på något evenemang är då det är »gubbaträff« i Godtemplargården.
– Vi fikar och pratar. Nu var det en tid sen jag var där, men jag ska gå nästa gång. Man får ta tag i sig själv, annars händer det inte så mycket, säger han, som för att uppmana sig själv lite.

Text Maria Löfstedt

Kommentera